- Project Runeberg -  Om Lars Johansson : (Lucidor den olycklige) : litteraturhistoriskt utkast /
140

(1876) [MARC] Author: Josef Linck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fördömd. Af förtviflan längtar hon till grafven, men drifves
åter derifrån, då hon känner lukten af svafvelströmmen.
Hennes lif är så eländigt, att hon anropar bergen att falla
öfver och skyla henne. Slutligen uppnår fasan sin högsta
spets. Alla goda englar hafva gått bort, och onda andar
smyga sig, tassande, omkring hennes fjät. Vid hvart
fotsteg hon tar tycker hon att jorden, som ej vill bära henne,
öppnar sig. Satan »raskar» efter henne, och döden synes
gräslig. Ett svagt sken faller omsider in från nådens
himmel, och den olyckliga kan våga hoppas. Tron är dock
ännu ringa och »som en förbråkad rö». Hennes krafter
äro utarbetade, och hon sjunker af den orsaken ned till ro.
Nog skall då Jesu hand lägga sig öfver hennes sömn!
Sådan är denna Lucidors poesi.

Här har han också, liksom jägtad af en feber,
uppbjudit hela sin kraft och patos. Ämnet är oföränderligen
detsamma under föga omvexlande former. Det är något af
den hebreiska profeten i honom. Slutrefrängen är alltid en
uppmaning till att göra snar bättring och förlita sig på
Guds nåd genom hane enfödde son. Men hvarje ring
stegrar oupphörligt det skakande intrycket. Den
måttfullaste af hans psalmer är den sjelfständiga bearbetningen
efter Rist. Den framhåller betydelsen af en tid, som har
ingen gräns, och en pina, som aldrig upphör. Läsarens
tanke svindlar liksom skaldens. Men intrycket — så
väldigt det än är — uppväcker ingen egentlig fasa. De
mellersta stroferna äro allmänt erkända som några af de
herrligaste toner, den svenska kyrkan eger. Och den sköna
stämningen fulländas genom psalmens gdelutning med samma
vers hvarmed den begynt: »O evighet, tin längd mig fast
förskrecker». Sedan kommer psalmen »O syndig man, som
säker är och trygger», hvarest motsatserna mellan lifvets
intighet och dödens sanning, himlens salighet och helvetets
pina starkt skildras. Men psalmen »Herre Gud, för tig
iag klagar» är en enda syndajemmer alltigenom tjugu verser.
Höjden af Lucidors religiösa diktning intages dock af det poem
som bär titeln »It samtaal emellan döden och een säker
menniskia». Det har ett sublimt innehåll, som ovilkorligen
kommit oss att tänka på Belsazars måltid eller de allmänna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljlucidor/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free