Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bochum - Bock, zool. Se Get - Bock, Karolina Sofia, född Richter - Bock, Cornelius Peter - Bock, Karl Ernst - Bock, Franz - Bockbier, Bocköl, ett slags starkt öl - Bockdrill - Bockenheim - Bockholms-sund - Bocklet - Bockold (Bockolt), Johann, tysk vederdöpare. Se Johann af Leyden - Bockrot, bot. Se Pimpinella - Bocksbeutel - Bockum-Dolffs, Florenz Heinrich Gottfried von - Bocköl. Se Bockbier - Bocquillon, Louis (Wilhelm)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bochum, kretsstad i preussiska prov.
Westfalen, regeringsområdet Arnsberg. 28,423
innev. (1875). Stor tillverkning af jern- och
stålvaror.
Bock, zool. Se Get.
Bock, Karolina Sofia, född Richter,
skådespelerska, f. i Stockholm 1792, antogs 1806
till elev vid K. teatern, ingick 1813 vid
Djurgårdsteatern och återinträdde 1814 såsom aktris vid
K. teatern, hvilken hon sedan tillhörde i nära
40 år. Bland de många sång- och talroler, i
hvilka hon uppträdde, må nämnas Hatet i
"Armide", Marcellina i "Figaros bröllop", Lisette
i "Musikvurmen" m. fl. Som skådespelerska var
fru B. utmärkt i synnerhet i återgifvandet af
gumm-roler. Död 1872.
Bock, Cornelius Peter, tysk arkeolog och
konstskriftställare, f. i Aachen 1804, d. såsom
professor honorarius i Freiburg (im Breisgau)
1870, gjorde sig bemärkt genom en mängd
förträffliga, i tyska och belgiska tidskrifter
offentliggjorda, afhandlingar på kultur- och
konsthistoriens områden, särskildt öfver det
senromerska och det bysantinska kejsaredömet. Hans
stora arbete öfver Konstantinopels topografi och
historia, hans lifs verk, blef deremot aldrig
fullbordadt, och ingenting deraf har blifvit utgifvet.
Bock, Karl Ernst, tysk läkare och
medicinsk författare, f. 1809 i Leipzig, erhöll 1831
vid universitetet derstädes den medicinske
graden och begaf sig, efter utbrottet af den polska
revolutionen, till Varsjav, der han verkade som
hospitalsläkare. 1839 utnämndes han till e. o.
professor i patologisk anatomi vid Leipzigs
universitet. Död 1874. B. var en utpräglad
karakter och bekämpade med den största
frimodighet allt hemlighetsmakeri och charlataneri inom
den medicinske vetenskapen. Han var en
afgjord anhängare af den s. k. Wien-skolan och
framhöll den fysikaliska diagnostikens stora
betydelse. Som skriftställare vann han tidigt
rykte genom arbetena Handbuch der
anatomie des menschen, mit berücksichtigung der
physiologie und chirurgischen anatomie (1838,
4 uppl. 1849), Hand-atlas der anatomie des
menschen (1843, 6 uppl. 1871) och Gerichtliche
sektionen (1843, 4 uppl. 1852). Efter dessa
följde snart Lehrbuch der pathologischen
anatomie und diagnostik (1848, 4 uppl. 1861–64)
och Atlas der pathologischen anatomie (1855),
i hvilka han framlade den nya skolans läror
och forskningsresultat. Vid samma tid började
han sin inflytelserika verksamhet som medicinsk
medarbetare i E. Keils verldsblad, "Gartenlaube",
hvarigenom han ända till sin död kunde
omedelbart inverka på folket och utöfva ett ofantligt
stort inflytande på den allmänna folkhygienen.
En del af dessa uppsatser bearbetades och
utgåfvos särskildt i hans berömda verk Buch vom
gesunden und kranken menschen (1855, 11 uppl.
1876; "Helsolära eller kunskapen om den friska
och sjuka menniskan", 2:dra uppl. 1870). Samme
populäre ståndpunkt intager
Volksgesundheitslehrer (1865, 6 uppl. 1874; "Sundhetslära för
folket eller läran om menniskokroppen och
sättet att bevara och återställa helsan", 1865).
Särskildt har B. genom flere skrifter framhållit
vigten af skolungdomens naturenliga vård. Hans
fädernesland, Sachsen, har honom att tacka
för flere reformer inom medicinalväsendet och
för införandet af turnväsendet (1845).
Bock, Franz, katolsk prest, forskare i
kyrklig arkeologi, f. 1823 i Burtscheid (i preuss.
Rhenprovinsen) och sedan 1868 kanonikus vid
domkyrkan i Aachen, har grundat det
ärkebiskopliga museet och dioecesan-konstföreningen
i Köln äfvensom ett par mönsterskolor för
kyrkliga broderier. Derjämte har han flerestädes
inrättat guldsmedsverkstäder för tillverkning af
kyrkokärl och kyrkliga prydnader. Han har
gjort vidsträckta arkeologiska resor. Bland hans
skrifter må nämnas praktverket Die kleinodien
des heiligen römischen reichs deutscher nation
nebst den kron-insignien Böhmens, Ungarns und
der Lombardei (1864).
Bockbier [-bir], Bocköl, ett slags starkt öl.
Bockdrill (Ital. trillo caprino, Fr.
chevrotement), musikt., en vare sig ojämnt eller orent
utförd drill. A. L.
Bockenheim, stad i preussiska
regeringsområdet Kassel, ej långt från Frankfurt a. M.
13,083 innev. (1875). Stor tillverkning af
musikinstrument, kemiska preparat, bijouterier,
möbler m. m.
Bockholms-sund, sund mellan Ekeröfjärden
och Södra Björkfjärden i Mälaren, i n.
begränsadt af Lillön, i s. af Södertörn.
Bocklet, by och badort i bajerska
regeringsområdet Nedre Franken, vid Saale, nära
Kissingen. Omkr. 380 innev. Källor med
jernhaltigt vatten.
Bockold (Bockolt), Johann, tysk
vederdöpare. Se Johann af Leyden.
Bockrot, bot. Se Pimpinella.
Bocksbeutel [-böjtel], T., kort, rund butelj,
på hvilken "steinwein" merendels tappas;
äfven benämning på sjelfva vinet.
Bockum-Dolffs, Florenz Heinrich
Gottfried von, tysk politiker, f. 1802, var
1842–51 medlem af den westfaliske landtdagen, der han
yttrade sig i frisinnad anda, och blef 1852 invald
i preussiske landtdagens andre kammare ("das
abgeordnetenhaus"), hvilken han fortfarande
tillhör. För sitt uppträdande i denne kammare
blef han sistnämnda år entledigad från sin
befattning som landtråd i kretsen Soest, men 1859
utnämndes han till öfverregeringsråd i Koblenz.
I representantkammaren vann han stort
anseende, blef 1861 dess andre vice president och
stiftade s. å., när en splittring uppstod bland
de gammal-liberale, ett nytt liberalt parti, som
höll medelvägen mellan framstegspartiet och
de moderat liberale och som i början bar hans
namn, men senare kallades "venstra centern".
B. valdes 1867 till medlem, af Nordtyska
förbundets förste riksdag och 1872 af den förste
tyske riksdagen. Redan 1865 hade han utträdt
ur statens tjenst.
Bocköl. Se Bockbier.
Bocquillon [båckijå’ng], Louis (Wilhelm),
fransk musiker, f. 1781, blef 1810 professor i
musik vid Lyceum Napoléon, 1819 sånglärare i
en folkskola i Paris, der han införde den
Bell-Lancasterska lärometoden, och fick 1839 sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
