Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Senare avdelningen - I armodets dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När den åkande kom mittframför Ingmar, höll han stilla
med ett ryck.
— Du kan få åka med mig, om du vill, sade han.
Så ivrig Ingmar än var att komma fram, hade han dock
ingen vidare lust att ta emot anbudet. Inte nog med att han
förstod, att det var otyg och spökeri alltsammans, men den
där karlen hade ett otäckt ansikte, fullt av ärr, som om han
ofta hade varit i slagsmål. Över ena ögat hade han till och
med ett färskt knivhugg.
— Jag kör nog fortare, än du är van vid, sade karlen,
men jag trodde, att du hade bråttom.
— Har du en säker häst? sade Ingmar.
— Han är blind, men nog är han säker.
Ingmar började skälva från huvud till fot. Karlen böjde
sig över kärran och såg honom in i ansiktet.
— Kom du med i all trygghet, sade han, du kan nog
förstå vem det är, som har skickat mig. När han sade detta,
tyckte Ingmar, att han fick allt sitt mod tillbaka. Han steg
upp i kärran, och med ursinnig fart körde den neråt mot
Sarons slätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
