- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 2. Barometer - Capitularis /
153-154

(1878) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Belagdt sköldemärke - Belamra - Belanger, Louis - Belbes - Belbuck - Belcher, Edward - Belchite - Belcke, Friedrich August - Belcredi, Richard - Beldenak, binamn på Odense-biskopen Jens Anderson (se d. o.) - Bele - Belemnit

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Belagdt sköldemärke kallas en vapenbild, på
hvilken äro lagda en eller flere andra, hvilka
synas helt och hållet inom honom. B. S.

Belamra, sjöv., lägga varor eller
andra saker så, att de äro i vägen
eller till hinders. Då en artikel eller
plats är otillgänglig, till följd af der
sammanvräkta saker, säges den vara belamrad.
R. N.

Belanger [-langsie], Louis, landskapsmålare,
född fransman, kom 1790 till Sverige, der
han utnämndes till hofmålare och der han
verkade till sin död, 1816. Han utförde här
en mängd arbeten: utsigter och komponerade
landskap, både i olja och vattenfärg, samt fick
omkring år 1800 i uppdrag att gemensamt med
den franske gravören L. J. A. Cordier utföra
färglagda gravyrer efter landskapsteckningar
af J. A. v. Gertten. En viss förkärlek
för naturens vilda och fantastiska former,
en tydlig sträfvan efter stämningsfullhet,
rask penselföring och qvicka ljuseffekter äro
kännetecknande drag för hans bättre arbeten,
bland hvilka vattenfärgsmålningarna, oaktadt
den något bjerta och blågröna tonen, i värde
torde öfvergå oljetaflorna. B. har tydligen
utöfvat inflytande på K. J. Fahlcrantz.
Upk.

Belbes l. Belbeis, stad i Nedre Egypten,
n. ö. om Kairo. 2–3 tusen innev. Fordom starkt
befäst.

Belbuck l. Belbog, by i preussiska prov. Pommern,
regeringsområdet Stettin. I närheten låg fordom
ett mäktigt kloster af samma namn.

Belcher [bä’lt-jör], Edward, engelsk amiral, f.
1799, deltog 1825 som sekond i kapten Beecheys
expedition till Berings sund och verkställde
1836–42 en verldsomsegling (hvarunder han med
utmärkelse deltog i kriget mot Kina), hvilken
han beskref i Narrative of a voyage round the
world
(1843). Straxt derefter skickades han
med korvetten Samarang att uppmäta Indiska
oceanens kuster – en expedition, som han
beskref i Voyage of the Samarang to the Eastern
archipelago
(1846). År 1852 sändes han att uppsöka
Franklin. Expeditionen misslyckades fullkomligt,
och B. måste 1854 återvända hem med förlust af
sina fartyg. Han blef visserligen af en krigsrätt
frikänd från ansvar, men återvann aldrig sitt
förra anseende. I tur och ordning befordrades
han 1866 till vice-amiral och tog s. å. afsked
ur krigstjensten.

Belchite [vältschite], Sp., ett slags spansk
ull från en köping i närheten af Zaragoza.

Belcke, Friedrich August, tysk basunvirtuos,
f. 1795, d. 1874, var 1816–58 kammarmusikus
i Berlin. 1815 lät han höra sig på
basbasun, hvilket instrument han införde i
konsertsalongen. Äfven på kromatiskt tenorhorn
nådde han stor färdighet. Han konserterade i
Stockholm 1838. A. L.

Belcredi, Richard, österrikisk statsman,
f. 1823, studerade juridik och egnade
sig sedan åt statens tjenst, hvari han
1863 steg till ståthållare i Böhmen. Såsom
deputerad i riksrådet, 1861–63, uppträdde,
han ifrigt för de feodala och klerikala
intressena. Efter Schmerlings störtande, 1865,
blef B. minister-president, och hans ministèr,
hvars egentliga själ var

grefve Moritz Esterhazy, sökte i strängt
konservativ anda återställa absolutismen och
konkordatets herravälde samt förhjelpa de
feodala och klerikala intressena till seger öfver
de liberala. Ännu under 1866 års krig, som delvis
framkallades genom ministèren B:s förvållande,
sökte denne förverkliga detta syfte. Efter Beusts
inträde i ministèren och de liberales seger
lemnade B. sin ministerpost d. 7 Febr. 1867.

Beldenak, binamn på Odense-biskopen Jens
Andersen
(se d. o.).

Bele. 1) Nord. mytol., en jätte, som dödades af
Frö (Frey), hvarför denne kallas "Beles bane"
och "Beles fiende". – 2) En konung i Sygnafylke
(Sogn) i Norge. Han och hans tre barn, Helge,
Halfdan och Ingeborg, omtalas utförligt i
Fritjofs saga.

Belemnit, Belemnites, paleont., fossil cefalopod
af ordn. Dibranchiata. Belemniterna hade
ett inre skal, sammansatt af flere delar, af
hvilka vanligen blott en, det s. k. rostrum
(sprötet), finnes i behåll. Denne del,
som består af strålig, vanligen brungul kalk,
är solid, nästan cylindrisk, men tillspetsad i
den bakre änden, så att han till formen skulle

illustration placeholder


kunna liknas vid en cigarr. Dess främre ände har
en trattformig urhålkning, alveol, i hvilken är
fäst den koniska s. k. fragmokonen, som genom
urglasformiga skiljeväggar är delad i flere
kamrar, hvilkas ena sida är genomdragen af
ett rör eller sifon. Till sin byggnad liknar
fragmokonen således en ortoceratit. I dess
fortsättning framskjuter en kalkskifva, det
s. k. hornbladet. Detta är, liksom fragmokonen,
mycket bräckligt, och båda hafva derför vanligen
blifvit förstörda. Äfven de mjuke delarna
känner man genom ett och annat exemplar,
som visar aftryck af tentakler, bläcksäck
o. s. v. Belemniterna förekomma i alla de
sekundära eller mesozoiska formationerna,
trias-, jura- och kritformationen,
och mer än 100 arter hafva redan blifvit
beskrifna. – Från slägtet Belemnites i inskränkt
bemärkelse skiljer sig det närstående slägtet
Belemnitella, derigenom att alveolens vägg
på ena sidan är genomskuren af en långsgående
spricka. Belemnitella förekommer endast i de
öfre delarna af kritformationen. Två arter,
S. mucronata och B. subventricosa, förekomma
ymnigt i Skåne, den förra hufvudsakligen i
grönsandkalken i Köpinge, den senare i gruskalken
vid Balsberg och Ignaberga. B. mucronata har
för öfrigt en mycket stor utbredning i de
flesta europeiska lands kritlager och är
särskildt utmärkande för den öfre delen af
den hvita kritan, hvilken derför af tyska
geologer blifvit kallad "Mucronatenkreide". –
Belemniternas spröt ådrogo sig tidigt en
uppmärksamhet, som i många land var förenad
med vidskepliga föreställningar, och de hafva
derför allt sedan den klassiska forntiden varit
kända under en mängd olika benämningar. I
Skåne kallas de af allmogen vätteljus.
G. L.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed May 8 15:34:01 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfab/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free