Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Buktalare, fysiol. - Bukvattusot, Ascites, med. - Bulak, för- och hamnstad till Kairo - Bulb, anat. - Bulbjerg - Bulbocodium L., Ljusblomma, bot. - Bulbul, Pers., persisk näktergal - Buldan, ett slags grof hampväfnad - Buldur, stad i vestre delen af Mindre Asien (Pisidien). Omkr. 25,000 innev. - Bulevard, Fr. boulevard, egentl. fästningsvall; större, med träd planterad gata - Bulgar l. Bolgar, hufvudstad i det forna Stor-Bulgarien - Bulgarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
effekter, äro dels sådana modifikationer af
andningen samt strupens, svalgets och munhålans
rörelser, som gifva det frambragta ljudet just
den karakter och grad af styrka, som motsvara
den föreställning han vill uppväcka hos åhöraren,
dels sådana åtbörder och ett sådant
minspel, som öfverensstämma dermed. Dit
hörer bl. a. förmågan att nöjaktigt artikulera ljuden
utan att, annat än i knappt märklig grad, röra
läpparna samt att dervid på samma gång gifva åt
ansigtet ett uttryck, som så litet som möjligt
antyder en talande person.
C. L.
Bukvattusot, Ascites, med. Bukhålan
innehåller i normalt tillstånd en ringa mängd klar,
ägghvitehaltig vätska, som håller bukhinnan
glatt och dymedelst underlättar tarmarnas
glidande rörelser. Samlar sig en dylik vätska i
stor mängd inom bukhålan, uppkommer
bukvattusot. En sådan samling kan hafva sin orsak i
en allmän sjuklig förändring af kroppens vätskor,
sådan som förekommer t. ex. under vissa
kroniska njursjukdomar, eller i sjukdom hos
bukhinnan sjelf, t. ex. kronisk inflammation eller
kräfta. Oftare beror den likväl på ett
någonstädes i det centripetala flödet af bukhinnans
venösa blod befintligt hinder för bukhinnans
cirkulation. Vanligen har detta hinder sitt säte i
lefvern, dit venerna från bukhinnan och nästan
alla de organ, som den bekläder, begifva sig,
samlade i den s. k. portådern. Stundom ligger
det ännu mer centralt, såsom vid hjertfel.
Bukvattusoten är sålunda icke i egentlig mening en
sjukdom, utan ett symptom af flere sådana, och
den uppträder, allt efter sjukdomsorsakens art,
ensam eller, såsom vid allmän vattusot,
tillsammans med likartade vätskesamlingar i andra
kroppens delar. De kolossalaste formerna af
bukvattusot förekomma vanligen vid den
lefversjukdom, som kallas cirrhos eller
lefverskrumpning. Buken tilltager, stundom enormt, i omfång,
och det tryck, som den samlade, till många kannor
uppgående, vätskemängden utöfvar på inre, för
lifvet vigtiga organ, har svåra följder för helsa
och lif; den kan t. ex. hindra diafragmans
verksamhet för andedrägten och derigenom
orsaka andnöd. Urtappning af denna vätska kan
blifva en trängande nödvändighet; ty värr kan
denna operation sällan eller aldrig användas
för att bota bukvattusoten, som ju endast är
ett symptom och förr eller senare återkommer,
om grundorsaken – sjukdomen,
cirkulationshindret – fortfar att verka. Genom tappningen
vinnes dock tid och lindring.
Jhm.
Bulak, för- och hamnstad till Kairo, i Nedre
Egypten, på en ö i Nilen. Omkr. 20,000 innev.
Egyptiskt museum (anlagdt 1822),
dervisch-institut och ett berömdt boktryckeri (det största
i orienten).
Bulb, anat., benämning på vissa organ eller
organdelar, hvilka bilda större eller mindre
ansvällningar, som framstå från omgifningen eller
sammansättas af utanpå hvarandra liggande blad
(hinnor) och hvilka man tyckt likna en rotknöl
eller lök (bulbus). Såsom exempel på hos
menniskan förekommande bulber af det förstnämnda
slaget må nämnas: luktnervens, aortas, inre
halsvenens och urinrörets bulber, och på det senare
slaget: ögonklotet och smakbulberna.
G. v. D.
Bulbjerg, en på den norra sidan af
Vusttange (Jyllands vestkust) utskjutande bank, som
består af krita och lera, mellan sammanhängande
lager af gulaktig flinta, och hvilken ofvantill
betäckes af sand. Banken sluttar jämnt ned inåt
landet, men höjer sig brant ur hafvet, som
ständigt undergräfver densamma. Framför B.,
ute i hafvet, höjer sig en ensam kalkklippa,
Skarreklit.
Bulbocodium L., Ljusblomma, bot., ett
med Colchicum nära befryndadt växtslägte
af nat. fam. Melanthaceae, underafd. Colchiceae,
kl. Hexandria L. och ordn. Trigynia. B.
vernum L., hvilken stundom odlas som
prydnadsväxt, blommar tidigt på våren och har en lök,
från hvilken utgå flere smala, rännformiga
blad och en stängel, som uppbär en enda ljust
violettröd blomma. Växten liknar till
utseendet Crocus. Dess hemland är Ryssland och
södra Europa. Ldt.
Bulbul, Pers., persisk näktergal.
Buldan, ett slags grof hampväfnad.
Buldur, stad i vestre delen af Mindre Asien
(Pisidien). Omkr. 25,000 innev.
Bulevard, Fr. boulevard (af T. bollwerk, jfr
Sv. bålverk), egentl. fästningsvall; större,
med träd planterad gata.
Bulgar l. Bolgar, hufvudstad i det forna
Stor-Bulgarien, nära floden Kamas utflöde i
Volga (i nuv. ryska guvern. Kasan). Genom
sitt läge vid Volga, som under den äldre
medeltiden var en af stråkvägarna för handeln
mellan Europa och orienten, blef det en
blomstrande handelsstad. Efter det bulgariska rikets
undergång (1236) förlorade staden något
i välmåga och betydelse, men bibehöll
dock, äfven sedan Tamerlan i slutet på 1300-talet
sköflat densamma, ett visst anseende, tills Kasan
småningom trängde honom i bakgrunden, och
upphörde slutligen, man vet ej när, att vara
stad. Nu vittnar en väldig hög af ruiner om
B:s forna storhet. Bland dessa hafva gjorts en
mängd fynd: grafstenar (med tatariska, arabiska
och armeniska inskrifter samt sniderier),
arabiska mynt af silfver och koppar, husgeråd
m. m. Inskrifternas aftecknande och förklaring
påbjöds redan af Peter den store. Bland
tatarerna i nejden går en sägen, att flere helgon
ligga begrafna i B., hvadan vallfärder ofta
ske till ruinerna.
Bulgarer, folknamn, användt för både finska
och slaviska stammar. De finske bulgarerna,
beslägtade med avarer, hunner, aorser m. fl.
folk, togo vid sitt första uppträdande i Europa
boningsplatser kring Volgas nedre flodområde, som
efter dem kallades Stor-Bulgarien; efter
dem fick jämväl den fordom vigtiga
handelsplatsen Bulgar sitt namn. Vid nedre Volga
bo fortfarande stammar – mordviner och
tsjeremisser –, hvilka räknas till den
bulgariska afdelningen af de finska folken, men de
egentlige bulgarerna äro numera nästan
försvunna från Ryssland. Grenar af den bulgariska
stammen nedsatte sig redan tidigt i de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
