Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ce, kem. - Cean-Bermudez, Juan Augustin - Ceará l. Ciará - Cebret - Cebu, ö bland Filippinerna (se d. o.) - Cebus, zool. Se Rullapor - Cecchi, Giammaria - Cecidomyia, zool. Se Gallmygga - Cecil. 1. William C., lord Burleigh (Burghley) - Cecil. 2. Robert C., grefve af Salisbury, den förres son, engelsk statsman. Se Salisbury - Cecil. 3. Robert Arthur Talbot Gascoigne C., marquis af Salisbury, engelsk diplomat. Se Salisbury - Cecilia, Den heliga - Cecilia. 1. Erik den heliges moder - Cecilia. 2. C. Månsdotter, Gustaf I:s moder - Cecilia. 3. C., Gustaf I:s dotter - Ceciliaföreningen, musikaliskt sällskap i Danmark. Se Cæciliaforeningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ce, kem., tecken för metallen ceriums atomvigt.
Cean-Bermudez, Juan Augustin, spansk skriftställare,
f. 1749, d. 1829 i Madrid, var verksam i Sevilla,
der han grundade en konstakademi och sysselsatte
sig med konsthistoriska studier. Bland hans många
förtjenstfulla verk må särskildt nämnas Diccionario
historico de los illustres profesores de las bellas
artes en España (1800), Noticias de los arquitectos y
arquitectura de España (1829) samt det först efter
hans död utgifna, för Spaniens arkeologi vigtiga
arbetet Sumario de las antiguedades romanas, que hay
en España (1832).
Ceará l. Ciará, provins på nordöstra kusten
af Brasilien. 104,250 qv.-kilom. (1,878
qv.-mil). Omkr. 720,000 innev. Hufvudorten i provinsen
har samma namn och omkr. 16,000 innev.
Cebret, berg i spanska prov. Pontevedra (Galicien),
ö. om Vigo. I närheten ligger en källa, Louzana,
hvars vatten genom sitt fallande och stigande
tillkännagifver ebb och flod.
Cebu, ö bland Filippinerna (se d. o.).
Cebus, zool. Se Rullapor.
Cecchi [tjäcki], Giammaria, italiensk
lustspelsförfattare, f. 1517, d. 1587, ursprungligen
rättslärd, ifrade i sina komedier för karakterernas
sanning och dialogens liflighet. Bland hans många
stycken, af hvilka endast ett fåtal blifvit tryckt,
är komedien L’assinolo den bästa. C. författade
äfven ett andligt skådespel, Esalterione della croce
(utg. efter hans död, 1589).
Cecidomyia, zool. Se Gallmygga.
Cecil. 1. William C., lord Burleigh (Burghley),
engelsk statsman, f. 1520, gjorde sig först bemärkt
genom att försvara Henrik VIII:s högsta myndighet
öfver kyrkan och blef 1548 af protektorn Somerset
utnämnd till statssekreterare. Under de följande
regentvexlingarna befans han alltid tillhöra det
herskande partiet, och med beräknande klokhet räddade
han sig ur alla svårigheter. Han var protestant under
Edvard VI, katolik under Maria och åter protestant
under Elisabet. Vid den sistnämndas tronbestigning
(1558) blef han åter statssekreterare samt medlem af
Hemliga rådet, och från denna tid åtnjöt han ända till
sin död drottningens obegränsade förtroende. 1572
blef han storskattmästare. C. var hofsam, böjlig,
arbetsam och väl bevandrad i statsmannabestyrens alla
detaljer, men äflades ej att vilja styra. Han var
smidig, men hade dock tillräcklig fasthet att motsätta
sig drottningens planer, när hon hade orätt. Han
tadlade hennes snålhet och trolöshet och trotsade
flere gånger hennes förbittring. Han arbetade ifrigt
för drottningens giftermål och kämpade allvarligt mot
hennes ostadighet. Hvar och en, som syntes farlig för
staten, krossade han utan barmhertighet, och ehuru
han öfver hufvud var rättskaffens, ryggade han icke
för något spioneri eller förräderi, när det gällde
att upptäcka en fiendes hemligheter. – C. ådagalade
den största ifver uti att främja Englands industri
och arbetade mot det tilltagande bruket af utländska
öfverflödsvaror. Död 1598. A. B. B.
