Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- I det heliga landet
- Senare avdelningen
- "Vi ska mötas en gång"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gertrud tryckte sig alldeles intill Gabriel, och så sutto de
och höllo varandra omfamnade, mycket rörda och
högtidliga. De hade kanske knappast uppfattat något mer av allt,
vad de hade läst, än att ingenting mer stod i vägen för
deras kärlek. Och Ingmar lade sakta samman sina stora
händer, vilka sågo ut som en gammal, plågad människas
händer, och tackade Gud. Och det dröjde länge, innan någon
av de tre rörde sig.
*
Kolonisterna samlades i stora salen till morgonbönen. Det
var den sista andaktsstund i kolonien, som Ingmar skulle
övervara. Han och Gertrud och Gabriel skulle om ett par
timmar resa landsvägen ner till Jaffa.
Gabriel hade dagen förut berättat för mrs Gordon och
ett par av de ledande i kolonien, att hans avsikt var att
följa Ingmar till hemsocknen och stanna där. Han hade då
nödgats tala om hela Ingmars historia. Mrs Gordon satt
länge och tänkte över vad hon hade hört, och därpå sade hon:
— Jag tror inte, att någon kan ta på sig det ansvaret att
göra Ingmar mer olycklig, än han redan är, därför vill jag
inte hindra dig att fara med honom hem. Men det förefaller
mig också, som vore detta ett Guds tecken till oss, att han
nu vill, att vi ska låta de unga i kolonien ingå äktenskap.
Och om det blir så, är jag viss, att du och Gertrud en gång
vänder åter till oss. Jag tror säkert, att ni aldrig ska finna
er fullt till freds annorstädes.
Men för att Ingmar och de andra skulle få resa från
kolonien i full sämja och frid, beslöts det, att den stora
mängden av medlemmar inte skulle veta annat, än att Gabriel
följde med endast för att hjälpa Ingmar och Gertrud på den
svåra resan.
Just när morgonbönen skulle börja, blev Ingmar inledd
i församlingssalen. Mrs Gordon reste sig då och gick emot
honom. Hon tog honom vid handen och förde honom upp
till platsen bredvid hennes. Hon hade ställt fram en bekväm
stol åt honom, och hon hjälpte honom mycket omsorgsfullt
att ta plats däri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 20 20:31:55 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/jerusalm/0457.html
