Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bungarus, zool. - Bunge, socken i Gotlands norra härad - Bunge, Friedrich Georg von - Bunge, Alexander von - Bungener, Louis Félix - Bunias orientalis, Ryssrofva, bot. - Bunkeflo (ej Bunkeflod l. Bonkeflod), socken i Malmöhus län - Bunkershill, en på den nordamerikanske staden Charlestowns område belägen kulle - Bunkstål, bergsv. Se Stål - Bunk-åra l. Bonkåra, sjöv. Se Åra - Bunsen, Kristian Karl Josias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utseendet af en snok och en byggnad, som mest
liknar korall-ormens, samt utmärker sig genom
den sexkantiga formen på de jämförelsevis stora
fjällen i ryggens midtrad och genom de
odelade plåtarna på stjertens undersida. Oaktadt
han egentligen är i rörelse endast om dagen,
föredrager han dock, liksom öfriga ormar i
Indien, skuggan framför solen. Hans föda består
af små däggdjur, ödlor, små ormar och grodor.
För menniskan är han skygg, men försvarar sig
ursinnigt, om han angripes. De mest
beryktade arterna äro: B. fasciatus, indernas
bungarum-pamah, som blir öfver 1,5 m. (5 f.)
lång samt är tecknad med omvexlande svarta
och gula tvärband, och den i Indien
allmännare B. coeruleus, indernas krait, som
fullvuxen blir omkr. 1,2 m. (4 f.) lång samt har
rygg och kroppssidor hvitfläckiga eller
tvärbandade af hvitt på rödbrun botten och buksidan
enfärgad, vanligen hvit. F. A. S.
Bunge, socken i Gotlands norra härad.
Arealen 3,267 hekt. (6,617 tnld). 11 ofm., 8 1/4 fm.
mtl. 487 innev. (1877). Den mycket märkliga
kyrkan, som under katolska tiden var en för
sina många "helgedomar" (reliker) berömd
vallfärdsort, är byggd i ren spetsbågsstil, sannolikt
i början af 1300-talet; delar af en äldre kyrka
i rundbågsstil finnas i ett par af portalerna, Till
socknen hör Fårösunds landthamn. Annex
till Rute, Visby stifts norra kontrakt. C. J. B.
Bunge. 1. Friedrich Georg von B., rysk
jurist, f. 1802, professor i Dorpat 1831, sedan
1865 bosatt i Gotha, kan betraktas såsom
grundläggaren af det vetenskapliga studiet af
Livlands, Estlands och Kurlands
provinsiallagstiftning. Hans arbeten på detta område anses för
klassiska. Bland hans många skrifter må
nämnas Geschichte des gerichtswesens und
gerichtsverfahrens in Liv-, Esth- und Kurland (1874)
och (från 1875) Baltische geschichtsstudien. –
2. Alexander von B., den förres broder,
rysk botaniker, f. 1803, blef 1836 professor i
Dorpat, der han f. n. (1878) lefver såsom
emeritus. Han har gjort flere vetenskapliga resor
(i det inre Asien, Kina, Persien o. s. v.) och
bl. a. utgifvit Enumeratio plantarum, quas in
China boreali collegit A. v. B. (1831),
Plantarum mongolicarum decas I (1835) och en mängd
växtmonografier.
Bungener [böngschönär], Louis Felix,
reformert teologisk skriftställare, f. 1814 i
Marseille, af tyska föräldrar, d. 1874, studerade
1832–38 teologi i Genève och blef 1840,
sedan infödingsrätt vägrats honom både i
Frankrike och Tyskland, naturaliserad schweizare.
