Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Väckelserna i Wales och England. Af W. Sjöholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-JULFRID
— 24 —
uppgick sanningens ljus för hans själ, och
från den stunden blef böckernas bok hans
trogne följeslagare. Med bibeln under armen
steg han ned i
hisskorgen till sitt
arbete, och i
grufvan använde han
hvarje ledig stund
att icke blott läsa
utan äfven studera
sin bibel vid
skenet af gruflampan.
Sitt arbete för
Gud började han
med att _ anordna
Evan Roberts. R. A. Torrey.
Charles M. Alexander.
de synliga redskapen i Herrens hand till dessa
väckelser. Grufarbetaren Evan Roberts har varit ledare för
väckelserna i Wales, och pastorerna Torrey och Alexander i
England.
Evan Roberts är, såsom bilden visar, ännu en helt
ung man. Han har nyss fyllt 27 år. Hans fader var
grufarbetare, och både han och hans hustru voro troende.
Evan hade således förmånen af att uppfostras i ett
gudfruktigt hem. Det säges, att särskildt hans moder var
en*flitig£bedjerska, och att hon i sitt hjärta bar den
förhoppningen, att Evan en ?ång skulle få blifva predikant.
Redan vid knappt fyllda 12 år fick Evan afbryta
sin skolgång för att börja samma arbete som fadern.
Denne hade råkat ut för en olyckshändelse, som gjorde,
att äfven Evan måste hjälpa till att försörja familjen.
Från den stund han första gången steg ned i grufvan
som arbetare, lämnade han barndomen bakom sig, ehuru
ännu själf en gosse. Det arbete, Evan fick på sin lott
i grufvan, utförde han väl, hvarför han snart erhöll
viktigare förtroendeposter. Hans själs törst efter sanning,
lif och ljus följde honom dock ned i grufvans mörker,
och då han var fri från grufarbetet, kunde han sitta
öfver sina böcker till långt fram på morgnarna. Snart
enl söndagsskola för grufarbetarnes mycket försummade
barn. Söndag efter söndag samlade han dem i en af
kontorslokalerna vid grufvan, hvartill han skaffat sig
tillåtelse, och snart var »grufskolan» känd i hela
distriktet.
Ehuru han icke tyckte om lifvet i grufvan,
stannade han dock kvar där så länge och utförde
fortfarande med omsorg sina plikter, tills han började lära sig
smedsyrket af sin farbror. Snart förvärfvade han däri
sådan skicklighet, att han blef till ovärderlig hjälp för
honom. Sina aflöningar använde han till att betala för
sig i hemmet och till inköp af böcker. Han ville
nämligen öka sitt kunskapsmått. För att få lära stenografi,
hvaraf han trodde sig få god nytta, gick han under tre
månaders tid en svensk mil flera gånger i veckan utan
att dock försumma sitt arbete.
Vid denna tid blef han flera gånger ombedd att
predika i byns kapell, hvilket han dock icke vågade.
Genom en predikan af en ung predikant, som kraftigt
betonade, att den, som ville blifva en nyttig Herrens
tjänare, måste ha Guds ande, och för att få den, måste
man flitigt bedja. Evan Roberts började då bedja, och
han tillbragte hela den följande natten i bön. Fram på
morgonen hade han fått förvissning om att han skulle
söka inträde vid en predikantskola. När han omtalade
detta för modern, blef hon öfverlycklig, ty hennes lifs
käraste förhoppning var nu på väg att uppfyllas. Ett
år stannade han vid seminariet och mottog sedan den
stora kallelse, hvarpå följde såsom resultat den
storartade underbara väckelsen.
I början af denna tid hände något, som för honom
blef af stor genomgripande betydelse. Han var med på
ett möte, där predikanten i en bön om väckelse lade
vikt vid de orden»Böj oss». Det blef sedan Evans
bön: »Böj mig, böj mig!» Och ju mer han bad och
böjde sig för Gud, desto mer växte den inre kraften,
tills en våg af frid genomströmmade hans själ.
De öfriga två, som vår bild visar, d:r Torrey och
mr Charles Alexander, känna vi ej så noga från tidigare
år. Det är först under de senaste fyra åren, som deras
namn blifvit nämnda i vidare kretsar. De påminna
mycket i verksamhet om Moody och Sankey. Båda ha fått
sin utbildning i Moodys bibelinstitut i Chicago. Torrey
är den egentlige ledaren och talaren, Alexander är
sångaren. I likhet med sin föregångare, Sankey, har äfven
Alexander dels författat, dels satt musik till en mängd
af andra författade sånger, som nu sjungas vid deras möten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
