Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Armeniska språket - Arméns enke- och pupillkassa - Arméns flotta - Arméns pensionskassa - Armentières - Arméorganisation. Se Härordning - Armera - Armering - Armfelt - Armfelt, Karl Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det armenisk-franska af Calfa (Paris 1861), det
armenisk-italienska af Tschaktschak (Vened. 1837)
och Mechitaristernas på armeniska skrifna (2 b.,
Vened. 1836-37).
Fr. L-r.
Arméns enke- och pupillkassa, som förvaltas af
direktionen för Arméns pensionskassa, inrättades
1817 i ändamål att lemna understöd åt delegarnas
enkor och barn. w. G. B.
Arméns flotta. År 1756 blef på förslag af d. v.
öfversten vid artilleriet Augustin Ehrensvärd galérflottan
under namn af "arméns flotta" skild från den öfriga
örlogsflottan och ställd under en egen chef, hvartill
Ehrensvärd utsågs. 1766, då mösspartiet kom till makten,
upphäfdes flottorganisationen af år 1756 och arméns
flotta indrogs. Med hattpartiet återfick Ehrensvärd
sitt inflytande och 1770 upprättades arméns flotta i
Finland. Denna, förlagd till Sveaborg under namn af
finska eskadern, och galér-eskadern i Stockholm,
under namn af svenska eskadern, förenades 1777
till en kår, benämnd arméns flotta. Nya eskadrar
inrättades för Bohuskusten (Göteborg) 1789 och i Åbo
1793. En pommersk eskader förlades till Stralsund. -
Arméns flotta hade sin egen flagg, helt blå med
tre tungor. Försedd med af Chapman konstruerade nya
fartygscerter: hemmema, turuma, udema och pojema
samt kanonslupar och jollar, skar arméns flotta
sina förnämsta lagrar under 1788-90 års ryska krig, i
striderna vid Fredrikshamn och Svensksund. 1790 bestod
arméns flotta af 285 bestyckade fartyg. Bemanningen
utgjordes af 320 officerare, 675 underofficerare
och omkring 6,000 man sjöfolk. Den öfriga
besättningsstyrkan tillhörde armén. 1823 förenades
arméns flotta med örlogsflottan, men lefde 1866
på sätt och vis upp i skärgårdsartilleriet, som
1873 åter sammanslogs med flottan.
R. P.
Arméns pensionskassa, inrättad 1756 i ändamål att
lemna underhåll åt armén tillhörande militära och
civila ämbetsmän, då de afgå ur tjensten, vare
sig på grund af framskriden ålder eller i följd
af en olyckshändelse äro satta ur stånd att vidare
tjenstgöra. - Kassan står "under styrelse af armén"
genom dess krigsbefäl eller fullmäktige. Krigsbefälet
utgöres af alla på stat varande generaler samt
af chefen och en kapten från hvarje kår och
regemente. Arméns fullmäktige äro 2 generaler
samt hvarannan gång chefen och hvarannan gång en
kapten från regementen och kårer. Krigsbefälet eller
arméns fullmäktige hafva sin ordinarie sammankomst
hvart 10:de år i Stockholm och sammanträda dess
emellan endast på kallelse af konungen, som nämner
ordförande. - Kassans inkomster bestå af räntor å
utlanta medel m. m., af delegarnas årsafgifter
(omkr.16 % af kassans årliga utgifter) samt af
statsanslag.
W. G. B.
Armentières [armangtjär], stad i franska
depart. Nord, på högra stranden af floden Lys. 19,055
innev. (1872). Betydlig tillverkning af bomulls-
och linnevaror, tyll och spetsar, m. m.
Arméorganisation. Se Härordning.
Armera (af Lat. armare, beväpna, förse med), krigsv.,
utrusta (i synnerhet om en fästning eller ett fartyg);
förse med kanoner, ammunition, besättning och lifsmedel.
- Armering, allt hvad en fästning (ett krigsfartyg) till
sitt försvar behöfver.
Armering l. Armatur, äfven magnetisk armering, fys.,
kallas den beklädnad af mjukt jern, med hvilken man
förser magneter för att öka deras verkan. - Naturliga
magneter armeras på det sätt, att man planslipar
de tvänne motstående ytor, der polerna framträda,
och bekläder dem med tunna jernbleck, hvilka sluta
i utskjutande klackar af mjukt jern. Dessa klackar
bilda då den armerade magnetens poler, och intill dem
lägges ankaret (se d. o.). De af konstgjorda magneter
sammansatta s. k. magnetiska magasinen armeras
derigenom att de ställen, der tvänne motsatta poler
ligga, förbindas genom ett mjukt jernstycke.
R. R.
Armfelt, svensk och finsk adlig och friherrlig
ätt, härstammande från en jämtländsk bondeslägt.
Stamfadern adlades 1648; en gren af ätten blef friherrlig
1731, och båda grenarna blefvo sedan introducerade på
finska riddarhuset. I Sverige utdog den adliga grenen
1868; den friherrliga finnes ännu. I Finland fortlefver
den adliga grenen, och den friherrliga blef 1812 greflig.
1. Armfelt, Karl Gustaf, general, föddes i
Ingermanland d. 9 Nov. 1666. Vid sjutton års ålder
inträdde han i krigstjenst som korporal vid Nylands
kavalleri. 1685 begaf han sig till Frankrike för
att praktiskt studera krigareyrket under Ludvig
XIV:s fanor och qvarstannade i detta land tolf år,
hvarunder han tjenade sig upp från simpel soldat till
kapten. Han deltog med heder i en mängd drabbningar
och belägringar samt ådagalade vid flerfaldiga
tillfällen oförskräckt mod och kallblodighet. Vid
det stora nordiska krigets utbrott, 1700, återvände
A. till hemlandet och anställdes året derpå som
generaladjutant vid finska armén. Som sådan och
sedan som öfverste för Nylands infanteri deltog han
verksamt i detta på olyckor och motgångar så rika
fälttåg, hvarunder finska armén småningom trängdes
tillbaka och slutligen måste helt och hållet utrymma
landet. Den ende, som måhända kunnat gifva kriget en
annan vändning, var A., i fall han tidigare fått sig
anförtrodd högsta ledningen af krigsoperationerna. Men
då han först 1713, efter den olycklige Lybeckers
återkallande, blef utnämnd till öfverbefälhafvare,
hade fienden redan fått fast fot i landet, hvars
hela södra del fallit i ryssarnas händer. Likväl
försökte A., ehuru tyvärr utan framgång, i det
längsta att hindra de fientlige härarnas vidare
framträngande mot norr. Så kämpade han hjeltemodigt
vid Pälkäne 1713 och levererade 1714 det afgörande
slaget vid Napue by i Stor-Kyrö socken, hvilket
måhända skulle hafva ändats med seger för de finska
vapnen, i fall rytteriet under De la Barre på ett
verksammare sätt understödt fotfolkets kraftiga
anfall. - Efter Finlands utrymmande kommenderade
A. den härafdelning, som skulle göra en diversion
mot Trondhjem (1718) samtidigt med Karl XII:s infall
i södra Norge. Företaget misslyckades dock dels till
följd af de norske böndernas tappra motstånd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
