Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bernini, Giovanni Lorenzo - Bernis, François Joachim de Pierres de - Bernkastel - Bernoulli, Jacques - Bernoulli, Jean - Bernoulli, Nicolas - Bernoulli, Nicolas - Bernoulli, Daniel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i B:s affektfulla, rent af vidriga grupp
Proserpinas bortröfvande (i Villa Ludovici), som visar
den simple Pluto intryckande sina grofva fingrar
i den koketta Proserpinas mjuka kött. Samma
låga uppfattning visar äfven den kolossala
ryttarestatyen af Konstantin den store i S:t Peter.
– Alla B:s figurer, äfven de allegoriska, befinna
sig i en dramatisk situation. I hans pompösa
grafmonument måste t. o. m. dödsstillheten gifva
vika för ett teatraliskt patos, och döden sjelf
framställes af B. såsom ett benrangel, men icke
i hvila, utan i verksam handling, t. ex. på Urban
VIII:s och Alexander VII:s grafvårdar i S:t
Peter. Äfven i skildringen af religiös ekstas
täflar denne konstnär med sin tids målare,
såsom i gruppen Den heliga Teresa i S. Maria
della Vittoria. Bäst lyckades han i
porträttstatyen. Liksom hela barocken, är B. svagast
i draperiet, om hvars plastiska betydelse han
icke hade någon aning. Det är nämligen
behandladt så, att gestalterna oftast se ut, som om
de plötsligt hade blifvit förstenade midt under
ett häftigt blåsväder. B. tillhör slutligen det
barocka infallet att behandla nischen ofvanför
altaret som ett fritt rum och fylla detta med
figurer, som sväfva ned på molntappar af marmor.
B. var jämväl målare, men af medelmåttig
förtjenst, och hans målningar förekomma sällan utom
Italien. Han omtalas äfven såsom skriftställare,
särskildt såsom komediförfattare. R-n.
Bernis [-ni], François Joachim de Pierres
de, grefve af Lyon, kardinal, fransk statsman
och skald, f. 1715, ingick tidigt i det andliga
ståndet och gjorde sig genom sitt tilldragande
utseende, sitt älskvärda väsende och talangen
att göra lätta vers omtyckt i societeten. Genom
madame de Pompadour blef han införd hos
Ludvig XV och sändes 1751 såsom sändebud
till Venezia, på hvilken post han såsom
medlare i en tvist mellan påfven och den
venezianska republiken ingrep med sådan framgång,
att han förvärfvade sig påfven Benedikt XIV:s
ynnest och kardinalshatten. Efter sin återkomst
till Paris blef han utrikesminister, slöt som
sådan med Österrike det förbund, hvilket inledde
Frankrike i det för detta rike så olyckliga
Sjuåriga kriget och hvilket hade till följd, att han
kom i onåd och 1759 fick sitt afsked. 1764
utnämndes han till ärkebiskop af Alby och sändes
1769 såsom sändebud till Rom, der han mot
sin böjelse måste medverka till jesuit-ordens
upphäfvande och der han dog 1794. Genom
franska revolutionen miste B. alla sina
inkomster och lefde sedan af en pension från spanska
hofvet. Hans Oeuvres complètes utgåfvos i Paris
1797 och 1825, hans korrespondens med
Voltaire 1799.
Bernkastel, kretsstad i preussiska
regeringsområdet Trier (Rhenprovinsen), på den högra
stranden af floden Mosel. 2,463 innev. (1871).
Bernoulli [-nouji’], en från Antwerpen
härstammande familj, som under hertigens af Alba
förföljelser mot lutheranerna flyktade till
Frankfurt a. M. och derefter nedsatte sig i Basel.
– 1) Jacques B., f. i Basel 1654, blef 1687
professor i matematik vid universitetet i B. och
dog 1705. Han sysselsatte sig, i enlighet med
faderns vilja, först med teologiska studier och
aflade 1676 de teologiska examina, hvarefter
han genomreste Frankrike, Holland, England,
Tyskland och Schweiz. Efter sin återkomst
till fädernestaden (1682) egnade han sig
uteslutande åt matematiken och invigde äfven
sin broder Jean (se nedan) i denne vetenskap.
– B:s stora rykte som matematiker daterar
sig egentligen från 1684, då han och hans
nyssnämnde broder upptogo till behandling
Leibniz’ nya teori om differentialräkningen,
hvilken de utbildade till den fulländning, att
Leibniz räknade differentialräkningen lika mycket
för deras verk som för sitt. Äfven om
integralräkningen inlade Jacques B. mycket stora
förtjenster. – Utmärkelser från utlandet
tillföllo i rikt mått såväl honom som hans
nedannämnde fränder. När franska akademien 1699
fått tillstånd att välja åtta de utmärktaste
utlänningar till ledamöter, fingo Jacques och Jean
B. genast enhällig kallelse. Hans verk
utkommo 1744. – 2) Jean B., den förres broder,
f. i Basel 1667, blef 1695 professor i matematik
i Groningen och efterträdde 1705 sin broder i
Basel. Död 1748. Af samtida skriftställare
kallades han ofta sin tidsålders Archimedes.
Fadren hade bestämt honom för handeln, men
måste snart, för hans orubbliga kärlek till
vetenskapliga studier, ändra sin plan; B. skulle
då studera medicin. Sitt ifrigaste arbete
egnade han dock åt matematiken. Det är redan
antydt med hvilken framgång han, såväl som
hans broder Jacques, sökte utbilda Leibniz’ nya
teorier; särskildt äro hans arbeten i
integralräkning att anse såsom för denne vetenskap af
grundläggande betydelse. Det, som förut var
gjordt i denna riktning, var jämförelsevis mycket
ofullständigt. 1730 erhöll B. af franska
vetenskaps-akademien ett pris på 2,500 livres (1,625
kr.) för lösningen af uppgiften De caussis
physicis ellipticarum figurarum planetarum, och
1734 delades af samma akademi mellan honom
och hans son Daniel ett pris på 5,000 livres
(3,250 kr.) för uppgiften De inclinatione mutua
orbitarum planetarum. – Hans Opera omnia
utkommo 1742. – 3) Nicolas B., de två förres
brorson, f. i Basel 1687, d. 1759, blef 1716
professor i matematik i Padua, 1722 professor
i logik i Basel och fick 1731 en juridisk
professur derstädes. Hans matematiska arbeten
förskaffade honom 1713 inträde i k.
vetenskaps-akademien i Berlin, 1714 i
vetenskaps-societeten i London, 1724 i Institutet i Bologna. –
Han utgaf skrifter om sannolikhetsräkning och
löste åtskilliga af de uppgifter, som farbrodern
Jacques B. hade framställt. – 4) Nicolas B.,
Jeans äldste son, f. i Basel 1695, blef 1723
professor i juridik i Bern och kallades 1725,
jämte sin broder Daniel, till professor i
matematik i Petersburg, der han dog 1726. – 5)
Daniel B., Jeans andre son, f. i Groningen 1700.
Äfven han var till en början, liksom fadern,
bestämd för handeln och studerade sedan i Basel
medicin och matematik. 1725 kallades han till
lärare, för 5 år, i högre matematik vid
akademien i S:t Petersburg. Efter slutet af denne
period anhöll han, för sin helsas skull, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
