l. Ahto, Finsk mytol., hafvets eller i allmänhet vattnets gud. Han skildras såsom en gammal man med skägg af sjögräs, höljd i en mantel af skum. Tillsammans med sin maka, Vellamo, herskar han öfver sina barn och undersåtar, vattnets lägre gudamakter. Under de djupa böljorna ligger Ahtola, Ahtoskarans hem. Der finnas rikedomar af alla slag, ty då den lyckobringande och dyrbara klenoden Sampo förstördes under Kalevalahjeltarnes strid med Louhi, sjönko stora stycken deraf ned på hafsbottnen, och
"derför" (säger Kalevala) "aldrig här i tiden,
medan gyllne månen glänser,
saknar hafvet rikedomar,
lider Ahto brist på skatter".
Då jordens innevånare med sina farkoster beträda Ahtis rike, bedja de honom förläna lycklig och snabb färd öfver vattnet, och när stormen hotar dem med undergång, åkallas Ahti för att hejda sina barn, vågorna, i deras vilda lek. Han anropas äfven vid fiskafänge. Utom rikedomen eger Ahtis hem ännu en källa till glädje, ty på samma gång stycken af Sampo sjönko i hafvet, bortryckte böljorna äfven Väinämöinens af en gäddas käkar gjorda kantele och förde den ned till Ahtis boning, till evärdlig fröjd för Ahtoskaran. - Ordet Ahti förekommer för öfrigt i Kalevala äfven som namn på Lemminkäinen, hvarför många forskare ansett Lemminkäinens personlighet endast vara en annan gestalt af hafsguden Ahti. Jfr Lemminkäinen.
