Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Constable, Archibald - Constable, John - Constant de Rebecque, Henri Benjamin - Constantia - Constantine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
serie af engelska originalarbeten, det första och
ett af de lyckligaste försöken att äfven ibland de
mindre bemedlade klasserna utbreda kännedom om den
engelska literaturen.
Constable [kånstaböl], John, engelsk landskapsmålare,
f. 1776, blef 1829 medlem af konstakademien i London
och dog 1837. Han hörde till den realistiska skolan
och väckte genom sin färgläggningskonst stort
uppseende, i synnerhet i Frankrike. Ämnena för
sina taflor valde han med förkärlek från Hampsteads
omgifningar.
Constant de Rebecque [kångstang du röbäk], Henri
Benjamin, fransk skriftställare och statsman, föddes
i Lausanne d. 25 Okt. 1767 och tillhörde en af de
hugenott-familjer, som efter Nantesiska ediktets
upphäfvande (1685) lemnade Frankrike. Han var utan
egentligt barndomshem och fick sin uppfostran i olika
land. Hans rika gåfvor utvecklades så hastigt, att
han knappast kan sägas hafva haft någon ungdom. Detta
förklarar den sarkastiska köld, som utmärker hans
karakter. Efter att någon tid hafva tjenstgjort
som kammarherre vid hofvet i Braunschweig – der han
äfven gifte sig, ehuru han snart sökte skilsmässa
– kom han 1795 till Paris, der han räknades för
moderat republikan och bl. a. genom broschyren Du
gouvernement actuel de la France et de la nécessité
de s’y rallier (1796) snart gjorde sig bemärkt inom
de literära kretsarna. Det var vid denna tid, som en
så förtrolig bekantskap uppstod mellan honom och
hans landsmanninna m:me Staël, att han, när denna
1802 förvisades ur Frankrike, gjorde henne sällskap
till Tyskland, der han först slog sig ned i det
för sitt rika literära lif då så ryktbara Weimar,
hvarest han blef nära bekant med bl. a. Wieland,
Göthe och Schiller, och sedan i Göttingen, der han
ingick nytt äktenskap. Efter Napoleons fall återvände
han till Paris och omfattade den konstitutionella
monarkien. Då Napoleon återvände från Elba (1815),
uppträdde C. ifrigt emot honom, men kastade plötsligt
om och utnämndes derför till minister. Denna omsadling
framkallade helt naturligt både öfverraskning och
ogillande; men C. förstod att
så fintligt försvara sitt uppförande, att han efter
slaget vid Waterloo (s. å.) snart fick återvända
till Frankrike. Af politisk öfvertygelse slöt
han sig nu till oppositionen, och sedan han 1819
blifvit deputerad, intog han inom denna en af de
mest framstående platserna. Såväl i tal som i skrift
ifrade han för det representativa styrelsesättet och
bidrog synnerligen verksamt att i Frankrike sprida en
klarare insigt om detsamma. Revolutionen 1830 var till
stor del hans verk. Kort derefter afled han i Paris,
d. 8 Dec. s. å. –
C. är en af de intressantaste literära personerna
från början af detta århundrade. Han egde ej
snillets skapande kraft, men väl ett ovanligt
skarpsinne jämte mycken qvickhet och lifligt
intresse för sin tids brinnande frågor. Till
karakteren var han en egendomlig sammansättning
af lidelsefull känslighet och kall eftertanke. "Han
hade två naturer, af hvilka den ena observerade och
analyserade den andra." Deraf förklaras hans brist på
fast öfvertygelse och följdriktigt handlingssätt. Hans
stil är ovanligt klar och
lätt, påminnande om Voltaires. Utom en mängd politiska
tal samt parti- och tillfällighetsskrifter, af hvilka
några finnas upptagna i samlingarna Discours de
B. Constant à la chambre des députés (1828) och
Mélanges de littérature et de politique (1833),
efterlemnade han ett större verk om religionen: De
la religion considérée dans sa source, ses formes
et ses développements (1824–31), hvari han dock
röjer mera beläsenhet och skarpsinne än religiös
känsla och öfvertygelse, samt ett arbete med titeln
Polythéisme. romain considéré dans ses rapports avec
la philosophie grecque et la religion chrétienne
(1833) och en novell, Adolphe (1816), som bland alla
hans arbeten är det i våra dagar mest kända. I den
serie af kärleksromaner, som börjades med "Manon
Lescaut" (af Prevost d’Exiles) och fortsattes med
"La nouvelle Héloïse" (af Rousseau) samt "Leiden des
jungen Werthers" (af Göthe) m. fl., intager denna
novell en betydelsefull plats, emedan i densamma för
första gången anställes en analys af kärlekskänslan,
hvars oförmåga att länge fortlefva utan stöd i yttre
förhållanden C. der söker uppvisa. Som denna novell
är blottad på allt det staffage, som eljest användes
för att öka den estetiska njutningen, kan den med
rätta kallas en psykologisk studie och antages
på goda grunder vara en skildring af författarens
eget själslif under en viss period af hans ungdom.
P. A. G.
Constantia, koloni i Kaplandet, 11 kilom. (1,5 mil)
s. om Kapstaden. Berömdt vin.
Constantine [-tin] l. Konstantin. 1. Det
östligaste af den franska kolonien Algers trenne
departement. Arealen 127,064 qv.-kilom. (2,290
qv.-mil). 1,141,838 innev. (1877). Den ena
delen af departementet (17,976 qv.-kilom, med
414,714 innev.) förvaltas af civil myndighet,
den andra (109,088 qv.-kilom, och 727,124
innev.) af militärisk. Civilområdet är indeladt
i sex arrondissement. I hela C. finnas 88
kommuner. Innebyggarna äro till största delen
kabyler och araber. Omkr. 45,000 äro fransmän
och 8,000 judar. Departementet är bergigt och
skogrikt. Åkerbruk och boskapsskötsel äro de
vigtigaste näringarna. – 2. Hufvudstad i nämnda
departement, byggd på en 600 m. (2,020 f.) hög
kalkklippa, hvars tre sidor äro lodräta och badas
af den brusande floden Rummel, så att staden endast
på den fjerde sidan står i förbindelse med den
omgifvande bergstrakten. Omkr. 36,000 innev. C. har
en mängd moskéer och kyrkor samt en synagoga. Bejens
forna palats, uppfördt i morisk stil och utstyrdt med
slösande prakt, är mycket väl bibehållet. Innevånarna
sysselsätta sig hufvudsakligen med fårgning och
förfärdigande af läderarbeten. Handeln med säd, ull,
siden, läder, vin och frukter är liflig; dock äro både
handel och industri i nedgående. Jernvägsförbindelse
med Philippeville. – Till följd af sitt nästan
ointagliga läge var C., som af kartaginenserna
benämndes Karta och af romarna Cirta, redan i
forntiden en af Numidiens vigtigaste städer och en
tid konungens residens. Sedan det fallit i romarnas
händer, aftog dess välstånd. 311 e. Kr. blef det
alldeles förstördt, men uppbyggdes åter af Konstantin
d. store, som gaf det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
