Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Senare avdelningen - I armodets dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Härvid blev konsuln också lugn, och då han skildes från
Godokin, sade han:
— Sköt nu din sak väl, så hoppas jag, att vi äntligen ska
bli av med hela det där följet.
— Ja, sade Godokin, men han såg nu mer osäker ut. Han
stod och såg efter konsuln en stund, och då tyckte Ingmar,
att han skälvde och var askgrå i ansiktet. Äntligen gick han.
Ingmar dröjde kvar utan att röra sig. Han hade dock blivit
mycket orolig över det, som han hade kommit att höra.
— Ja, han har allt rätt i att jag inte förstår engelska så
särdeles väl, sade Ingmar, men nog begriper jag så mycket,
som att han ämnar gå och ställa till något spektakel borta
i kolonien just nu, medan mrs Gordon är rest till Jaffa.
Jag undrar just vad han har i sinnet. Konsuln såg så glad
ut, som om han redan hade bringat hela kolonien på fall.
"Den där karlen har nog ganska länge varit missnöjd
med ordningen i kolonien", tänkte Ingmar vidare. "Jag har
hört, att han var en av de ivrigaste, när han kom, men nu
på sistone har han visst svalnat. Ja, vem kan veta om det
inte är någon, som han tycker om och inte kan föra därifrån
på annat sätt, och så tänker han förstås, att kolonien inte
kan ha bestånd, sedan fattigdomen har kommit, utan gärna
kan bli skingrad ju förr ju hellre. Ja, när jag tänker rätt
efter, kan jag förstå, att det nog är fattigdomen, som har
gjort honom så missmodig. Han har allt länge smugit
omkring och sökt göra de andra missnöjda. En gång hörde
jag, att han stod och anmärkte på att miss Young var finare
klädd än de andra unga kvinnorna, och en annan gång
påstod han, att det bjöds bättre mat vid det bordet, där
mrs Gordon själv satt, än vid något av de andra.
Vad ska jag göra?" tänkte Ingmar och tog ett steg ut på
gatan. "Han är visst farlig, den här karlen. Jag borde nog
skynda hem, så fort jag kan, för att tala om vad jag har
hört."
Men i nästa ögonblick stod Ingmar åter på sin förra plats
bredvid porten. "Du, Ingmar, borde väl vara den sista, som
talade om något sådant för kolonisterna", tänkte han.
"Låt du bara den där karlen hållas, så får du ett lätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
