Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Becket, Thomas a - Beck-Friis, Joakim - Beckman, Nils - Beckman, Johan Vilhelm - Beckman, Anders Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjelfva kyrkan (1170). Konungen gick sålunda
segrande ur striden mot hierarkien, men endast
med möda undgick hans land påflig bannlysning
för mordet. B. blef förklarad för helgon, och
konungen måste förödmjuka sig på hans graf. Hans
minne firades årligen, och med särskilda
högtidligheter hvart 50:de år. Det engelska
folket, som i honom äfven vördade kämpen mot de
normanniske tyrannerna, vallfärdade till grafven,
tills Henrik VIII, efter sin brytning med påfven,
lät döma E. såsom förrädare, uppbränna hans
stoft och plundra hans på gåfvor rika grafkapell.
E. V. M.
Beck-Friis, Joakim, svenskt riksråd och grefve,
f. 1722, blef 1763 landshöfding i Kronobergs
län och 1769 riksråd. Död 1797. Han var en af
"hattarnas" mest betydande män på sin tid
och åtnjöt stort förtroende hos Gustaf III,
som nyttjade honom i vigtiga administrativa
värf. B. är dock mest bekant såsom stiftaren af
Sveriges enda grefskap. Han var innehafvare af de
stora Friisiska fideikommissgodsen i Danmark,
men utverkade sig Kristian VII:s tillåtelse
att afyttra dem, mot det att han i Sverige
upprättade ett fideikommiss af samma värde. Detta
nya fideikommiss, hvilket utgöres af Fiholm
i Södermanland och Börringe-kloster i Skåne,
upphöjdes 1791 till grefskap. Det kan ärfvas
af innehafvarens ättlingar, äfven om de förut
icke burit hans namn, men arfvingen varder, i och
med detsamma han tillträder, "grefve Beck-Friis"
och skall antaga det Beck-Friisiska vapnet.
Beckman, Nils, f. i Ditmarsken (födelse- och
dödsår obekanta), blef lärare för en son till
riksmarsken Gabriel Oxenstjerna, på hvars förord
han år 1667 anställdes som professor i romersk
lagfarenhet vid det nyupprättade universitetet
i Lund. Hans enda lärdomsmerit för professurens
erhållande var ett juridiskt verk, Medulla
Justiniana, hvartill han dock skall hafva köpt
handskriften i Paris. I Sverige gjorde han sig
sorgligt ryktbar genom en mängd nidskrifter
mot sin kollega, den ryktbare Sam. Pufendorff,
hvilken B. tillvitade kätterska villomeningar
och ateism. Ställd under åtal för denna
beskyllning och hotad med fängelse, måste han
fly till Danmark, der han fortsatte med sitt
nidskrifveri. 1675 blef han af den svenska
regeringen förklarad ärelös och förvisad ur
riket. Sina sista år framlefde han i Tyskland,
der han öfvergick till katolicismen och blef
föreståndare för S:t Mikaels kloster vid
Bamberg.
Beckman, Johan Vilhelm, prest, hymnolog,
föddes d. 18 Sept. 1792 i Gårdsby församling
nära Vexiö, blef 1814 student i Upsala och
prestvigdes 1818 i Vexiö. Sedan han under några
år tjenstgjort såsom adjunkt och kateket i Maria
och Katarina församlingar i Stockholm, blef
han 1823 komminister i Klara – en befattning,
som han innehade till sin död, d. 10 April
1873. – År 1824 utgaf B. Minnen af lediga
stunder, en samling dikter och uppsatser på
prosa. 1843 uppträdde han med sitt hymnologiska
förstlingsverk, Schwedische bearbeitungen und
uebersetzungen der sequenzen "Dies irae" und
"Stabat mater", och 1845
utkom första häftet af hans stora verk Den nya
svenska psalmboken, framställd i försök till
en svensk psalmhistoria (fullbordadt 1872). År
1803 offentliggjorde han Svensk psalmhistoria
i sammandrag och Svensk psalmhistoria i kort
sammandrag. B. var en flitig och samvetsgrann
forskare på sitt område och anses för en
god auktoritet i frågor rörande den svenska
hymnologien.
Beckman, Anders Fredrik, biskop, teologisk
författare, föddes d. 23 Okt. 1812 i Hjälstads
socken af Skaraborgs län, blef 1830 student i
Upsala, 1836 filosofie doktor och 1837 docent
i teoretisk filosofi. 1841 tog han teologie
kandidat-examen och lät prestviga sig samt
öfverflyttadcs till den teologiska fakulteten
såsom docent i dogmatik och moralteologi. Mot
slutet af sistnämnda år utnämndes han till
lektor i filosofi och 1842 till samma befattning
i teologi vid gymnasium i Skara. 1847 blef han
adjunkt i teologi vid Upsala universitet och fick
straxt derpå prosttitel. Sedan B. under flere
terminer haft förordnande att förestå professuren
i pastoralteologi och 1850 blifvit teologie
licentiat, utnämndes han 1851 till professor
i dogmatik och moralteologi. 1860 blef han
teologie doktor, 1863 förste teologie professor
och domprost samt 1864 biskop i Hernösand. I
denne egenskap höll han två prestmöten (1867
och 1872) samt visiterade störste delen af det
vidsträckta stiftets församlingar. 1875 utnämndes
han till biskop i Skara.
Vid 1865–66 års riksdag var B. sjelfskrifven
ledamot af presteståndet och understödde då med
värme förslaget till ny riksdagsordning. 1867–72
var han representant för Vesternorrlands
län i första kammaren och satt under alla
dessa riksdagar i lagutskottet; 1868 hade
han derjämte plats i kammarens tillfälliga
utskott för behandling af läroverksfrågor. 1870
medverkade han kraftigt till genomförande af
den grundlags-förändring, hvarigenom utvidgade
medborgerliga rättigheter bereddes för främmande
trosbekännare. Vid kyrkomötena 1868 och 1873
var han närvarande såsom sjelfskrifven ledamot
och deltog flitigt i öfverläggningarna. –
Äfven åt andra angelägenheter, som mera
direkt beröra kyrkan, har B. egnat en nitisk
omvårdnad. Från 1853 till 1862 var han ledamot
af bibelkommissionen, och sistnämnda år deltog
han i upprättandet af "Fjellstedtska skolan"
i Upsala, hvilken har till uppgift att främja
gudfruktiga ynglingars inträde i prestämbetet.
Tillsammans med L. A. Anjou utgaf B. 1849–51
"Tidskrift för svenska kyrkan" och skref
deri flere uppsatser, bl. a. en om Statskyrka
och presterskap, som väckte en mera ovanlig
uppmärksamhet såsom utgörande en protest mot
den högkyrklighet, som framträdt på andra håll,
särskildt i den teologiska fakulteten vid Lunds
universitet. Dessa sina åsigter uttalade han
ännu bestämdare i tidningen "Väktaren" (1856)
genom Anmärkningar vid Svensk kyrkotidnings lära
om kyrkan, hvilken af handling s. å. särskildt
utgafs. Åren 1861–67 utgaf B. "Teologisk
tidskrift" (sedermera fortsatt af andra) och
författade för denna flere
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
