Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bogense - Bogenäs, socken i Bohus län. Se Bokenäs - Bogesund (Boghæsun) - Bogesund - Boghead-kol eller Torbanehill-kol - Bogklys, skeppsb. Se Klys - Boglanternor, sjöv., stundom nyttjad benämning på ett fartygs sidolanternor. Se Lanterna - Boglina, sjöv., kallas numera Bolin (se d. o.) - Boglösa - Bogoduchov - Bogoljuboff, Alexis - Bogomiler - Bogoridzk, stad i storryska guvern. Tula, vid floden Upat. Omkr. 7,000 innev. - Bogos (Beler) - Bogoslovsk - Bogotà - Bógs - Bogsera, sjöv. - Bogserbåt, sjöv. - Bogsertåg,sjöv. Se Bogsera - Bogspröt, sjöv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bogense, stad på norra kusten af Fyen. Omkr.
2,000 innev. Jerngjuteri, tobaksfabrik och
såpsjuderi.
Bogenäs, socken i Bohuslän. Se Bokenäs.
Bogesund (Boghaesun), före 1741 namnet
på nuv. staden Ulricehamn i Vestergötland,
på nordöstra stranden af sjön Åsunden. Helt
nära B., till en del på nyssnämnde sjö, som då
var islagd, stod d. 19 Jan. 1520 ett slag mellan
danskarna under Otto Krumpen och svenskarna
under Sten Sture d. y. Striden utföll olyckligt
för de senare, hvilkas anförare svårt sårades
straxt i början af slaget.
Bogesund. 1) Kapellförsamling i Östra
Ryd, Danderyds skepps- och tingslag af
Stockholms län. Bildandet af denna
kapellförsamling grundar sig på k. brefvet d. 2 Nov. 1866.
– 2) Frälse-säteri inom ofvannämnda Östra
Ryds församling, grundadt i slutet af
1600-talet af riksdrotset Per Brahe d. y. och efter
hans död tillhörigt medlemmar af slägterna
Hamilton, von Lantingshausen, von Höpken m. fl.
Det blef för några år sedan genom byte
fideikommiss. Manbyggnaden är ett präktigt slott
af betydande höjd, synligt långt ut på den stora
segelleden till Stockholm.
Boghead-kol [-hädd-] eller
Torbanchill-kol, miner., kallas ett slags stenkol, som brytes
vid Bathgate, nära Edinburgh, och på
Hebriderria. Det är i hög grad rikt på bituminösa
ämnen samt användes till lysgasberedning och
tillverkning af lysoljor (paraffin, solarolja och
fotogén). Vid torr destillering lemnar det
endast obetydligt koks. P. T. C.
Bogklys, skeppsb. Se Klys.
Boglanternor, sjöv., stundom nyttjad
benämning på ett fartygs sidolanternor. Se
Lanterna.
Boglina, sjöv., kallas numera Bolin (se d. o.).
Boglösa, socken i Upsala län, Trögds härad.
Arealen 3,768 hekt. (7,633 tnld). 67 1/2 ofm.,
53 fm. mtl. 838 innev. (1876). Annex till
Lillkyrka, Upsala stift, Trögds kontrakt.
Bogoduchov, kretsstad i ryska guvern.
Charkov, vid Merla. 9,999 innev. (1867).
Krigsskola.
Bogoljuboff, Alexis, rysk marinmålare, f.
1824, lärjunge af A. Achenbach i Düsseldorf
och sedan 1861 professor vid konstakademien
i Petersburg, utmärker sig i sina målningar
genom en grundlig sakkännedom.
Bogomiler (af Slav. bog, gud, och milui,
förbarma dig), medlemmar af en dualistisk sekt,
som under 12:te årh. uppkom i
grekisk-katolska kyrkan och hade sitt stamhåll i Bulgarien.
