Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bore - Bore - Bore, tidning i Stockholm - Boreas, Grek., nordanvinden, nordöstvinden. Jfr Aquilo - Borelius, Johan Jakob - Borelli, Giovanni Alfonso - Boren, insjö i Östergötland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bore, namn på en personifikation af
nordanvinden och vinterstormarna. Ordet är bildadt
af Boreas, möjligen under påverkan af Bör
(se d. o.).
Bore, fys., en med ebb och flod
sammanhängande företeelse på åtskilliga ställen af
hafskusten, företrädesvis vid utloppet af större
floder, t. ex. Amazonfloden, Ganges och Iravaddi,
samt vid Nordkap. Fenomenet, som inträffar
vid tiden för den s. k. springfloden, d. v. s.
vid ny- och fullmåne, består deruti att vattnet
stiger till en ovanlig höjd och våldsamt störtar
sig in öfver stranden. Redan en stund före
flodens ankomst höres ett fruktansvärdt dån, och
derpå komma efter hvarandra flere, 3,5–4,5 m.
(12 till 15 f.) höga, långsträckta vågor. Vid
Seinens mynning kallar man sådana vågor "la
barre". Ett analogt fenomen i floden Dordogne
(biflod till Gironde) i Frankrike är kändt under
namnet mascara l. mascaret. Äfven i Elbe
förekommer något dylikt under benämningen
"das rastern". R. R.
Bore, tidning i Stockholm, grundades af
några unge män – såsom det i anmälan heter –
"utan namn i den publicistiska eller literära
verlden" (G. Lallerstedt, A. O. Wallenberg, C.
Lilljeborg, arkivarie i justitierevisionen, och R. Agardh,
vice häradshöfding). De hade alla varit
medlemmar i ett konsortium af 10 personer, hvilka
hade fört underhandlingar om öfvertagande af
Aftonbladet. "Bores" program var att förfäkta
frisinnade åsigter och, i synnerhet i polemiken,
iakttaga mer hofsamhet, än det på den tiden var
brukligt inom pressen. "Bore" blef trogen detta
program, och föredömet blef icke utan verkan.
Första numret utkom d. 17 Dec. 1848. Till en
början utgafs tidningen en gång i veckan, men
med Dec. 1850 förvandlades hon till daglig och
förenades med den genom köp förvärfvade
annonstidningen Dagligt allehanda samt blef till
följd deraf ock kallad "Bore, dagligt allehanda
i Stockholm". I sin nya gestalt hade hon icke
bestånd i mer än jämnt ett år. Anledningen
till nedläggandet var, att ett par af
grundläggarna, Lallerstedt och Lilljeborg, blefvo
delegare i Aftonbladet, dit äfven Bores fasta
redaktionspersonal, A. Sohlman, C. Lilljeborg och
C. Ekgren, öfverflyttade. Annonstidningen
"Dagligt allehanda" såldes till J. A. Hazelius,
hvilken samtidigt grundlade "Svenska tidningen
Dagligt allehanda i Stockholm". "Bore" såsom
daglig tidning hade först, en kort tid, G. Ameen
och sedermera A. Sohlman till utgifvare. En
flitig medarbetare (i ekonomiska ämnen) var
biskop Agardh; med följetongsartiklar och
kåserier medverkade ofta K. Kullberg. C. E.
Boreas, Grek., nordanvinden, nordöstvinden.
Jfr Aquilo.
Borelius, Johan Jakob, universitetslärare,
filosof, föddes d. 27 Juli 1823 i Skinskattebergs
socken af Vestmanlands län, blef student i Upsala
1841, filos. doktor 1848 och docent i teoretisk
filosofi 1849. År 1852 utnämndes han till lektor
i filosofi vid högre elementarläroverket i Kalmar
och 1866 till professor i teoretisk filosofi vid
Lunds universitet. – B. ansluter sig till Hegels
filosofi och har sökt ådagalägga, att de
nihilistiska och materialistiska konseqvenser man
dragit ur densamma bero derpå att den hegelska
dialektiken icke blifvit fullt genomförd. Flere
bland hans skrifter om denna sak äro
stridsskrifter mot Boström och anhängarna af hans
filosofi (särskildt S. Ribbing), hos hvilka han
ogillar framför allt metoden för deras
filosoferande samt läran att Gud i och för sig icke
står i något förhållande. I motsats dertill
antager B., att det sant oändliga i sig har
ändligheten såsom sitt moment samt att
följaktligen Gud icke allenast innehåller det ändligas
fullkomlighet, utan ock (genom kärleken) på
visst sätt deltager i dess ofullkomlighet, lider
med och för verlden. Enligt B. är detta Guds
eviga lidande med verlden – oberoende af de
invändningar, som af den vetenskapliga
kritiken kunna framställas emot religionsurkundernas
historiska innehåll – det spekulativa innehållet
i den kristna försoningsläran. Bland B:s’ skrifter
må här nämnas: Hegels åsigt om filosofiens
betydelse (1852. En del af upplagan har titeln
Om filosofiens supremati enligt Hegelska
systemet), Det Hegelska systemet och den spekulativa
etiken (1853), Menniskans naturlif i förhållande
till det andliga lifvet (1855), I hvad afseende
är Hegel pantheist? (1851) och Den
dogmatiska rationalismens strid mot den spekulativa
filosofien (1857; stridsskrifter mot Ribbing), Den
praktiska filosofiens förhållande till den
teoretiska (1859), Kritik öfver den Boströmska
filosofien (1859–60), Lärobok i den formella
logiken (1863, 3:dje uppl. 1871), Anmärkningar vid
Herbarts filosofiska system (Kalmar läroverks
progr. 1866), Den gamla och den nya tron (Sv.
tidskr. 1874; med anledn. af "Der alte und der
neue glaube" af D. F. Strauss) samt
Skandinavien und Deutschland (1876, på svenska 1877
under titel "Skandinavien och Tyskland"), i
hvilket arbete förf. söker ådagalägga den
skandinaviska nationalitetens sjelfständiga ställning
och betydelse i förhållande till den tyska.
Borelli, Giovanni Alfonso, italiensk lärd,
f. 1608 i Neapel, d. 1679 i Rom, var professor
i matematik först i Florens och sedan i Pisa
samt flyttade 1668 till Messina och något
senare till Rom, der han kom i stor ynnest hos
drottning Kristina. Han utvecklade de af
Galilei grundlagda teorierna inom statiken och
hydrostatiken samt blef, inom läkarekonsten,
stiftaren af den iatro-matematiska skolan. Han
egnade sig äfven med ifver åt astronomiska
forskningar och tyckes hafva varit den förste,
som betraktade kometbanorna såsom paraboliska.
Bland hans många arbeten utmärker sig
särskildt det klassiska verket De motu animalium
(1680–81), i hvilket han på djurens rörelser
tillämpar häfstångslagen.
Boren, insjö i Östergötland. Han är
omsluten af Aska och Bobergs härad, är omkr. 1 mil
lång och 1/8–1/3 mil bred samt har ett
ytinnehåll af 28 qv.-kilom. (0,242 qv.-mil) och en höjd
öfver hafvet af 72,5 m. (245 f.). Den södra
stranden är i det hela jämn och slät, den norra
är jämförelsevis högländ, och från denna har
man en vidsträckt utsigt öfver trakten. Vid
stränderna är vattnets djup ej särdeles stort,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