1843 kallades han till direktor vid gymnasiet
i Genève, hvilken plats dock 1848 fråntogs
honom af den radikala regeringen. Sitt stora
rykte grundade B. genom en rad af arbeten,
hvilka, under romanens form, förhärligade
protestantismen och hafva blifvit öfversatta på
nästan alla europeiska språk. De förnämsta af
dessa arbeten äro: Histoire du concile de Trente
(1846), Trois sermons sous Louis XV (1849;
"Kyrka, hof och samhälle under Ludvig XV",
1874), Voltaire et son temps (1851), Julien ou
la fin d’un siècle (1854; "Julien eller slutet af
ett sekel", 1875–76), Christ et le siècle (1856)
och Saint Paul; sa vie, son oeuvre et ses
épîtres (1867; "Paulus, hans lif, verk och bref".
1868). B:s sista arbete var Rome et le vrai.
Etudes sur la littérature catholique
contemporaine (1873).
Bunias orientalis, Ryssrofva, bot., af
nat. fam. Cruciferae, kl. Tetradynamia L., en
högväxt (3–4 f.), rikblommande ört med
tämligen stora, gula blommor och snedt
äggformiga skidor. Genom sina ofta flere alnar långa,
grofva rötter är ryssrofvan ett af våra
besvärligaste åkerogräs, äfven bekant under namnen
långrofva, hundrättika och ryssgubbar.
Från sitt hemland, det östra Europa, lär hon
först i slutet af förra årh. hafva inkommit till
Sverige, men är redan allmän i de flesta
trakter af de södra och mellersta landskapen. S. A.
Bunkeflo (ej Bunkeflod l. Bonkeflod),
socken i Malmöhus län, Oxie härad. Arealen
1,698 hekt. (3,439 tnld). 1,228 innev. (1877).
Jämte Hyllie utgör B. ett regalt pastorat af 1:sta
kl., Lunds stift, Oxie kontrakt.
Bunkershill [bö’nk-], en på den
nordamerikanske staden Charlestowns område belägen
kulle, hvarest engelsmännen d. 17 Juni 1775
vunno en ryktbar seger öfver nordamerikanerna.
Bunkstål, bergsv. Se Stål.
Bunk-åra l. Bonkåra, sjöv. Se Åra.
Bunsen, Kristian Karl Josias, preussisk
diplomat och vetenskapsman, föddes d. 25 Aug.
1791 i Korbach (Waldeck) och förvärfvade sig
tidigt, genom den prisbelönta uppsatsen De jure
atheniensium hereditario (1813), ett aktadt namn
i den lärda verlden. 1813 studerade han
isländska i Köpenhamn under Finn Magnusson, och
1816 begaf han sig till Paris för att idka
persiska och arabiska språkstudier. S. å. styrde
han kosan till Rom, der han 1823 blef
preussisk chargé d’affaires och 1827 ministerresident.
På den diplomatiska banan vann B. så stort
anseende, att den europeiska kongressen i Rom
1832 åt honom uppdrog att ordna förhållandena
i Kyrkostaten – ett uppdrag, som föranledde
hans bekanta Memorandum del Maggio 1832.
Ett annat diplomatiskt värf af betydenhet voro
hans underhandlingar med pafvestolen om
blandade äktenskap i de katolske delarna af
Preussen. Den tid B:s ämbetsgöromål lemnade
honom öfrig använde han till arkeologiska och
topografiska forskningar, hvilkas resultat till en
del föreligga i Beschreibung der stadt Rom
(1830–43) och Die basiliken des christlichen
Rom (1843; ny uppl. 1864.) Äfven på det
kyrkliga området var han verksam; 1828 införde
han i preussiska legationskapellet i Rom en ny
ritual, hvilken 1846 – med ett förord af
Fredrik Vilhelm III – infördes i "Allgemeines
evangelisches gebet- und gesangbuch". 1838 tog
B. afsked från sändebudsposten i Rom, emedan
han icke var i stånd att utjämna den strid, som,
med anledning af biskop Droste-Vischerings
häktande, uppkommit mellan preussiska
regeringen och den påfliga stolen. S. å. blef han
preussiskt sändebud i Bern och 1841 i London,
dit han skickades med det särskilda uppdraget
att verka för Vilhelm III:s älsklingsidé,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