Bogomilerna ledo en svår förföljelse under
Alexios Komnenos, som 1118 lät bränna deras
öfverhufvud, Basilius, och kasta åtskilliga af
dem i fängelse. Emellertid bibehöll sekten sig
till slutet af 13:de årh. Enligt dess lära hade
Gud tvenne söner, Satanael och Jesus, af hvilka
den förre, som ursprungligen styrde himmelen,
gjorde uppror mot Gud, fördrefs derför af honom
och skapade verlden och menniskorna. Dessa fingo
visserligen lifvet af Gud, men höllos i träldom
af Satanael, ända tills Jesus nedsteg på jorden
och störtade hans makt. Efter den tiden
kallas den onda principen satan. Bogomilerna
fordrade sträng askes, föraktade korstecken och
bilder samt förkastade sakramenten. I stället
för dopet användes handpåläggning.
Nattvarden ansågs för ett offer åt demonerna.
Anhängarna af denna sekt, hvilkas namn föranledts af
det bönesvärmeri, som utgjorde ett af dess
utmärkande drag, antogo hela Nya testamentet,
men af det gamla endast psalmerna och
profeterna.
Bogorodizk, stad i storryska guvern. Tula, vid
floden Upat. Omkr. 7,000 innev.
Bogos (Beler), östafrikanskt herdefolk, som
bebor ett norr om Abessinien beläget och till
Egypten hörande område, hvilket sträcker sig
till 16 1/2° n. br. Omkr. 10,000 innebyggare.
Landet är i söder vildt och bergigt, i norr flackt
och bördigt. Den förnämsta floden är Ain-Sata.
En stor mängd vilda djur finnas och en yppig
flora. Klimatet är ett af de angenämaste i Afrika.
Bogoslovsk, betydande bergverksort i ryska
guvern. Perm, vid floden Turia, i Ural-bergen.
Omkr. 3,000 innev.
Bogotà. 1. Hufvudstad i den
syd-amerikanske förbundsstaten Columbia, med helsosamt
läge på en högslätt vid floden Bogotá. Omkr.
50,000 innev. (1870). Staden, som anlades 1538
af Quedasa, räknas numera till staten
Cundinamarca, men utgjorde fordom ett särskildt
förbundsdistrikt under namnet Santa Fé de
Bogotà. Biskopssäte, 30 kyrkor, universitet,
bibliotek, museum, observatorium, botanisk
trädgård och, sedan 1847, en staty af Bolivar.
Betydlig handel. – 2. Biflod till
Magdalena-floden. Vid Tequendama bildar B. ett präktigt
vattenfall.
Bógs, Eng., sumptrakter, moras,
företrädesvis i Irland och på Grampian-bergen i Skotland.
Bogsera, sjöv., medelst en farkost, som
framdrifves af ångkraft, roddkraft eller vinden, draga
eller framsläpa ett fartyg, en båt eller något
annat flytande föremål, som medelst ett tåg,
bogsertåg, är fäst vid den andra farkosten.
I kanaler och smala floder släpas fartyg och
båtar ofta af hästar eller menniskor, som gå på
strandbrädden. R. N.
Bogserbåt, sjöv. vanlig benämning på en
ångbåt, som är afsedd för bogsering. Jfr
Bogsera. R. N.
Bogsertåg, sjöv. Se Bogsera.
Bogspröt, sjöv., ett från fören af ett fartyg
nästan horisontalt utskjutande rundhult (a) af
trä eller jern, i senare fall ihåligt. Såväl
bogsprötet som den från detta utskjutande
klyfvarebommen (b) och derutanför
jagarebommen tjena såsom fästpunkter för förstagen,
tåg som förifrån stötta fockmasten och dess
stänger. På dessa stag kunna föras ända till
fem trekantiga s. k. stagsegel, hvilka bidraga
att balansera trycket i akterseglen, men äro
svåra att föra i motsjö, enär de orsaka
stampning (förens häftiga rörelse upp och ned).
Bogsprötet hvilar på förstäfven och har den inre
änden fäst i ett spår, som är anbragt i en
upprättstående grof stötta eller i en på däcket
liggande grof planka, kallad dyna. Sidovägen
stödes bogsprötet af tvänne timmer, som gå upp på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
