Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Confessio - Confessionarius, Lat., biktfader. - Confessionis sigillum - Confessor - Confetti - Confiteor - Conflans - Conformers - Confrater - Confrérie de la passion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
A) Evangelisk-lutherska.
1) C. augustana. Se Augsburgiska bekännelsen. –
2) C. hafnica, äfven kallad De köpenhamnska
artiklarna (43 till antalet). Den författades af
Hans Tausen och framlades af de danske lutheranerna
på herredagen i Köpenhamn 1530, fjorton dagar efter
Augsburgiska bekännelsens framlemnande i Augsburg. –
3) C. saxonica, författad af Melanchthon 1551,
på uppdrag af kurfursten Morits af Sachsen. Den
kallas äfven Repetitio confessionis augustanae och
innehåller 23 artiklar. – 4) C. würtembergica, af
Brenz, i 35 artiklar. Bägge de sistnämnda ansluta sig
nära till Augsburgiska bekännelsen och framlemnades
1552 i de lutherska ständernas namn på kyrkomötet i
Trident, men utan påföljd.
B) Reformerta (som i allmänhet antagits endast i de
land eller städer, efter hvilka de blifvit kallade).
1) C. anglicana, 1552, af Cranmer och Ridley,
i 42 artiklar, grundvalen till de trettionio
artiklarna (se d. o.). – 2) C. anhaltina, 1579, en
motskrift mot Konkordie-formeln. Den upphöjdes
till Anhalts bekännelse 1596. – 3) C. argentina
l. tetrapolitana, af Bucer, i 22 artiklar. Den
framlades vid riksdagen i Augsburg 1530 af de fyra
sydtyska städerna Strassburg, Kostnitz, Memmingen och
Lindau för att uttrycka deras väsentligen zwingliska
åsigt om nattvarden. Dessa städer antogo dock 1532
Augsburgiska bekännelsen. – 4) C. basileensis (prior)
et mulhusana, i 12 artiklar. Den antogs endast i
Basel och Mülhausen och är sannolikt författad af
Oswald Myconius 1532–34. Dess nattvardslära förmedlar
öfvergången från Zwingli till Calvin. – 5) C. belgica,
i 37 artiklar, ursprungligen en privatskrift af
en vallonsk prest, Guido de Bres. Den trycktes
först på franska 1562, framlemnades samma år
till Filip II och blef antagen på en synod i
Antwerpen 1566. – 6) C. gallicana (Confession de
la Rochelle), i 40 artiklar, af okänd författare
(man har gissat på Calvin sjelf). Den antogs på en
synod i Paris 1559 och stadfästes af Henrik IV på
en synod i La Rochelle 1571. – 7) C. helvetica prior
(äfven kallad C. basileensis posterior), 1536, i 27
artiklar, uppsattes hufvudsakligen af Bullinger och
godkändes af de flesta protestantiska kantonerna i
Schweiz. Afsigten med densamma var åstadkommandet af
en förening med den lutherska kyrkan, hvarför dess
nattvardslära, ehuru i sjelfva verket zwinglisk, i
uttrycken närmar sig den lutherska. – 8) C. helvetica
posterior, i 30 kapitel, af Bullinger. Den utgafs 1566
och antogs af alla reformerta schweiziska kantoner,
utom Basel, samt derjämte af de reformerte i Polen,
Ungern, Skotland och Frankrike. Ehuru den är riktad
mot den lutherska kyrkan, är dess calvinism,
i synnerhet predestinationsläran, framställd i
mildrade ordalag. – 9) C. marchica, utgifven 1614,
i 16 artiklar, af kurfursten Johan Sigismund i
Brandenburg, såsom ett insegel på håna öfvergång
till den reformerta kyrkan. Dess förnämste författare
var Martin Fussel. Den framställes såsom en närmare
bestämning till Augsburgiska bekännelsen, hvilken
kurfursten fortfarande sade sig antaga.
I nattvardsläran är den likväl calvinsk. – 10)
C. presbyterianorum l. Westminsterkonfessionen,
omkr. 1643, i 33 artiklar, strängt calvinsk, fick
symboliskt anseende i Skotland. – 11) C. scotica,
i 25 artiklar, uppsattes af Knox på en synod i
Edinburgh 1560. Den är likaledes strängt calvinsk,
men har en mildrad predestinationslära.
C) Grekisk-katolsk.
C. orthodoxa, äfven kallad Ryska katekesen. Dess
ursprungliga och fullständiga titel är: Orthodoxos
homologia tes katolikes kai apostolikes ekklesias
tes anatolikes, d. ä. "rättrogen bekännelse af den
katolska och apostoliska kyrkan i österlandet". Den
författades af metropoliten Petrus Mogilas i
Kiev, närmast för att motarbeta de af Cyrillus
Lukaris i grekiska kyrkan uppväckta sympatierna
för calvinismen. 1643 underskrefs den af samtliga
den grekiska kyrkans patriarker, 1672 stadfästes
den på en synod i Jerusalem, och 1721 blef den för
ryska kyrkan antagen af Peter den store. Den är
affattad i katekesform och består af tre delar,
hvilka handla om tron, hoppet och kärleken. Den
godkänner läran om de sju sakramenten och om
transsubstantiationen, men vidhåller, om ock i mild
form, de gamla skiljaktigheterna mellan den romerska
och den grekiska kyrkan.
(Tridentinska trosbekännelsen, som är en af den
romersk-katolska kyrkans symboliska böcker, kallas på
latin icke "confessio", utan Professio tridentina.)
E. J. Ö.
Confessionarius, Lat., biktfader.
Confessionis sigillum l. Sigillum confessionis,
Lat., biktens insegel (se d. o.).
Confessor, Lat. (af confiteri, bekänna),
"bekännare"; hedersbenämning för dem af den gamla
kristna kyrkans medlemmar, hvilka äfven under
förföljelserna ståndaktigt bekände sin tro, men,
i motsats till martyrerna, fingo behålla lifvet.
Confetti, Ital. (af Lat. confectum; jfr Konfekt),
sockerbakverk, konfekt; af gips eller krita gjorda
kulor, hvilka man vid karnevaler och dylika upptåg
plägar kasta på hvarandra.
Confiteor, Lat., "jag bekänner", en i det
romersk-katolska missale föreskrifven formel för den
offentliga syndabekännelsen. Den uppläses af presten
vid början af hvarje mässa. (Jfr Mässa.)
Conflans [kångflang]. 1) C. l’Archevêque [larschöväk],
by i franska depart. Seine (Isle-de-France), nära
Marnes och Seines sammanflöde. Den 29 Okt. 1465
slöts der en fred mellan den franske konungen
Ludvig XI och den s. k. stora ligan. – 2) Stad
i franska depart. Savoie (Savojen), vid floden
Isère. Omkr. 3,500 innev.
Conformers, Eng., l. Konformister, de engelske
protestanter, som förklarade sig gå in på de under
drottning Elisabet uppställda trettionio högkyrkliga
artiklarna. De som vägrade sitt samtycke kallades
non-konformister. Jfr Episkopalkyrkan.
Confrater, Lat., medbroder, ämbetsbroder.
Confrérie de la passion [kångfreri dö la pasiång],
Fr., "passionsbröderna", en fordom i Paris befintlig
förening af borgare, som af Karl VI (1368–1422)
fick rättighet att uppföra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
