- Project Runeberg -  Baronerna Delvi : Fria teckningar ur fantasi och verklighet af Mattis /
322

(1869) [MARC] Author: Mathilda Lundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vår hjelte, jag måste verkligen i afton neka mig det
nöjet att infinna mig uppe hos min farbror.

— Det är myeket oartigt af er att uteblifva.

— Kan så tyckas, men jag hoppas på benäget
öfverseende.

Han lyfte åter stelt på hatten och lemnade dem.
Lilli hörde hans raska, bestämda steg genljuda mot
granitgolfvet och så småningom dö bort.

Gripen af en djup beklämning, vandrade hon
uppför trappan och tänkte på, huru annorlunda aftonen
nu skulle blifva mot hvad hon tänkt sig.

Hela sammanträffandet var nu öfverståndet. Huru
kort, huru besynnerligt hade det icke varit!

Hon hade icke kunnat säga honom ett enda ord,
och dock hade någonting inom henne hviskat, att hon
borde det.

Men han hade ju stått så kall, hög och stolt
framför honne — det var annat det än den aftonen,
som hon låg i hans armar. Nu skulle hon icke hafva
vågat att linda armarne om hans hals och luta sig
mot hans bröst.

Ack ja, hon kände, att han skulle blifva en stor
och ryktbar man, alldeles för hög- for henne. Det var
någonting omätligt, som skilde dem åt.

Allt det f ordna var å hans sida förbi. Hon hade
läst det i hans marmorbleka ansigte, hans trotsiga
smålöje och hans kalla, genomträngande blick.

Han hade ryggat tillbaka i dörren, när han först
varseblef henne; han ville synbarligen alldeles
undvika henne.

Han anade säkert, att hon fortfarande höll honom
kär, h och han gick derför ur vägen för henne.

Gränslösa förödmjukelse, gränslösa smärta!

Kunde hon dock ropa den förgångna tiden
tillbaka och begära åter de ögonblick, då hon hvilat vid
sin älskades bröst, då dessa själfulla, stolta ögon hade,
glänsande af kärlek, brunnit mot hennes, då dessa
trotsiga läppar hade hviskat glödande ord om glödande
känslor!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:56:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmdelvi/0324.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free