Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- I det heliga landet
- Senare avdelningen
- Hemma från vallfarten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HEMMA FRÅN VALLFARTEN.
Barbro Svensdotter hade en vacker dröm en morgon, strax
innan hon skulle stiga upp. Hon tyckte, att hon var
en liten tös hemma på sina föräldrars gård och att hon gick
ute i marken och sköt en tung kälke framför sig. Det var
kall vinter, himlen stod grå och tung, snön låg i drivor
framför henne, det var svår uppförsbacke, och det var ett
sådant arbete att skjuta kälken, att hon pustade och stönade
och fick ta sina yttersta krafter i anspråk. Äntligen kom hon
till toppen av backen och vände kälken för att åka utför
sluttningen. Då såg hon, att allt var förvandlat. På ett enda
ögonblick hade det blivit vår. Solen sken mellan vita
småmoln, drivorna framför henne smälte, och hon fick brått att
sätta sig på kälken och fara i väg, för att inte all snön
skulle vara borta, innan hon hunne utför branten. Aldrig
hade hon varit med om en bättre kälkbacksfärd. Det gick
utför branten med en sådan fart, att hon blev yr av glädje.
Vid backens fot var det redan avtöat, men kälken hoppade
i väg över pussar och tuvor med lika lustig fart. När den
äntligen stannade och Barbro steg av och såg uppåt
sluttningen, var våren redan i full gång. Det fanns inte en driva
kvar, men glittrande bäckar och rännilar strömmade utför
branterna, och det började grönska och slå upp blommor.
Men det märkligaste med detta var, att det fyllde henne med
en sådan stormande glädje, att hon vaknade av den. Och
ännu sedan hon var vaken, stannade glädjen kvar, hon låg
med sinnet fullt av vårfröjd och kände vårdofter omkring
sig. Hennes hjärta klappade så sorgfritt och lätt, som det
inte hade gjort, sedan hon hade blivit gift. Det var en så
härlig känsla av sorgfrihet, att hon inte vågade röra sig, av
fruktan att den skulle försvinna. Ovillkorligen trodde hon,
att det låg något av varsel och förutsägelse i drömmen.
"Bara jag får knoga oppför den tunga backen, som jag nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 20 20:31:55 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/jerusalm/0472.html
