Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Batugol - Batum - Baturin - Batvidei, zool. Se Rockor - Batymeter, fys. Se Batometer - Batzen - Baucis, Grek. mytol., Filemons maka. Se Filemon - Bauck, Karl Vilhelm - Baudeau, Nic. - Baudin, Charles - Baudin, Alphonse - Baudissin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Batum l. Bathumi, stad i turkiska Armenien,
vid södra kusten af Svarta hafvet, nära den ryska
gränsen. Omkr. 3,000 innev. Staden lider af ett
högst osundt läge, hvarför han om sommaren står
nästan alldeles öfvergifven.
Baturin, liten stad i ryska guvern. Tsjernigov,
fordom den ukrajniske hetmanens
hufvudstad. Omkr. 1,400 innev.
Batvidei, zool. Se Kockor.
Batymeter, fys. Se Batometer.
Batzen, schweiziskt skiljemynt af silfver,
omkr. 10 öre. Är sedan 1851 ur rörelsen.
Baucis, Grek. mytol., Filemons maka. Se Filemon.
Bauck, Karl Vilhelm, musikkritiker, tonsättare,
född d. 13 Dec. 1808 i Göteborg, der han
studerade musik och humaniora. 1830 flyttade han
till Stockholm, der han uppträdde som pianolärare
och som musikrecensent först (från 1842) i
Aftonbladet, sedan (från 1859) i Nya dagligt
allehanda och derefter (från 1871) i Dagens
Nyheter. 1853–57 var han redaktör af "Ny tidning
för musik" och skref för denna korrespondenser
från Berlin, der han vistades 1856–57. Sedan
1858 har han varit professor i musikens historia
och estetik vid Musikaliska akademien, der han
äfven är tillf. bibliotekarie, och sedan 1860 har
han der hållit musikhistoriska föreläsningar. –
I sina kompositioner (en stråk-qvartett,
utg. af Musikaliska konstföreningen, instruktiva
piano-sonater och "arrangements", flere häften
sånger) röjer B. väl ingen originalitet, men
flytande melodik samt en barnslig enkelhet och
klassiskt ren formgifning. Vissa sånger, såsom
Den siste abencerragen, Wisperdalen, Hemsjukan,
Snön, skola alltid med heder försvara sin plats i
vår melodiska visliteratur. Såsom skriftställare
och föreläsare har B. verkat ofantligt godt för
den musikaliska bildningen. Hans föreläsningar,
illustrerade genom föredrag af akademiens elever
och af framstående artister, hafva alltid
varit flitigt besökta. Hans Handbok i musikens
historia (1862) är ett kortfattadt och väl
skrifvet kompendium, som varit af stort gagn,
ehuru det är något ofullständigt beträffande
den tyska romantiken från och med Schubert –
en period, åt hvilken förf. i allmänhet icke
gör full rättvisa. I Musik och teater (1868) har
han samlat flere af sina lätt igenkänliga och
fint skurna kritiska kameer, hvilka i allmänhet
utmärka sig för sakkännedom och välvilligt begär
att hällre fria än fälla samt för en, om ock
stundom något manierad, likväl ej sällan äkta
franskt spirituel stil. Bland B:s öfriga arbeten
må nämnas Teoretisk praktisk modulationslära
(1859), Allmän musiklära (1864–72) och
Musikaliskt reallexikon (1871). A. L.
Baudeau [bådå], Nic., fransk abbé, f. 1730,
grundlade 1765 i Paris en tidskrift,
"Ephémérides du citoyen", i hvilken han
bl. a. bekämpade fysiokraternas lära, Snart
öfvergick han dock till motståndarnas åsigt,
och han beredde sig ett namn, förnämligast genom
sina bemödanden att bland mängden utbreda samma
lära, som han förut hade bekämpat.
Baudin [bådä’ng], Charles, fransk amiral, f. i
Sedan 1792, ingick tidigt i franska
marinen. Vid en kryssning i det ostindiska hafvet
förlorade han sin ene arm under en träffning
med engelsmännen, men qvarstannade i tjensten
och befordrades, för en tapper bragd 1812, till
kapten. Efter restaurationen tog han afsked
och egnade sin verksamhet åt handelsflottan,
men inträdde under Ludvig Filips regering
åter i krigstjenst. 1838 utnämndes han
till konteramiral och sändes s. å. till
Mejico med en större flotta för att kräfva
upprättelse för våldsamheter mot franska
köpmän. Efter att länge förgäfves hafva
underhandlat med den mejicanska regeringen
bombarderade och intog han det in vid Veracruz
liggande fästet San-Juan d’Ulloa. Derigenom
tvangs Mejico att gifva efter. Till belöning
blef B. vice-amiral 1839, hvarjämte året
derpå honom anförtroddes en militärisk och
diplomatisk beskickning till Buenos-Ayres och
öfverbefälet öfver flottan i de sydamerikanska
farvattnen. Efter sin återkomst, 1841, var han
en kort tid sjöminister och derefter sjöprefekt
i Toulon. Efter Februari-revolutionen 1848 blef
han öfverbefälhafvare öfver den franska flottan
i Medelhafvet och uppträdde som sådan till förmån
för folket i Neapel i dess strid mot lazaronerna
och trupperna samt skyddade derefter, i förening
med den engelske amiralen, staden Messina mot
ödeläggelse af de neapolitanske trupperna.
1849 lemnade B. sitt kommando och slog sig med
sin familj ned på ön Ischia vid Neapel, der han
dog 1854, efter att kort förut hafva blifvit
utnämnd till amiral.
Baudin [bådä’ng], Alphonse, fransk läkare och
deputerad, f. 1811, stupade på en barrikad
i Paris under Napoleons statskupp, d. 3
Dec. 1851. Den 2 Nov. 1868 egde demonstrationer
rum vid hans graf, och anklagelsen mot dem, som
i anledning deraf fängslades, gaf advokaterna
Arago, Crémieux och Gambetta anledning till
häftiga utfall mot kejsaredömet.
Baudissin, gammal tysk slägt i Schlesien och
Lausitz, känd redan på 1300-talet. – 1) Wolf
Heinrich von B., general, f. 1579, deltog i
trettioåriga kriget, först i dansk och sedan
i svensk tjenst, hvarunder han avancerade till
general-löjtnant, från hvilken befattning han
tog afsked 1633. I Arnims ställe blef han 1635
sachsisk fältmarskalk och s. å. riksgrefve. I
drabbningen vid Dömitz s. å. blef han slagen
och fick 1636 framför Magdeburg ett skott i
höften, hvilket gjorde honom till invalid. Sedan
bosatte han sig i Holstein, der han upptogs
bland ridderskapet Död 1646. – 2) Wolf Heinrich
von B., den förres sonson, f. 1671, d. 1748,
tjenade under prins Eugène och hertigen af
Marlborough, gick derpå i den polske konungen
August II:s tjenst, blef general af kavalleriet
och kabinettsminister samt 1741 upphöjd till
riksgrefve. – 3) Wolf Heinr. Friedr. Karl von
B., f. 1789, inträdde först i dansk tjenst,
men uppehöll sig efter fleråriga utrikes resor
från 1827 hufvudsakligen i Dresden, der han
blef Tiecks medarbetare vid öfversättningen af
Shakspearcs dramer. B. har vidare på egen hand,
under titeln "Ben Jonson und seine schule",
utgifvit öfversättningar af en mängd äldre
engelska dramer. – 4) Otto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
