Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berengar - Berengar af Tours - Berengaria, dansk drottning. Se Bengerd - Berenice l. Berenike - Berencie l. Berenike - Berenices hår, astron. Se föreg. art - Berenike. Se Berenice - Berens, Hermann Johan - Bereny, Jasz- - Beresford, William Carr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slutligen, 905, blef öfverfallen vid Verona,
tillfångatagen och hemskickad med förlust af
sin syn. Åter herre öfver Lombardiet, kröntes
B. 915 af Johan X till kejsare och bibehöll sig
såsom sådan under sin återstående lifstid, ehuru
under ständiga uppresningar, hvilkas anstiftare
919 erbjödo konung Rudolf II af Öfre Burgund
Italiens krona. Denne slog B. fullständigt
vid Piacenza 923. Den öfvervunne kallade i
sin förtviflan ungrarna till hjelp, och stötte
derigenom från sig de få, som förblifvit honom
trogna. Han lönnmördades 924. – B. II, son
till markgrefve Adalbert af Ivrea och B. I:s
dotter Gisela, blef 925 markgrefve af Ivrea
och uppreste sig mot Hugo, Italiens konung,
men måste taga till flykten och begaf sig då
till Otto I i Tyskland. 945 återkom han med en
hjelphär samt helsades af landets städer och
baroner såsom en befriare. Han lät dock Hugo
och, efter dennes afsägelse, hans son Lothar
bibehålla konungatiteln, tills äfven denne efter
Lothars död 950 tillföll honom. Då Lothars unga
enka, Adelheid, vägrade att äkta hans son och
efterträdare, Adelbert, inspärrade han henne
i fängelse. Hon undkom dock och anropade Otto
I om hjelp. Besegrad af denne, måste B. 952
erkänna honom såsom sin länsherre. Efter ett
par misslyckade försök att afskudda sig det
tyska öfverväldet, blef han 961 afsatt, 964
tillfångatagen och förd till Tyskland, der han
dog 966.
Berengar af Tours, en lärd och skarpsinnig
medeltidsteolog, f. i Tours omkr. 1000,
utnämndes, efter att hafva fått sin
vetenskapliga bildning vid Fulberts berömda
skola i Chartres, 1030 till kanonikus och lärare
vid katedralskolan i sin födelsestad och 1040
till archidiakonus i Angers. B. gjorde sig
för öfrigt mest bekant genom sitt frimodiga
uppträdande mot den då nästan allmänt
antagna s. k. transsubstantiationsläran,
sådan denna först framställdes af Paschasius
Radbertus. I motsats mot denne, sökte B. i flere
skrifter göra gällande den uppfattningen,
att i nattvarden brödet och vinet genom
konsekrationen endast helgades till bärare
af res sacramenti eller Kristi lidandes och
döds frukt, som på ett andligt sätt meddelades
åt de troende. Genom bemedling af Lanfranc,
transsubstantiations-dogmens ifrige försvarare,
fördömdes denna B:s lära på flere kyrkliga
synoder, och han sjelf måste, efter åtskilliga
vexlande öden, slutligen draga sig undan till
ön S:t Côme (i närheten af Tours), der han
lefde ett tillbakadraget och strängt asketiskt
lif. Död 1088. J. H. B.
Berengaria, dansk drottning. Se Bengerd.
Berenice l. Berenike (egentl. Ferenike, Grek.,
"segerbringerska"), i forntiden namn på flere
städer, af hvilka den märkligaste var B. i
Öfre Egypten, vid Röda hafvet, nära Etiopiens
gräns. Numera ruiner. Norr om B. lågo faraonernas
smaragdgrufvor Dsjebel Sabara.
Berenice l. Berenike (se föreg. ord), namn
på flere furstinnor af den grekiska
konungafamiljen i Egypten. En särskild
ryktbarhet har Ptolomaeus III:s gemål, som under
sin makes krigståg mot den syriske konungen
Antiochos Teos lofvade Afrodite sitt vackra
hufvudhår,
om hennes man återkomme oskadad. Hennes önskan
uppfylldes, och håret upphängdes i Afrodites
tempel, men var andra morgonen försvunnet. Då
förklarade astronomen Konon från Samos, att
det af gudarna blifvit satt såsom stjernbild
på himmelen. Och efter den tiden betecknades en
stjerngrupp med namnet Berenices hår. Drottningen
öfverlefde sin gemål och blef med sin sons,
Ptolemseus IV:s, vetskap mördad.
Berenices hår, astron. Se föreg. art.
Berenike. Se Berenice.
Berens, Hermann Johan, musiker, f. i Hamburg d. 7
April 1826, studerade under C. G. Reissiger,
kom 1847 till Sverige, der han 1848 blef
musikdirektör vid Lifregementets husarkår i
Örebro, 1860 kapellmästare vid dåvarande Mindre
(nuv. Dramatiska) teatern i Stockholm samt
1861 tillförordnad och 1868 ordinarie lärare i
komposition och instrumentering vid Musikaliska
akademien. B. åtnjuter stort förtroende såsom
pianolärare och handledde en tid drottning
Lovisas och hennes dotters musikstudier. Såsom
tonsättare har han varit ganska flitig (omkr. 100
opustal). Hans kompositioner bestå af en
stråkqvartett, stråktrior, qvartetter, trior
och duetter för piano, solostycken för orgel
och en större mängd för piano, de senare dels
sonater, dels salongsmusik, transskriptioner och
instruktiva saker, sånger och slutligen operor:
Violetta (gifven 1855), En sommarnattsdröm
(1856), Lulli och Quinault (1859), En utflygt i
det gröna (1862), Riccardo (1869) m. fl. Allt
detta är naturligtvis af olika värde. De i
sonatstil hållna kompositionerna röja ofta mera
spår af skickligt arbete än af sjelfständig
ingifvelse. De salongsmässiga pianostyckena äro
än briljanta, an sentimentala, alltid melodiösa
och särdeles spelbara. Högre stå operorna, ur
hvilka flere satser höra till det bästa vi i
Sverige ega af dramatisk musik. De utmärka sig
för angenäm melodi, smak och förstånd, säker
teknik och förträfflig instrumentering. Det
sagda gäller företrädesvis om Riccardo samt
Lulli och Quinault, hvilken senares uvertyr
särskildt är ett ypperligt konsertstycke.
A. L.
Bereny, Jasz-B., köping i ungerska komitatet
Temes, vid floden Zagyva. Omkr. 20,200
innev. Fransiskankloster. Betydlig klädesfabrikation.
Beresford [bä’resförd], William Carr, viscount
B., engelsk general, f. 1768, ingick 1785 i armén
och deltog bl. a. i tågen mot Toulon och Corsica
1793, tjenade i Vestindien 1795 och i Ostindien
1799, hvarifrån han i spetsen för en brigad
af David Bairds armé gick öfver Röda hafvet
till Egypten. 1805 deltog han i eröfringen af
Kapstaden och sändes sedan såsom brigad-general
med en liten kår till Buenos Ayres, som han
intog. Snart måste han likväl kapitulera för en
öfverlägsen spansk styrka. Efter sex månaders
fångenskap undkom han till England och erhöll
der (1807) befälet öfver de stridskrafter, som
bemäktigade sig ön Madeira. 1808 afsänd med en
engelsk kår till Portugal, fick han uppdrag att
organisera den portugisiska armén – hvilket han
gjorde med stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
