Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på honom. En vild, jublande känsla af krigslust fylde hans bröst,
då han såg fienden framför sig och hörde hästarnas stamp och
vapengnyt omkring sig. Han kastade bössan på ryggen och drog
med högt rop den spanska klingan ur skidan. »Adolphus!», ropade
han till lorden, »se der borta rider Dabulamanzi med guldbandet
kring pannan! Låt oss täfla med hvarandra om det priset!»
»Uppgjordt!», svarade engelsmännen.
Han red i dag samma präktiga rapp, med hvilken han en
gång förr ridit i kapp med boersonen, och åter täflade Jager om
segerpriset med det ädla djuret.
Zuluerna gömde sig i vassen och i buskarna och visade en
hotande min. De liknade ett rofdjur, då det kommit i trångmål och
visar tänderna. De voro stilla och dolde sin vrede inom sig, slöto
sig kring sina höfdingar och konungens broder samt bildade en
häck af sköldarna med kastspjuten som törntaggar. För öfrigt
sköto de med gevären och mången kula träffade i dragonsqvadronema.
Men ryttame stormade fram i full karrier med högt svängda
pallascher, och nu voro de så nära inpå fienderna, att de kunde
urskilja deras dystra drag. En skur af kastspjut susade mot dem.
Major Walker träffades af en hvass spets i hakan, som för alltid
förstörde hans smak för starka drycker. Som ett fäldt träd,
störtade han i mark. Många hästar stegrade sig och stupade. I
nästa ögonblick voro ryttarne i buskaget och midt bland de nakna
gestalterna; ett vildt handgemäng uppstod.
Zuluerna voro ovana vid striden mot kavalleriet, och då
blott deras högsta höfdingar brukade vara till häst, hade dessa
djur något skräckinjagande för dem. Emellertid funno de sig
snart i sitt nya läge. Under det att dragonerna sprängde fram
mot dem och höggo in med sina tunga pallascher, försökte
zuluerna dels med framräckta spjut uppehålla attacken, dels springa
upp på kullarna och med sina klubbor slå ned ryttarne. Då
dragonerna voro inne i den höga vassen och buskarna, midt bland
de svarta skarorna, berodde det på individens kraft och
skicklighet, och under det drottningens beridne soldater tumlade omkring
på sina hästar och höggo och stucko, uppstod mången tvekamp
mellan en rödrock och en naken svart. Zuluerna slingrade sig
som ormar mellan ryttarne, smidigt undvikande svärdet och
hof-varna, och stucko med assagaierna eller höggo med klubborna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
