- Project Runeberg -  Baronerna Delvi : Fria teckningar ur fantasi och verklighet af Mattis /
323

(1869) [MARC] Author: Mathilda Lundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men nej, allt var förbi.

Hon trädde in salongen blek och upprörd.

Baron Arthur kom öm och vänlig mot henne,
förde henne fram, ställde sig bredvid hennes stol och
egnade henne tusen små uppmärksamheter.

I början mottog hon hans välvilja med isande
liknöjdhet. Hon var så nedtryckt, så sysselsatt med
sin sorg, att hon först icke egde tankar för någonting
annat än hvad som fanns inom henne. Men så
småningom återhemtade hon sig och försökte kufva sin
nedslagenhet. Hon smålog vänligt mot baron Arthur
ocb bemödade sig om att se glad och nöjd ut.

Aftonen förflöt härefter temligen drägligt.

Baron Arthur uppbjöd hela sin förmåga att fa
allmänna sinnesstämningen lifvad, och för sin egen
del syntes han ovanligt glad. När omsider allt var
slut och gästerna begåfvo sig af, förde han sjelf ned
Lilli till vagnen, svepte kappan omkring henne och
tryckte derpå hennes lilla hand mot sina läppar.

Men då vagnen farit och bätonén återvändt upp,
framträdde ur skuggan af en pelare någon som dold
hade åsett allt. — Det var Georg.

Med tunga, långsamma steg gick han tvärs öfver
förstugan samt försvann genom dörren till sitt eget rum..

Denna afton hade den sista gnistan af hopp
slocknat i hans bröst, och han bjöd kärleken farväl för
alltid.

Det var ett hårdt farväl. .. Det var ett skönt
tempel, som ramlade och under sitt hvalf krossade
hjertats tro och lifvets fröjd, och öfverst på
spillrorna talade sorgen:... —(

Jag har mött en blick, som lindat kedjor om mitt
innersta väsende, jag har skådat ögon, hvars glans
strålar klart öfver tid och rymd.

En sekund buro de ögoneo kärlekens flammor till
mig, men sekunden är förbi, och jag kan ej kalla den
tillbaka.

Det är natt.. . saknadens natt...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:56:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmdelvi/0325.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free