Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Askersund - Asker Svensson - Askeryd - Askes - Asket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stjerna. - Inom socknen märkas: Stjernsund, Dohnafors
stångjcrnsbruk med qvarn och såg, Algrena Jernbruk,
Läggesta koppargrufvor, Qvarn-torps kritbruk och
Ljungås kimröksbruk. j. H. Asker (Asger) Svensson,
Lunds förste ärkebiskop. Han var son till den
högättade Sven Torgunnson och dennes hustru, Inga,
samt derigenom beslägtad med danska konungahuset. D;
18 Nov. 1089 vigdes han till biskop i Lund. Då konung
Erik Ejegod 1103 drog på pilgrimsfärd, satte han
A. och sin son Harald Kesja till riksföreståndare. Ett
af hufvudän damålen med Eriks färd till Eom var
att hos påfven utverka Danmarks befrielse från
det tryckande beroendet under ärkebiskopen i
Hamburg-Bremen. Detta lyckades äfven, och Pascalis
II sände en påflig legat, som åt biskop Asker
(omkr. 1104) uppdrog den högsta kyrkliga myndigheten
i Norden. Lund blef derigenom ärkebiskopssäte. Asker
var för sin kyrka mycket verksam, och han redde sig
med klokhet i de inbördes strider, af hvilka Danmark
sönderslets efter Knut Lavards död. För öfrigt
skildras han som en from och kunskapsrik man. Han
afled den 5 Maj 1137. - A. hade flere bröder, som voro
framstående män. En af dem, Kristian, hade sönerjia
Eskil, som blef Askers efterträdare, och Åke, fader
till historieskrifvåren Sven Åkeson (Svend Aagesön).
Askeryd, socken, hvilken till en mindre del (den
s. k. Lägerbobygden) är belägen i Östergötland, Ydre
härad, men till större delen i Småland, Jönköpings
län, Norra Vedbo härad. Arealen 18,433,5 hekt. (36,867
tnld), deraf 4,425,5 inom Östergötland. 233/4
fm. mil. 1,806 innev. (1874), af hvilka 454
tillhöra Öst-göta-delen. A. utgör tills vidare,
jämte Bredestad i Småland, ett regalt pastorat af
3:dje kl., Linköpings stift, Norra Yedbo kontrakt. -
Redan år 1733 försöktes, ehuru förgäfves, att få
Lägerbobygden lagd till Vestra Ryd socken. Enligt
k. resolution af 1863 kommer likväl denne del vid
nuv. presterskaps afgång att skiljas från Askeryd
och förenas med ofvannämnda socken.
AskéS (Grek. a’slcesis, öfning, i synnerhet
atleternas) betecknar i allmänhet försakelse af denna
verldens goda, öfning i sjelfplågeri och späkning för
att derigenom uppnå en högre grad af helighet. Askesen
- som grundar sig på antagandet af en skarp dualism
mellan ande och materia, himmelskt och jordiskt, Gud
och verlden - uppkom redan tidigt i orienten, der den
hos inder, fryger, babyloner och sy-rer utvecklade sig
i de mest öfverdrifna och stränga former. Äfven bland
perser och egypter förekom askes, ehuru af mildare
slag. - De judiska reningsbuden, omskärelsen, förbudet
af viss mat m. m., voro af symbolisk natur och skulle
hos folket inskärpa den tanken, att Israel såsom den
helige Gudens egendomsfolk måste hålla sig fritt från
allt orent, som kunde störa förbundet med Gud. En
sträng återhållsamhet var anbefalld företrädesvis
leviterna och pre-sterna. Äfven gällde frivilliga
löften om återhållsamhet i ett eller annat hänseende
såsom bevis på synnerlig fromhet, och profeterna
måste genom sträng fasta bereda sig för de gudomliga
uppenbarelserna. Först i den senare judendomen, såsom
hos esseerna, inkommo genom främmande inflytelse
dualistiska föreställningar om materiens orenhet. -
Från occi-dentens, i synnerhet Greklands, skaplynne
tyckes askesen visserligen vara mycket skild; men
under trycket af det romerska verldsväldet uppkom
en pessimistisk lefnadsåskådning, som spred sig i
vida kretsar och främjade de dualistiska idéernas
framsteg. Nypythagoreerna och ny-platonikerna
uppställde en etik, grundad just på den
oöfvervinneliga motsatsen emellan ande och materia;
andens befrielse från det materiella var medlet for
föreningen med Gud, och af hallan de från äktenskap
och allt umgänge könen emellan samt från köttföda
o. s. v. var huf-vudvilkoret för själens återförande
till ursprunglig renhet. - Denna lifsåskådning
förefans vid kristendomens uppträdande, och fastän
i Jesu evangelium ingen antydan finnes hvarken om
någon askes eller om någon dualistisk uppfattning af
sinligheten, utan kristendomen tvärtom enligt sin
fria och universelt sedliga tendens sträfvar emot
askesen, började dock snart den första kristna kyrkans
betryckta läge och väntan på messiasrikets snara
inbrytande rikta de troendes blick från den närvarande
verldsord-ningen, såsom ett af satan beherskadt rike,
till en högre tingens ordning; man längtade hädan
från verlden till det himmelska riket och drog sig
undan verldslifvet med dess syndiga bestyr, dess
förföljelse och frestelser. Genom att upphöjas till
statsreligion blef kristendomen för-verldsligad,
och till följd deraf drefvos många ut i ödemarken,
der de trodde sig skyddade för frestelse till
synd. Derifrån härleder sig den vigtigaste yttringen
af askes, nämligen munkväsendet. En mörk och ofri
supranatu-ralistisk ande inträngde allt djupare
i kyrkan; det inre lifvet aftynade och ersattes
genom askesens yttre verk. Snart utvecklade sig ur
botdisciplinen, såsom ett godtgörande för synderna,
och ur läran om en högre fullkomlighet, som blott
för munkar och prester var möjlig att uppnå, en
askes, som ansågs i högsta grad förtjenstfull och
med hvilken man kunde vinna saligheten. - Ehuru de
reformatoriske sekterna sjelfva öfvade sig i sträng
askes, bekämpade de dock den kyrkliga askesen och
dess anspråk, och för reformationens grundtanke,
att saligheten vinnes genom rättfärdiggörelsen af
tron, störtade hela munkväsendet med dess ytliga
askes. I den lutherska kyrkans historia framträder
den asketiska riktningen i pietismen och i enskilda
sekter. - Den reformerta konfessionen har ett visst
asketiskt drag, som motsvarar dess lagiska väsende och
den skarpa motsatsen mellan verlden och de utvalda. -
Inom romersk-katolska kyrkan har i senare tider fastan
förmildrats, och munklifvet fått en mera utåtvänd
praktisk riktning. G. o. L.
Asket (jfr Askes), botgörare. - Asketisk, som tillhör
eller har afseende på askesen, strängt återhållsam
och gudlig. - Asketik, läran om askesen, läran om de
medel, genom hvilka man öfvar sig i dygden. Asketik
uppställes af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
