Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blyförgiftning - Blyglans - Blyglas l. Blysilikat, blyoxidens kiselsyrade salt. Se Bly - Blyglete, miner. Se Bly - Blyhvitt - Blykalk, kem. Se Bly - Blykamrar - Blykolik, med. Se Blyförgiftning - Blylod. Se Lod - Blymalm - Blyoxid, kem. Se Bly - Blyrödt - Blyrök - Blysa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
döden (vanligen på det andra dygnet) eller med
ofullständigt, af den kroniska förgiftningens
symptom stördt, tillfrisknande. Som motgift
tjena svafvelsyrade salter, t. ex. lösningar af
svafvelsyradt natron ("glaubersalt") eller
magnesia ("engelskt salt"), hvilka fälla olösligt
svafvelsyradt bly och verka afförande.
Af mycket stor vigt är den kroniska
blyförgiftningen. Stilgjutare, sättare och i
allmänhet fabriksarbetare, hvilka syssla med
lödningar eller andra blyarbeten, blifva lätt utsatta
för densamma. Sannolikt orsakas förgiftningen
ej af metallen som sådan, utan af
syrsättningsformer, som lätt bildas i luften. Giftigt verkar
den blyoxid, hvilken, såsom "blyglete", af
kakelugnsmakare nyttjas till glasyr. Genom
blyföreningar, använda såsom färger – mönja,
kromgult, blyhvitt – förgiftas målare, lackerare,
färgrifvare samt arbetare i färgfabriker.
Sannolikt ske dessa förgiftningar genom små
blypartiklar, som genom luft- eller digestionsvägarna
intränga i organismen. På samma sätt kunna
äfven blyhaltiga skönhetsmedel (vissa
sminksorter o. d.) utöfva skadliga verkningar.
Stundom får blyet tillfälle att direkt, med mat och
dryck, inkomma i vår kropp, och dessa små,
ofta förnyade, doser frambringa svåra
förgiftningar. Så kan blyet komma med dricksvatten
ur vattenledningsrör af bly – ju rikare ett
vatten är på fri kolsyra, dess mera bly
upptager det –; med vin, som klarats eller sötats
med blysocker ("poitou-kolik"); med åtskilliga
andra drycker, som förvarats i buteljer, hvilka
förut blifvit rengjorda med blyhagel; från
kokkärl, t. ex. från de nu mycket brukliga
emaljerade jernkärlen, om nämligen denna emalj,
såsom ofta är fallet med sämre fabrikat, är
starkt blyhaltig; vidare med matvaror, som
varit packade i blyfolium, t. ex. chokolad. Sveriges
nu gällande giftstadga (af 1876) förbjuder att
hålla till salu konditori- och andra till förtäring
afsedda varor, om de äro utgjutna i blyfolium
eller i stanniol (tennpapper), som innehåller
mera bly än 10 % eller om de äro inlagda i
dylika omslag utan att vara närmast omgifna
med oskadligt papper. Snus i blyomslag har
ock visat skadliga verkningar.
Blyförgiftningen uppträder under många
former: dels såsom ett allmänlidande, en s. k.
dyskrasi (med allmän svaghet och afmagring,
blek, gråaktig hy, blågrå s. k. "blyrand" kring
tänderna, egendomlig andedrägt m. m.), dels
såsom lidande i nervcentra – både hjerna och
ryggmärg – af mångahanda art (darrning,
lamhet, känslolöshet, kontraktur, ledsmärtor,
delirier, konvulsion, blindhet m. m.), dels såsom
ett lidande hufvudsakligen i det sympatiska
nervsystemet. Den sistnämnda
förgiftningsformen torde vara allmännast känd under namnet
"blykolik". Anfallen af densamma kännetecknas
genom starka koliksmärtor, envis förstoppning,
hård och långsam puls m. m. Dessa anfall
gå vanligen öfver på några dagar, men komma
lätt åter. Man har kemiskt uppvisat bly i
nästan alla organ hos förgiftade.
De vigtigaste medlen till förekommande af
förgiftning inom de yrken, der man ständigt
sysslar med bly, äro en god ventilation af
arbetslokalerna och den yttersta renlighet vid
arbetet. Särskildt är af vigt, att arbetaren ej
intager måltider inom arbetslokalen eller utan att
förut hafva gjort sig väl ren. – Bad och
afförande medel hafva en betydande rol vid
behandlingen. Jhm.
Blyglans, Galenit, miner., den vigtigaste af
alla blymalmer, är ett i tärningformiga
kristaller förekommande, blygrått och metallglänsande
mineral, som med lätthet delas i trenne
vinkelräta riktningar, hvarför det vid sönderslagning
sönderfaller i tärningar. Det består af svafvel
och bly (PbS) samt innehåller i rent tillstånd
86,5 % hly. Ej sällan förekomma små
mängder gediget silfver insprängda i blyglansen,
hvilken derför ofta, såsom hos oss, är en
silfvermalm. Egentl. vigt 7,5. Blyglansen är ett
allmänt mineral och förekommer vanligen i
kalksten: i Sverige vid Sala, Guldsmedshyttan
(Örebro län), Löfåsen (Kopparbergs län), Östra
och Vestra Silfberg (Kopparbergs län) m.
fl. st.; utomlands på Harz, i England, Spanien
o. s. v. P. T. C.
Blyglas l. Blysilikat, blyoxidens
kiselsyrade salt. Se Bly.
Blyglete, miner. Se Bly.
Blyhvitt, kem., en af basiskt blykarbonat
(kolsyradt bly) bestående hvit målarefärg, som
var känd redan i forntiden. Det framställes på
olika sätt, men alltid derigenom, att man låter
kolsyra inverka på basiskt blyacetat (se Bly),
då neutralt bly acetat och blyhvitt uppstå.
Blyhvitt är ett bländande hvitt pulver, som af alla
hvita målarefärger har den största förmågan
att täcka. Det är mycket giftigt och medför
dessutom den olägenheten, att det färgas brunt
eller svart i luft, som innehåller svafvelbundet
väte. Det oaktadt har det stor användning till
såväl oljefärg som vattenfärg. Det uppblandas
vanligen med pulveriserad tungspat eller
barythvitt. De renaste blyhvitt-sorterna kallas i
handeln kremserhvitt eller silfverhvitt.
Uppblandadt med barythvitt går blyhvitt under namnen
venetianskt hvitt, hamburghvitt och holländskt
hvitt. P. T. C.
Blykalk, kem. Se Bly.
Blykamrar, namn på några fängelserum,
belägna under blytaket på dogepalatset i Venezia.
Dessa rum voro ryktbara för den förfärliga
värme, som rådde der om sommaren.
Blykolik, med. Se Blyförgiftning.
Blylod. Se Lod.
Blymalm, miner., de blyhaltiga mineral, som
användas för utbringande af bly. Bland dem
är blyglans vigtigast. Af underordnad
betydelse äro hvit blymalm (blykarbonat) och
blyvitriol (blysulfat). P. T. C.
Blyoxid, kem. Se Bly.
Blyrödt, kem. tekn., röda målarefärger, som
innehålla bly. Dessa färger äro mönja och
kromcinober (se Bly).
Blyrök, kem., oren, dammfin blyoxid, som
uppstått vid syrsättning af blyångor.
Blysa, sjöv., lykta; kallas numera nästan
alltid lanterna. – Blysgång l. Blysrum, ett litet
afskildt, på sidan om krutdurken beläget, trångt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
