Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bohus län
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ganska stort antal, men af obetydlig storlek.
Störst äro de med hvarandra förenade 32 kilom.
(3 mil) långa och ytterst smala Norra och
Södra Bullaren, hvilka fordom antagligen utgjorde
en fortsättning af Idefjorden, med hvilken ännu
en ström sammanbinder dem, samt Örsjön, på
gränsen mot Dal, och Grindsbysjön på Orust.
Bland öfriga vattendrag äro de betydligaste
gränsfloden Göta elf, som vid Hisingen delar
sig och med sin öfre gren, kallad Nordre elf,
tillhör landskapet, Qvistrumselfven eller nedre
förenade loppet af de bägge från Dalsland
kommande Örekils och Munkedalselfvarna och
Kynneälfven, äfven från Dal. Bland landskapets
märkvärdigheter i natur-historiskt afseende äro de
s. k. "skalbergen", stora samlingar af fossila
snäckor, hvilka sammanhopats i längesedan
förgångna tider och än bilda grund för åkerjorden,
än påträffas flere hundra fot öfver hafvet,
t. ex. Kapellsbackarna vid Uddevalla. De bankar
af ostron- och andra mussel-skal, hvilka
förekomma i kustdalarnas mark, äro af mycket
yngre datum och hafva uppstått genom den i
Bohus län skönjbara landhöjningen.
Landskapet bildar den större delen af Göteborgs
och Bohus län samt indelas i administrativt
hänseende i 4 fögderier (Inlands, Orust och
Tjörns, Sunnervikens samt Norrvikens) och 17
länsmansdistrikt. I judicielt hänseende lyder
det under Göta hofrätt och räknar 17 härad
(Vestra Hisings, Inlands södre, Inlands nordre,
Inlands Fräkne och Inlands Torpe, Orusts östra,
Orusts vestra, Tjörns, Sotenäs, Sörbygdens,
Tunge, Stångenäs, Lane, Vette, Tanums, Qville,
Bullarens), hvilka bilda 11 tingslag och 4 domsagor;
Vestra Hisings härad utgör tillsammans
med det i Vestergötland belägna Östra Hisings
härad ett tingslag. I ecklesiastikt afseende hör
Bohus län till Göteborgs stift och är fördeladt
på 5 kontrakt (Elfsyssels södra, Orust och
Tjörns, Elfsyssels norra, Vikornas södra och
Vikornas norra) och 27 pastorat, som omfatta
80 församlingar, af hvilka 8 äro kapellförsamlingar
och 1 (Karlstens) slottsförsamling. Bohus
län har 4 städer: Uddevalla, Strömstad,
Marstrand och Kungelf, en köping, Lysekil,
och omkr. 80 större eller mindre fisklägen.
Folkmängden utgjorde vid 1876 års slut 154,990,
af hvilka 10,609 bodde i stad och 144,381 på
landsbygden. På hvar qv.-kilom, räknas 35,
hvadan befolkningens täthet är jämförelsevis
ganska stor.
Landskapets hufvudnäring är åkerbruk, dernäst
är fiske, hvilket sysselsätter 1/6 af innevånarna,
den bästa inkomstkällan. Mest lönande
äro s. k. storfiske (torsk, långor, helgflundror),
makrill-fiske samt hummer- och ostrontägt;
fordom var sillfisket mycket gifvande, men är nu
obetydligt. Bohusläningarna äro kända för att
vara snälla båtbyggare; de idka en ganska
omfattande sjöfart på såväl utrikes som inrikes
orter. Skog beklädde fordom den nu nakna
kuststräckan. Ännu 1658, då Bohus län afträddes
till Sverige, var timmerutförsel, enligt hvad
samtida skrifter omtala, den förnämsta källan
till landets penningetillgång; men nu räcker
skogen knappt till för behofvet. Någon grufdrift
idkas icke, och fabriksrörelsen är föga utvecklad.
Statistiska uppgifter rörande näringsgrenarna
lemnas i artikeln Göteborgs och Bohus län.
Befolkningen, som i språk och seder har mera
likhet med sina norske än med sina svenske
grannar, kallas i norre delen af landskapet
håttar eller nordhåttar
(deras land håttebygden) och är af
en i allmänhet stark och reslig stam.
Ute på den lilla Malmön (5 mil
fr. Uddevalla) bodde en först i våra dagar
utdöd småväxt ras, de s. k. malmö-barnen eller
malmö-pyttarna, hvilka somliga anse för
afkomlingar af landets urinnevånare. – Bohus län
är en bland de tidigast befolkade delarna af
vårt land. Derom vittnar dess stora rikedom
på fornlemningar från äldre odlingsskeden,
såsom vapen och redskap af sten, grafvar från
de s. k. sten- och bronsåldrarna (stendösar,
gånggrifter, hällkistor) och de vida bekanta
hällristningarna, som i mängd förekomma på klipporna.
Rörande allmogemålet i Bohus län finnas
ännu inga tillfredsställande upplysningar
offentliggjorda. Kändt är dock, att det såväl i
grammatiskt som i lexikaliskt afseende företer ganska
många egenheter. En bestämd skilnad förefinnes
mellan den norre och den södre delen af länet.
I den förstnämnde, norr om Uddevalla, i den
s. k. håttebygden, råder mycken öfverensstämmelse
med folkspråket i sydöstre delen af Norge,
under det södra Bohus läns allmogemål mera
liknar halländskan och vestgötskan. I allmänhet
utmärker sig det bohuslänska målet genom
en hög grad af liflighet och raskhet i uttalet.
Vokalljuden motsvaras i många fall af helt
andra vokalljud i rikssvenskan. E (särdeles i
böjningsändelser) och å motsvaras af svenskt a:
flåske, flaska; ö af ä: stjörna, stjernan, sjöl,
sjelf; u af o: krune, krona; y af u: jyp, djup
o. s. v. – Bland medljuden hafva i synnerhet
d och g, såsom midljud och slutljud, ofta
bortfallit. Högsvenskans k, p och t, såsom midljud
och slutljud, motsvaras ofta, liksom i danskan,
af g, b och d: kåge, kaka, öbben, öppen, vedde,
hvete. I södra Bohus län, i synnerhet på Orust
och Tjörn, uttalas k efter s ofta med sitt eget
ljud (hårdt). På Hisingen lär ofta förekomma
sj-ljud, der svenskan har tje (k framför mjuk
vokal): sjött, kött, sjörka, kyrka. S framför v
motsvaras af sje-ljud. L uttalas i allmänhet
bredt, ungefär som dl. Feminina substantiv
hafva i bestämda formen sing. a: broa, bron.
Formerna för verbens flertal hafva bortfallit,
hvadan entalsformerna nyttjas äfven för att
beteckna flertal. Företrädesvis i norre delen af
länet är detta allmogemål ovanligt rikt på
fornåldriga ord. Jfr Svenska språket.
Bohus län räknades i äldre tider till Norge
och omtalas i sagorna såsom en del af
Alfhemmen, under hvilket namn inbegreps hela
kuststräckan mellan Glommen och Göta elf.
Sedermera hette det Ranrike (Rånrike), och dess
innevånare räner. När sysselindelningen infördes
i Norge, delades Ranrike i tvänne syslor:
Elfsyssel, mellan Göta elf och den vid Uddevalla
inträngande hafsviken, och Ranrikessyssel,
från Hafstensfjorden upp mot Svinesund, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
