Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bielke, den norske grenen - Bielke, den danske grenen - Bielke, Henrik - Bielke, Frederik Holger Rudolf - Biella - Biel-sjön (T. Bieler-see) - Bielski, Marcin (Martin) - Bien - Bienn l. Biennal - Bienne, stad i Scheiz. Se Biel - Biennium - Biermann, Karl Eduard - Biernatzki, Johann Christoph - Biesbosch - Bièvre, George Maréchal - Biff (Eng. beef, Fr. boeuf), kött af oxens länd - Bifilar l. Bifilar-magnetometer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Henrik B., hvars ättlingar bosatte sig i
Danmark (se nedan). Y. N.
Bielke, den danske grenen, först känd omkr.
1550 genom Jens Tillufsen B., som var gift
med Lucia Gyldenlöve, dotter till den i Norges
historia namnkunniga fru Ingrid (Inger) till
Austråt, och derigenom arfvinge till nämnda
gods. Bland ättens medlemmar äro i
synnerhet två namnkunniga:
1) Henrik B., f. 1615, d. 1683 såsom amiral
och president i amiralitetskollegiet. Han förde
"Trefoldigheden", när Kristian IV på detta skepp
sårades i slaget å Kolbergerheide vid Femern
(1644), var en tid "hirdstyrare" (landshöfding)
på Island, kämpade med ära mot svenskarna
1657 vid Falsterbo och 1658–59 under
Köpenhamns belägring samt understödde hofpartiet
vid statshvälfningen 1660. B. hade en tid säte
i danska riksrådet (den ende norrman, som
innehaft en sådan plats). Två af hans söner
stupade i spanska successionskriget (1701–13) i
spetsen för danska hjelptrupper, den ene vid
Höchstädt, den andre vid Malplaquet.
2) Frederik Holger Rudolf B., en af
Danmarks skickligaste och mest nitiske
diplomater under detta århundrade, f. 1810, blef
1845 sekreterare vid danska beskickningen i
London och flyttades efter kriget 1848–50
derifrån till Berlin. Under en resa i Italien
1855 dog han (af kolera), just som den å nyo
framgående diplomatiska aktionen mot Danmark
ställde större fordringar än någonsin på dansk
diplomatisk duglighet. – Med en bror till den
sistnämnde utdog 1860 Bielke-ätten i Danmark
på svärdssidan. C. R.
Biella, kretsstad i italienska prov. Novara
(Piemont), vid floden Cervo. 9,335 innev.
(1871). Biskopssäte. N. v. om staden ligger
byn Oropa med en Maria-kyrka, som är en
af Italiens mest berömde vallfärdsorter.
Biel-sjön (T. Bielar-see), sjö i Schweiz,
nästan helt och hållet omsluten af kantonen Bern,
är 16 kilom. (2 mil) lång och 64 m. (217 f.)
djup samt ligger 398 m. (1,338 f.) öfver
hafvet. Vid stranden är staden Biel belägen, och
midt i sjön ligger ön S:t Pierre, der Rousseau
vistades 1765.
Bielski [bjälskj], Marcin (Martin), polsk
historieskrifvare, f. omkr. 1495, deltog i sin
ungdom i många krig, men lefde sedermera på
sitt gods Biala, der han dog 1575. Hans
literära rykte grundar sig förnämligast på Kronika
s’wiata (1550), en allmän historia, som sträcker
sig från skapelsen till B:s tid, och Kronika
polska (1597), Polens historia (som dock lär
vara författad af hans son Joakim, hvilken af
pietet utgaf henne under faderns namn). Dessa
arbeten äro de första historiska verk på polska
språket och blefvo af största betydelse för
utvecklingen af den polska prosan. B.
författade äfven bl. a. ett par satiriska dikter: Sen
majowy (Majdröm) och Seym niewiesci
(Qvinnoförsamling) samt Sprawa rycerska (1569), ett
vigtigt verk öfver krigskonsten.
Bien [biä’ng], Fr. (af Lat. bene), väl, godt, bra.
– Bien public [-pybli’k], allmänt väl, det
allmänna bästa. – Très [trä] bien, mycket bra.
Bienn l. Biennal (af Lat. biennis och
biennalis, af bis, två gånger, och annus, år), tvåårig.
Bienne [bie’nn], stad i Schweiz. Se Biel.
Biennium (Lat., af bis, två gånger, och
annus, år), tidrymd af två år.
Biermann, Karl Eduard, preussisk
landskapsmålare, f. 1803 i Berlin, professor vid
konstakademien derstädes, har gjort sig känd
såsom utmärkt framställare af alpscenerier och
räknas särskildt såsom en af Berlins förnämste
konstnärer på landskapsaqvarellens område.
Biernatzki, Johann Christoph,
dansk-tysk författare, f. 1795, d. 1840 som pastor i
Frederiksstad i Slesvig. Han var en nitisk
själasörjare, men blef mest bekant genom sin
novell Die Hallig oder die schiffbrüchigen auf dem
eilande in der Nordsee (1826, 2:dra uppl. 1840).
B. skref äfven en religiös lärodikt, Der glaube
(1825), och några smärre skrifter, som äro
genomträngda af samma religiösa värme, som
utmärkte hans lif.
Biesbosch [bis-], ett 190 qv.-kilom. (3 1/2 qv.-mil)
stort moras, beläget mellan de nederländska
provinserna Syd-Holland och Nord-Brabant, s. ö.
om staden Dortrecht. – Det bildades natten
mellan d. 18 och 19 Nov. 1421 genom en
öfversvämning af floden Maas, hvarvid 72
blomstrande byar förstördes och 100,000 menniskor
omkommo. På senare tider har en del af detta
moras blifvit utdikadt.
Bièvre [biävör], George Maréchal,
marquis de B., fransk lustspelsförfattare, f. 1747,
d. 1789, gjorde sig mest känd genom sina qvicka,
men ofta ohöfviska ordlekar. En samling af
dessa utgåfvos 1801 under titeln Bièvreana.
Biff (Eng. beef, Fr. boeuf), kött af oxens
länd.
Bifilar (af Lat. bis, två gånger, och filum,
tråd) l. Bifilar-magnetometer, fys., ett af
Gauss angifvet magnetiskt instrument, bestående
af en stor magnetstång, upphängd i midten på
tvänne från taket eller instrumentets öfre del
nedhängande metalltrådar (se
Bifilar-upphängning). Det vertikalplan, i hvilket
trådarna skulle ligga, om stången vore
omagnetisk, inriktas vinkelrätt mot den magnetiske
meridianen. Som emellertid jordmagnetismen
sträfvar att ställa stången i den magnetiske
meridianen, sno eller vrida sig trådarna något om
hvarandra, så att deras nedre ändar komma att
ligga i ett annat vertikalplan än deras öfre
ändar, och derigenom uppstår mot vridningen
(torsionen) en motkraft, hvilken hindrar
magneten att fullständigt följa jordmagnetismens
inverkan. Följden deraf blir, att magnetstången
ställer sig mot den magnetiske meridianen i en
vinkel, hvars storlek beror af jordmagnetismens
styrka (ju större denna kraft är, dess mindre är
vinkeln). Varierar nu jordmagnetismen i
intensitet (hvilket nästan oupphörligt är händelsen),
så ändrar sig stångens jämnvigtsläge. För att
äfven de obetydligaste ändringar skola blifva
märkbara, är magneten försedd med en liten
spegel, hvilken afbildar en framom
instrumentet, och på långt afstånd derifrån, uppställd
skala. Spegelbilden betraktas genom en i
skalans närhet uppställd tub, som är försedd med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
