Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Senare avdelningen - "Vi ska mötas en gång"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Du borde fråga Hellgum. Han är den, som är mest
resvan av oss alla.
Ingmar teg åter. Han lät mycket nedslagen, då han började
på nytt.
— Jag hade tänkt, att jag skulle få dig med mig.
— Nej, mig ska du inte be om något sådant, sade Gabriel.
Jag är så lycklig här i kolonien. Du kan ju få vem som helst
av de andra att följa dig.
— Det är skillnad på vem man får med sig. Jag är bättre
bekant med dig än med någon av de andra.
— Jag kan i alla fall inte, sade Gabriel.
Det kom en allt större oro över Ingmar.
— Detta är en stor missräkning för mig, sade han. Jag
trodde, att du hade någon mening med det, som du sa, att
du ville vara min vän.
Gabriel avbröt honom hastigt.
— Du ska ha tack för anbudet, men jag tror inte du kan
säga något, som får mig på andra tankar, så att nu går jag
allt bort och sköter om mitt. Därmed svängde han sig raskt
om och gick sin väg utan att ge Ingmar tid att säga ett
ord mer.
När Gabriel hade skilts från Ingmar, kunde ingen märka,
att han hade någon sådan brådska, som han hade talat om.
Han gick helt sakta ut genom porten och satte sig på marken
under det stora trädet. Det var redan kväll, och allt spår av
dagsljus var borta, men stjärnorna och en liten vass nymåne
lyste vackert.
Gabriel hade inte suttit där ute i fem minuter, förrän
porten sakta öppnades och Gertrud kom ut. Hon stod och
såg sig omkring under ett par ögonblick, men så upptäckte
hon Gabriel.
— Är det du, Gabriel? sade hon och kom och satte sig
bredvid honom.
— Jag tänkte nog, att jag skulle finna dig här ute, sade
Gertrud.
— Ja, vi har suttit här många kvällar, sade Gabriel.
— Vi har så, sade Gertrud, men nu är det väl den sista.
— Ja, det är det väl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
