Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Borgå stift - Boris Godunov (Gudunov) - Borissov - Bork, Sidonia von - Borkenstein, Karl Frederik - Borkhusen (Borckhusen, von Burghausen) - Bormio (T. Worms)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom en lämpligare reglering och dels genom
nya lutherska församlingars upprättande i
Kexholms län. I dessa förhållanden medförde den
"store ofreden" betydliga rubbningar. Sedan
Viborg 1710 blifvit eröfradt och domkapitlet
upplöst, inrättades väl extra ordinarie konsistorier i
Borgå och S:t Michel, öfver hvilka inseendet
1712 uppdrogs åt biskopen i Åbo; men redan
1713 måste såväl biskop som flertalet af
konsistoriales för den annalkande fienden söka
trygghet i Stockholm, der några sessioner höllos, tills
kriget afbröt alla förbindelser mellan Sverige
och Finland. Ryska styrelsen upprättade
sedermera ett interimskonsistorium i Åbo (1717)
och en konsistorialrätt i Borgå (1718), hvilka
bägge bestodo af finska andlige. De gamla
förhållandena inträdde dock åter efter den 1721
slutna freden. S. å. erhöll det hårdt pröfvade
östra stiftet en kraftfull herde i Johan Gezelius.
De första domkapitelssessionerna höllos på
Särkilaks i Pernå, emedan Viborg stannat i
ryssarnas händer; men 1723 biföll regeringen
presterskapets anhållan att biskopssätet måtte
förläggas till Borgå, der samtidigt ett högre läroverk
upprättades. Snart medförde dock 1741–43
års krig nya rubbningar för det knappt
stadgade andliga arbetet. Domkapitlet upplöstes åter,
och fienden organiserade en för bägge stiften
gemensam styrelse, som lydde under den ryske
generalguvernören. Freden i Åbo (1743)
återställde det gamla tillståndet, utom deri att flere
församlingar åter rycktes från Borgå stift. Biskop
Juslenius föreslog en ny kyrklig delning, i syfte
att åt stiftsstyrelsen vinna en mer tryggad plats
i Österbotten; men på grund af kostnaderna och
andra hinder blef förslaget ej utfördt.
Upphofsmannen sjelf sökte och vann en säkrare
vistelseort i Sverige. En och annan prestman
följde exemplet. De lutherska församlingarna i
ryska Finland åtnjöto 1721–1809 sjelfstyrelse
och öfver hufvud äfven alla andra rättigheter,
som tillkommo dem efter gammal svensk
kyrkorätt. Konsistorier funnos i Viborg och
Fredrikshamn, hvilka lydde först under den
grekisk-ortodoxa s. k. heliga synoden, men sedermera
länge under ett s. k. justitiekollegium. – Då
hela Finland kommit under den ryske kejsarens
spira, införlifvades landets sydöstre del med
storfurstendömet, och s. å. (1811) lades hela
Viborgs stifts gamla område under biskopen i
Borgå. Den omfattning, som Borgå stift
derigenom fick, behöll det intill 1851, då, enligt
manifestet af d. 6 Mars 1850, en ny kyrklig
fördelning infördes och Kuopio län (norra
Karelen) skildes derifrån. E. G. P.
Boris Godunov (Gudunov), tsar af
Ryssland 1598–1605, var dessförinnan en af de
fem bojarer, som 1584 gåfvos den svage tsar
Feodor I till rådgifvare. Han förmälde tsaren
med sin syster och fick derigenom stort
inflytande på honom samt vann på sin sida äfven
presterskapet och adeln: det förra derigenom
att han lösslet den ryska kyrkan från
beroendet af Konstantinopel och gaf henne en egen
nationalsynod (1589), den senare derigenom att
han gjorde bönderna till godsherrarnas lifegne
(genom ukaser 1592, 1593 och 1597). För att
sjelf vinna tronen undanrödde han 1591
Feodors nioårige halfbroder Dimitri (Demetrius),
och vid Feodors död (1598) vann han sitt mål
genom bojarernas val. Hans regering var i
början lyckosam. Han tryggade rikets gränser,
underkufvade flere tatariska stammar, främjade
konster och vetenskaper samt inkallade
framstående utlänningar. Snart vände sig dock
bladet. Hungersnöd och pest härjade landet, och
genom den falske Dimitris (munken Grigori
Otrepievs) uppträdande började ett gräsligt
inbördes krig. Tronkräfvrarens trupper voro redan
på väg till Moskva, då B. plötsligt dog – enligt
några uppgifter af slag, enligt andra af gift,
som han sjelf intagit. Hans sextonårige son,
Feodor II, uppsattes af bojarerna på tronen,
men utlemnades snart till sin fiende, som lät
strypa honom. B:s sorgliga historia har blifvit
dramatiskt behandlad af Puschkin.
Borissov, kretsstad i ryska guvern. Minsk.
Omkr. 5,200 innev. Straxt norr om denne stad
(vid Studzianka) var det, som Napoleon I med
spillrorna af sin stora här banade sig väg öfver
Beresina d. 26–28 Nov. 1812.
Bork, Sidonia von, älskarinna till hertig
Ernst Ludvig af Wolgast, anklagades 1619 för
hexeri och tvangs genom tortyr till den
bekännelsen, att hon haft för afsigt att utrota hela
det pommerska hertigliga huset. 80 år gammal,
afrättades hon 1620 i Stettin.
Borkenstein, Karl Frederik, norsk (tysk)
militärförfattare, f. 1779 i Uslar i Harz, kom
1804, efter den hannoveranska härens
upplösning, i dansk tjenst. Genom sin
författareverksamhet ådrog han sig i Danmark de äldre
officerarnas missnöje, gick derför miste om en
lärareplats vid artilleri-institutet och
kommenderades 1811 till Norge, der han 1814 blef lärare
vid krigsskolan (från 1826 vid den militära
högskolan) och avancerade till öfverste i
generalstaben. Död 1839. Som militärförfattare
utvecklade B. efter 1814 en ansenlig verksamhet.
Hans förnämsta verk är Lehrgebäude der
theoretisch-praktischen artillerie-wissenschaft (1822).
1819 holl han i Stockholm föreläsningar i
artillerivetenskapen, under det han sjelf
begagnade sig af Berzelii undervisning i kemi. Y. N.
Borkhusen (Borckhusen, von
Burghausen), livländsk ätt, som utgrenat sig till Finland
och Sverige. Namnet vann sin största
ryktbarhet genom de s. k. Borkhusenska
dragonerna, en värfvad finsk trupp, som blifvit
uppsatt och anfördes af en Herman von B. och
hvars officerare voro chefens söner, slägtingar
och grannar. I slaget vid Lund 1676 stod denne
trupp ytterst på svenskarnas venstre flygel.
Efter det mest hårdnackade motstånd blef den
öfvermannad och nedgjord, utan att en enda man
vek från platsen. E. G. P.
Bormio (T. Worms), stad och badort i
italienska prov. Sondrio (Lombardiet), vid Adda
och den alpväg, som öfver det 1,223 m. (4,118
f.) höga Wormser- eller Stilfser-(Stelvio-)
passet förer från Tyrolen till Lombardiet. Omkr.
1,680 innev.. Vigtig transithandel.
Worms-landskapet, som under medeltiden var ett
grefskap, tillhörde sedermera biskopen af Chur,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
