Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Senare avdelningen - "Vi ska mötas en gång"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i början, när jag kom hit, men då hade jag ännu kraft att
låta bli att sända av det.
Gabriel och Gertrud slogo sig nu ner vid bordet och läste.
Ingmar blev kvar i sin vrå. Han satt och hörde på hur de
vände pappersbladen. "Nu läser de om detta", tänkte han,
"och nu läser de om detta. Nu är de på det stället, där
Barbro talar om för mig hur Berger Sven Persson narrade
oss att bli man och hustru. Nu läser de om hur hon köpte
igen silverbägarna, och nu har de nått fram till berättelsen
om vad Stig Börjesson talade om för mig. Och nu får
Gertrud veta, att jag inte tycker om henne mer, nu får hon
riktigt se vad jag är för en stackare."
Det var andlöst stilla i rummet. Gertrud och Gabriel
gjorde inte en rörelse, annat än då de vände ett
pappersblad. Det var, som vågade de knappt andas.
"Och hur ska Gertrud kunna förstå, att det blev mig
övermäktigt just i dag, då hon har givit med sig, att jag
just nu inte kan låta bli att säga henne, att jag tycker om
Barbro?" tänkte Ingmar.
"Och hur ska jag själv förstå, att det var, när jag fick höra
förtal om Barbro, som jag inte kunde tåla att vara bunden
vid en annan? Jag vet inte vad det är med mig, men jag
tror inte, att jag är en riktig människa mer."
Han lyssnade ivrigt, väntade oupphörligt, att de andra
skulle säga något, men hörde endast rasslet av
pappersbladen.
Äntligen stod han inte ut längre, utan lyfte helt sakta
undan bindeln från det öga, som han ännu kunde se med.
Så såg han bort till Gabriel och Gertrud. De läste alltjämt,
och båda huvudena hade kommit så nära varandra, att de
nästan sutto med kind mot kind, och Gabriel hade lagt
armen om Gertruds liv.
Och alltsom de läste och för varje blad de vände, desto
närmare smögo de intill varandra. De voro mycket röda på
kinderna, de lyfte ibland blickarna från papperet och sågo
djupt in i varandras ögon, och ögonen voro mörkare än
vanligt och mer strålande.
När de äntligen hade slutat sista arket, såg Ingmar, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