2. Robert C., grefve af Salisbury, den förres son,
engelsk statsman. Se Salisbury.
3. Robert Arthur Talbot Gascoigne C., marquis af
Salisbury, engelsk diplomat. Se Salisbury.
Cecilia, Den heliga, orgelns och kyrkomusikens
skyddspatronessa, var en förnäm romersk jungfru, som
led martyrdöden 177. Vid katakombernas återställande
återfans hennes graf af G. B. Rossi. Enligt den
romerska legenden lefde C. på Alexander Severi tid
och dog martyrdöden 230. I 5:te årh. helgades i Rom
en kyrka åt hennes minne, och redan i den äldsta
kyrkan blef den 22 Nov., hennes dödsdag, firad med
stora musikfester, Cecilia-fester. Ceciliabilder äro
målade af Carlo Dolce, Rafael, Rubens, Domenichino,
Francia m. fl.
Cecilia. 1) Erik den heliges moder. Hon uppgifves
hafva varit dotter till Blot-Sven och var gift
med Jedvard, som krönikan kallar en "god och rik
bonde". – 2) C. Månsdotter, Gustaf I:s moder,
var dotter till riksrådet Magnus (Måns) Karlsson
till Eka och Sigrid Eskilsdotter (Banér), hvilka
sammanvigdes d. 15 Jan. 1475. Efter Magnus Karlssons
död (1484) ingick hennes moder äktenskap med herr
Nils Eriksson och födde åt honom den sedermera så
ryktbara Kristina Gyllenstierna. C. omtalas såsom en
qvinna af fromt och allvarligt lynne. Som helt ung,
ej öfver nitton år, trädde hon i gifte med riksrådet
Erik Johansson (Vasa) till Rydboholm och fick med
honom fem barn: Gustaf, Magnus, Margareta, Emerentia
och Märta. Jämte de två sistnämnda och många andra
qvinnor af börd fördes hon efter Stockholms blodbad,
under hvilket hennes man och hennes måg föllo för
bilan, till Köpenhamn, der hon dog efter att hafva
utstått en ytterst svår fångenskap i "Blå tornet". –
3) C., Gustaf I:s dotter, var född 1540. Hon hade
ett fagert yttre, och den tidens skalder "kunde ej
nog besjunga hennes hvita hy, gullgula hår och
glänsande ögon". Hon beskrifves såsom qvick och
liflig till sinnet, men obetänksam och släpphändt
mot lidelsen. 1559 trädde hon i oloflig förbindelse
med den tjugoett-årige grefve Johan af Ostfrisland,
som hade åtföljt sin broder Edzard, när denne reste
till Sverige för att förmäla sig med konung Gustafs
äldsta dotter, Katarina. Under ett nattligt besök
hos C., på Vadstena slott, blef älskaren öfverraskad
af hertigarna Erik och Johan, och den förre gaf en
bullersam offentlighet åt upptäckten. Grefven hölls
en tid i fängelse. Prinsessans rykte var förloradt,
trots alla senare försök att välta felet från henne
och trots grefvens ed på att hon var oskyldig. Men
hennes stora hemgift lockade andra friare, och
hon blef 1564 gift med markgrefven Kristoffer af
Baden-Rodemachern. När denne dog (1575), efter att
hafva fått pröfva på hennes otrohet, öfvergick hon
till den katolska läran och råkade i allt djupare
sedligt och ekonomiskt förfall. Sitt kringflackande
och utsväfvande lefnadssätt fortsatte hon ända
in i ålderdomen. I Antwerpen blef hon 1594 svårt
misshandlad af en bland sina söner, hvilken med våld
sökte rycka henne undan offentligheten. Hon dog 1627.
Ceciliaföreningen, musikaliskt sällskap i Danmark. Se
Cæciliaforeningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
