Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Boren, insjö i Östergötland - Borenshult - Borg - Borg, sjöv. - Borg, Per Aron - Borg, Ossian Edmund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men ute på sjön tillräckligt för segelfart. Skär
och grund finnas på några ställen, men inga
öar. Vattnet är utmärkt för sin klarhet och
försättes hastigt, liksom Vätterns, i stark
svallning. Motala ström genomflyter B., och
segelleden "Göta kanal" går fram derigenom. – På
den södra stranden ligger det natursköna,
historiskt märkvärdiga Ulfåsa.
Borenshult, kanalstation vid sjön Borens
vestre ände, med 5 sammanbyggda slussar, hvilka
förmedla öfvergången till
Borenshult–Motala-liniens 15,29 m. (51 1/2 f.) högre nivå. Nejden
är ovanligt vacker.
Borg är ett i alla germanska språkformer
förekommande ord och betecknar i allmänhet
ett skyddande ställe, dels stad, dels fäste.
Den förra betydelsen, som är den vanliga i
engelskan (borough), återfinna vi i svenskan i
ordet borgmästare samt i några stadsnamn, t. ex.
Göteborg. I betydelse af fäste nyttjas i Sverige
ordet borg om såväl hednatidens försvarsverk
som medeltidens slott och fästningar. (Under
sjelfva medeltiden kallades dessa dock oftare
"hus".) – Hednatidens borgar bestodo af en
ringmur af sten och voro belägna antingen på
en klipphöjd eller på ett af fuktig mark
omgifvet ställe. Borgar af detta slag, i
synnerhet af det förra, äro mycket vanliga i Sverige
och torde hafva utgjort försvarsverk, inom hvilka
man drog sig tillbaka, när fienden hemsökte
den odlade bygden, eller ock varit utposter,
från hvilka man iakttog en annalkande fiendes
rörelse. Det är icke med full säkerhet kändt
på hvilken tid de uppfördes (troligast tillhöra
de jernåldern); de motsvara hvad i de
fornnordiska sagorna kallas virki. Förmodligen
ökade man försvarskraften genom att på
stenmurarna uppstapla fällda trän. Inom en och
annan borgmur har man funnit spår af hus.
– Medeltidens borgar anlades likaledes på
holmar eller bergshöjder, som voro omgifna af
vattensjuk mark. De omslötos vanligen af
stenmurar eller träpallisader. De mindre borgarna
bestodo af en hög, fyrkantig byggnad; de
nödiga uthusen lågo ofta utanför muren. De
större borgarna bestodo af en förborg, som
omslöt en gård och i hvilken nödiga byggnader
funnos, samt en hufvudbyggnad, som kallades
adelhuset eller kärnan. Af borgen vid
Helsingborg qvarstår ännu kärnan. Viks hus i
Upland och Glimmingehus i Skåne (det senare
med ursprunglig rum-indelning) visa huru en
svensk medeltidsborg såg ut.
Samlingsrummet för besättningen i en medeltidsborg
kallades borgstuga. (Om de utländska borgarna
jfr Cori, "Bau und einrichtung der deutschen
burgen im mittelalter", Schulz, "Über bau und
einrichtung der hofburgen des XII u. XIII
jahrhunderts" och Viollet le Duc, "Histoire d’une
forteresse".) Hd.
Borg, sjöv., begagnas mest i
sammansättningar och betecknar i allmänhet tåg, kettingar
o. d., som användas att förstärka andra tåg,
kettingar o. s. v., för att under hårdt väder
hindra rår, stänger, bommar m. m. att springa
af: borgbrass, borgbardun, borgstag, borgtalja
(stöttalja) o. s. v. – Borg kallas äfven den
ketting, hvaruti underrån (fockran, storrån och
beginerån) hänger. På större örlogsfartyg
består borgen af trenne delar: borgstroppen,
som sitter rund midten af rån; topp- eller
långborgen, som går rund masttoppen, samt
mellanborgen, som går genom märsen och
förenar de andra båda och i hvars nedre ände
sitter en s. k. sliphake, för att man lättare
skall få den loss, då rån skall tagas ned. R. N.
1. Borg, Per Aron, stiftaren af "Allmänna
institutet för döfstumma och blinda", föddes d.
4 Juli 1776 i Avesta i Dalarna, blef 1796
student i Upsala, inträdde 1800 på
tjenstemannabanan och befordrades 1809 till
protokollssekreterare. Ett historiskt skådespel, "Abbé de
l’Epée" af Bouilly, förde honom på den tanken
att egna sig åt döfstummas undervisning.
Sedan han flitigt studerat skrifter i ämnet,
började han 1807 att undervisa ett ungt, begåfvadt
blindt fruntimmer, Charlotta Seijerling, och 1808
höll han examen med denna sin första lärjunge,
hvars dervid ådagalagda framsteg beredde
honom ett årligt anslag af 675 kr. till inrättande
af ett institut för döfstumma och blinda.
Redan 1809 uppgick elevernas antal till 14. De
undervisades i B:s hem. En offentlig examen,
som anställdes med dem i Juli s. å. inför
hofvet och ständerna, väckte stort bifall.
Drottningen förklarade sig för institutets
beskyddarinna. Af riksdagen begärdes ett anslag af
10,000 kronor; men endast hälften af denna
summa beviljades, och utbetalandet uppsköts
till 1812, då B., som under tiden endast med
stor svårighet kunnat upprätthålla anstalten,
inköpte Öfre Manilla på Djurgården och
flyttade sitt institut dit. Sommaren s. å. företog
han med sina elever en fotvandring genom
åtskilliga landskap, hvaraf följden blef, att ett
långt större antal nya lärjungar anmäldes, än
som kunde mottagas. 1816 inträffade en
brytning mellan B. och styrelsen; den unga
fristaden höll på att tillintetgöras, B. fick afsked,
institutet förlades inom staden, och en dansk
lärare öfvertog föreståndareplatsen. Utan anslag
inrättade B. då vid Manhem, nära Manilla, ett
nytt institut, hvilket inom kort hotade statens
inrättning med undergång. 1819 förmåddes B.
åter att öfvertaga ledningen af det senare, och
de bägge instituten sammanslogos då till ett,
som förlades till Manilla. 1823 reste B. till
Portugal för att äfven der anlägga ett institut
efter sin metod. Vid sin hemkomst, 1829,
började han jämväl att, i en särskild lokal på
Manilla holme, mottaga svagsinta i sin vård. För
att kunna utvidga denna sida af sin
verksamhet erhöll han 1832 tillåtelse att sända omkring
i riket en s. k. "stambok"; men sedan
oenighet uppstått med anledning af de influtna
medlens förvaltning, afsade B. sig all befattning
med saken, och innan frågan ännu blifvit
afgjord, dog han, d. 22 April 1839. Hans
bröstbild (modellerad af J. F. Kjellberg) aftäcktes
vid Manilla d. 4 Juli 1874.
2. Borg, Ossian Edmund, den förres son,
lärare för döfstumma och blinda, född d. 6
Aug. 1812, blef student i Upsala 1832 och
egnade sig först åt medicinska studier. Han stod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
