Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bly - Blyant, ett under medeltiden begagnadt tyg med invirkade mönster. Se Blialt - Blyaska - Blyerts - Blyförgiftning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mängder silfver, är det erhållna blyet, s. k.
verkbly, silfverhaltigt och förarbetas på silfver,
derigenom att det vid hög temperatur utsättes för
en luftström, som syrsätter blyet, då lättsmält
blyoxid (glete) uppstår och bortrinner,
hvaremot silfret stannar qvar. Ur blyoxiden kan
sedermera blyet lätt vinnas genom upphettning
med kol. Sålunda erhållet bly kallas fiskbly,
om gletet var rent, och hårdbly, om det var
förorenadt af antimon. Rent bly är en mycket
mjuk metall, som på papper lemnar ett grått
streck. I köld kan det sträckas och uthamras,
men är nära smältpunkten nästan sprödt. Det
har ingen klang. Dess färg är grå och dess
glans stark. I torr luft bibehåller det sin glans,
men i fuktig luft betäcker det sig med en
oxidhinna. Egentlig vigt 11,37. Smältpunkt 326°. Bly
angripes ej af luftfritt vatten, men väl af
lufthaltigt, i synnerhet om det innehåller
ammoniaksalter, klormetaller, organiska ämnen m. m., hvarför
blyrör oftast äro farliga att använda såsom
vattenledningsrör. Om vatten, innehållande små
mängder blysalter, silas genom kol, befrias det
fullständigt från bly. Ifrågavarande metall
angripes lätt af utspädd salpetersyra, men deremot
knappast af svafvelsyra och saltsyra. Det har
stor teknisk användning för tillverkning af rör,
plåt, hagel och kulor. Blyplåt användes i
synnerhet för byggandet af blykamrarna vid
svafvelsyrefabriker samt för beklädnad af kärl, i hvilka
sura vätskor skola kokas eller afdunstas, t. ex.
vid alunfabriker. Tunna blyblad användas till
emballage af snus, te m. m., hvilken
användning dock ej är utan fara. Bly ingår i många
legeringar, t. ex. typmetall, orgelpipmetall m. fl.
För öfrigt tillverkas af denne metall mönja,
blyhvitt, blysocker, blyglete m. m. Årliga
tillverkningen af bly uppgår till mer än 270 mill.
kilogr. (6,350,000 ctr). Det mesta tillverkas i
Spanien, Tyskland och Stor-Britannien.
I kemiskt hänseende liknar blyet mest de
s. k. alkaliske jordmetallerna (kalcium, strontium
och barium), ehuru den frie metallen bly föga
påminner om dem. Blyet är sålunda ett
två-atomigt, men derjämte äfven fyr-atomigt
grundämne. Dess atomvigt tecknas Pb (förkortning
af Lat. plumbum, bly) och är 207, då vätets
atom vigt är 1. Bland dess föreningar med
saltbildare må nämnas klorblyet, Pb Cl2, en hvit
kristalliserande, mycket svårlöslig kropp, som
någon gång träffas på Vesuvs lavor (den kallas
då kotunnit). Bly ger med syre ej mindre än
5 oxider. Blyoxiden, PbO (blykalk, vanligen
kallad blyglete l. silfverglitt), erhålles
derigenom att bly upphettas vid lufttillträde och är
en i gula, glimrande fjäll kristalliserande kropp,
som nyttjas till glasyrer, blyhvitt, mönja, plåster,
fernissor m. m. Med syror ger blyoxiden
salter, hvilka i allmänhet äro färglösa eller hvita,
dels lösliga, dels olösliga. Alla äro de högst
giftiga, och de lösliga hafva en sammandragande,
starkt söt smak. Blysuperoxiden, PbO2, är
ett brunt pulver, som lätt afger syre till
ämnen, som kunna syrsättas, hvarför den ofta
nyttjas på laboratorierna såsom oxidationsmedel.
Denne superoxid har svagt sura egenskaper och
ger med några baser salter. Ett sådant salt af
blyoxid och blysuperoxid, Pb2 . O4 . Pb, är
mönja. Bland blysalter är det ättiksyrade saltet,
blyacetatet Pb(C2 H3 O2)2, äfven kalladt
blysocker, det vigtigaste. Det beredes af ättika
och blyglete eller af ättika och bly vid
lufttillträde. Det har mycket söt smak, men är ett
häftigt gift. Det bildar färglösa, glänsande
kristaller, som äro mycket lättlösliga i vatten, samt
användes i färgerierna. En lösning af
blysocker kan upplösa blyoxid och ger då basiska
blyacetat, hvilkas lösning (som kallas blyättika
eller, om de äro mycket utspädda, blyvatten)
användes i medicinen. Dessa basiska blysalter
uppsupa med begärlighet kolsyra, hvarför de i
kolsyrehaltig luft grumlas af utfäldt basiskt
blykarbonat. På detta förhållande grundar sig
tillverkningen af blyhvitt. Lösliga blysalter
gifva med kaliumkromat (kromsyradt kali) en
vackert gul fällning af blykromat, Pb CO4,
hvilken fällning under namn af kromgult,
citrongult, parisgult, leipziggult m. m. användes till
målarefärg. Derigenom att kromgult smältes
med salpeter eller kokas med’ kali, uppstår
basiskt blykromat, som är en vacker röd
målarefärg, kallad kromrödt och kromcinober.
Blyoxid och kiselsyra smälta lätt tillsammans
till en gulaktig, tung, glaslik massa,
blysilikat, som i blandning med andra silikat ingår
i flintglas, kristallglas och emalj. P. T. C.
Blyant, ett under medeltiden begagnadt tyg
med in virkade mönster. Se Blialt.
Blyaska, en blandning af fint fördeladt bly,
blyoxid och blysuboxid, hvilken uppstår, om
bly under omröring upphettas i luften. P. T. C.
Blyerts, miner., en allotropisk modifikation
af grafit, förekommer i mineralriket sällan
kristalliserad i sexsidiga taflor, men vanligen i
form af fjälliga massor eller såsom smärre blad
insprängd i flere bergarter, såsom gneis och
kalksten. Samma modifikation af kol
förekommer äfven i grått tackjern. Blyerts är ett
blygrått eller jernsvart, affärgande, metallglänsande
mineral, som ej angripes af syror och endast
med stor svårighet kan förbrännas. I Sverige
förekommer det insprängdt i små fjäll i
Södertörns gneis, i större massor vid Norberg
(Vesterås län), i Vesterbotten, Lappland m. fl. st.
Utomlands finnes det i Tyskland, England, på
Grönland, i Sibirien, på Ceylon o. a. st. De
sämre och gröfre slagen af blyerts användas
till smältdeglar och till öfverdrag på jernsaker,
de finaste sorterna till ritstift. Det bästa
råämnet till sådana hemtades förr ifrån de numera
uttömda grufvorna vid Borrowdale i
Cumberland. Nu för tiden kommer den finaste
blyertsen från de af Alibert 1847 i Sibirien vid
Batugol (nära den kinesiska gränsen) upptäckta
grufvorna. P. T. C.
Blyförgiftning är antingen akut eller
kronisk. Den akuta sker vanligen med blysocker
eller blyättika, vanligtvis af misstag och
förvexling, ytterst sällan afsigtligt. Symptom från
digestionsorganen (metallsmak, kräkning, kolik,
förstoppning m. m.) och från nervsystemet
(svindel, förlamning, känslolöshet, långsam puls o.
s. v.) följa vanligen först några timmar efter
förgiftningen, som i ogynsamma fall ändas med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
