Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blad - Bladcykel, bot. Se Bladställning - Bladet, Vandrande, zool. Se Vandrande bladet - Bladfotingar - Bladgrönt, bot. Se Klorofyll - Bladguld - Bladgult, Xantofyll - Bladh, Peter Johan - Bladkol, geol. Se Brunkol - Bladloppor - Bladluslejon l. Perlslända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
torde hvar och en hafva iakttagit. Detta beror
bl. a. derpå, att granens blad (barr) blifva 5–7
år gamla, innan de falla af, då deremot tallens
blad endast nå en ålder af 3–4 år. En följd
deraf är, att hos granen en vida större del af
hvarje gren blir klädd af blad än hos tallen.
I varmare klimat är antalet växter med
fleråriga blad (s. k. ständigt grönskande växter)
mycket större än hos oss. Hos en del af dessa
nå bladen en ej obetydlig ålder. Äldst blifva
de, så vidt hittills är kändt, hos Welwitschia
mirabilis, hos hvilken de kunna hinna till mer
än 100 år. Förut har blifvit nämndt, att de
blad, som hos denna växt nå en så
vördnadsvärd ålder, äro de eljest tämligen förgängliga,
hjertbladen. V. W.
Bladcykel, bot. Se Bladställning.
Bladet, Vandrande, zool. Se Vandrande
bladet.
Bladfotingar, Phyllopoda, zool., en föga
artrik ordning bland de lägre kräftdjuren,
hufvudsakligen utmärkt derigenom att kroppen är
tydligt segmenterad, oftast omgifven af ett
ofvanifrån eller från sidorna sammantryckt skal
(som i senare fallet i förvillande grad
påminner om ett tvåskaligt blötdjur, en mussla) samt
försedd med 10–60 par bladformiga, flikiga, i
kanterna med cilierade borst väpnade simfötter,
som äfven bära väl utvecklade gälbihang.
Några äro små, 5–10 linier långa; andra nå en
längd af ända till 2 tum. Bladfotingarna lefva
i sött, sällan i bräckt eller salt vatten; de
framkomma redan tidigt på våren och lefva icke
öfver sommaren. Af en del arter äro hanar
alldeles okända eller ytterst sällsynta; dessa
arter ega förmågan att, under flere
generationer å rad, fortplanta sig genom parthenogenesis
("jungfrulig alstring"). Genom sin förmodade
nära slägtskap med de numera alldeles utdöda,
men under de paleozoiska formationernas
bildningstid i stor mängd förekommande
trilobiterna äro bladfotingarna förtjenta af en
särskild uppmärksamhet. De kunna lämpligast
indelas i två familjer: Branchiopoda, som hafva
naken, skallös kropp och alltid skaftade ögon
(slägtena Branchipus och Artemia), samt
Aspidophora, som hafva kroppen täckt af ett
sköldformigt eller tvåmussligt skal och ögonen
skaftade (sl. Nebalia) eller sessila (si. Limnadia,
Estheria och Apus). Skandinaviens fauna
omfattar af denna märkvärdiga djurgrupp 7 arter,
alla mycket enstaka förekommande. En af dem,
Apus glacialis, är funnen bland våra högsta
fjäll, men tillhör egentligen de nordligaste
trakterna, der han träffas i Grönlands, Spetsbergens
och Novaja Semljas fjällsjöar. A. Sg.
Bladgrönt, bot. Se Klorofyll.
Bladguld, i utomordentligt tunna blad
utvalsadt guld, nyttjas vid förgyllning af trä,
papper och skinn. De af det finaste guldet
uthamrade bladen äro så tunna, att 10,000 behöfva
läggas ofvanpå hvarandra för att bilda ett lager
af en millimeters (1/3 linies) tjocklek. Af
bladguld förekomma flere sorter. Fabriksguldet
begagnas till förgyllning af silfvertråd.
Bokbindarens franska guld har en tillsats af
silfver och synes derför ljust. Mellanguld fås
derigenom att blad af guld och silfver
sammanvalsas. Oäkta bladguld förfärdigas af
tomback (11 delar koppar och 2 delar zink).
Jfr Bladsilfver och Guldslageri.
Bladgult, Xantofyll, kem., kallas det
färgämne, som om hösten färgar blad gula. Det
är ett gult, i vatten olösligt, men i alkohol och
i synnerhet i eter lösligt ämne, hvars kemiska
natur f. n. är så godt som alldeles obekant. P. T. C.
Bladh, Peter Johan, finsk affärsman och
kommunalman, f. 1746, var student i Åbo, men
idkade sedermera studier äfven i Upsala,
hvarefter han ingick i Svensk-ostindiska kompaniets
tjenst, der han om sider avancerade till förste
superkargo. Efter omkring 18 års vistelse utom
Europa återvände han 1784 till hemlandet. Det
honom gjorda anbudet att blifva direktör vid
nämnda kompani afslog han, då man ej ville
godkänna hans förslag till kompaniets ombildning, och
nedsatte sig i sin hemort, nära Kaskö, till hvars
anläggning han synnerligen verksamt bidrog.
Han arbetade derefter med sällspord framgång
för höjande af ortens landtbruk och näringar,
på samma gång som han utvecklade en
omfattande välgörenhet. Genom sjöolyckor och
kapare förlorade B. det mesta af sin
förmögenhet, och under kriget 1808 brändes hans gård
af ryssarna, som misstänkte honom för att hafva
lockat allmogen till väpnadt motstånd. Han
sjelf blef fängslad och svårt misshandlad samt
jämte sonen Karl Edvard förd till Ryssland.
(Jfr den sistnämndes "Minnen från finska
kriget åren 1808–09".) Vid några svenska
riksdagar var B. representant i borgareståndet.
Vid Borgå landtdag 1809, der han var
representant för Kaskö, Jakobstad och Vasa,
lyckades det honom att afstyra ett åt
Alexander I tilltänkt opassande smicker. Under samme
landtdag var han en synnerligen verksam
medlem af ekonomi-utskottet. – B. skref
åtskilliga ganska märkliga arbeten, hvaraf dock
endast en del blifvit utgifna i tryck. Ett
anonymt, af Finska hushållningssällskapet med
högsta priset belönadt svar på en prisfråga, "Om
finska landthushållningen och medlen till dess
upphjelpande", säges vara författadt af honom
(enligt annan uppgift är arbetet af Anders
Chydenius). För öfrigt framställde B. i några
afhandlingar och utlåtanden om statsekonomiska
ämnen frisinnade grundsatser i samma riktning
som tidigare Chydenius och (i England) Adam
Smith, Cobden m. fl. Äfven i fysikaliska
frågor skref han några afhandlingar. Han invaldes
i Vetenskåps-akademien 1779. Död 1816. E. G. P.
Bladkol, geol. Se Brunkol.
Bladloppor, Psyllidae, zool., en föga artrik
insektfamilj af skinnbaggarnas ordning, nära
beslägtad med bladlössen. Bladlopporna lefva
bl. a. på alar, aplar och päronträd samt
orsaka ofta missbildningar i dessas blommor och
blad. A. Sg.
Bladluslejon l. Perlslända, Chrysopa
vulgaris, zool., en till ordn. Neuroptera (nätvingar)
hörande, ytterst vanlig insekt, som är utbredd
öfver hela Europa och Kaplandet samt utmärkt
genom kroppens gräsgröna och de grönådriga
vingarnas glasklara färg. Denne insekt lägger sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
