Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Senare avdelningen - Blommor från palestina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blickade hon upp till Gabriel, som väntade hon att få höra
något nytt och märkvärdigt.
— Det kan hända, sade Gabriel, att liksom det är bra
för barn att leka, att de är vuxna, så kan det också vara
bra för stora att ibland förvandla sig till barn. När jag ser
dessa gamla karlarna, som är vana att så här års arbeta ute
i vilda skogen och slita med timmerhuggning och
vedkörning, gå här i sådan barnsyssla som blomplockning, så
tänker jag, att vi är på väg att lyda Jesus och omvända
oss och bli som barn.
Gabriel såg, att det lyste i Gertruds ögon. Hon förstod
nu vad han ville säga, och hon blev mycket glad åt tanken.
— Jag menar, att vi har blivit som barn allesammans,
sedan vi har kommit hit ut, sade hon.
— Ja, sade Gabriel, vi har då åtminstone varit som barn
däri, att vi har måst ta emot all möjlig uppfostran. Vi har fått
lära hur vi ska hålla gaffel och sked och att tycka om mat,
som vi aldrig förr hade smakat. Och det var då bra
barnaktigt, att vi i början måste ha ledsagare med oss, när vi
gick ut, för att vi inte skulle gå vilse, och att vi blev varnade
för människor, som var farliga, och för platser, som det inte
var tillåtet att besöka.
— Vi, som kom ifrån Sverige, var som riktiga småbarn,
vi fick ju allra först lära oss att tala, sade Gertrud. Vi måste
fråga efter namn på bord och stol, på skåp och säng.
De blev nu båda mycket ivriga och ansträngde sig för att
finna likhetspunkter. Gabriel var överlycklig över att han
hade kunnat hitta på något, som intresserade Gertrud så, att
hon lade bort sin vanliga håglöshet och talade livligt och
glatt som förr i världen.
— Jag har fått lära mig att känna igen markens växter
och träd på samma sätt, som mor lärde mig det, när jag var
liten, sade Gabriel. Jag har fått lära att skilja persikor från
aprikoser och det knotiga fikonträdet från den förvridna
oliven. Jag har fått lära att känna igen turken på hans korta
jacka och beduinen på hans randiga mantel och dervischen
på hans filtmössa och juden på de små skruvlockarna vid
örat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
