Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Senare avdelningen - Blommor från palestina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
där med sin hustru vid ena handen och sin vackra lilla
dotter vid den andra. "Det är märkvärdigt med Hellgum",
tänkte Gabriel, "han har blivit mycket tillbakasatt, sedan
vi har slutit oss till amerikanarna, och det kan ju inte vara
annorlunda, när de är så framstående och har så stora
gåvor att utlägga Guds ord. Jag skulle nog vilja veta vad
han tänker om det, att inga människor flockar sig omkring
honom på en sådan dag som denna. Men den, som är glad
att få ha honom för sig själv, det är hustrun. Det syns på
hennes hållning och sätt. Hon har aldrig i sitt liv varit
så lycklig."
Alldeles i spetsen av tåget gick den vackra miss Young.
Bredvid henne vandrade en ung engelsman, som hade slutit
sig till kolonien för flera år sedan. Gabriel visste liksom
alla andra, att den unge mannen älskade miss Young, och
att han hade gått in i samfundet i hopp att få gifta sig med
henne. Den unga flickan tyckte säkerligen också om honom,
men Gordonisterna ville inte jämka på sina stränga lagar
för hennes skull, och så hade de unga måst leva år efter år
i hopplös väntan. Denna dag gingo de bredvid varandra,
talade endast med varandra och hade inte ögon för någon
annan. Och där de skyndade fram lätta och smidiga i spetsen
av tåget, var det, som om de ville hasta bort, lämna hela
skaran efter sig och fly ut i världen för att en gång få
leva sitt eget liv.
Men i slutet av tåget såg Gabriel Ingmar Ingmarsson. Han
gick och samtalade med Eliahu. Han var mycket tillsammans
med denne nu om dagarna, och Gabriel visste väl, att Ingmar
sökte lära sig engelska av Eliahu. Detta tydde på att Ingmar
inte med det första ämnade lämna kolonien, men Gabriel
var nästan säker om att han inte skulle få Gertrud med sig
därifrån, om han än stannade året ut.
Till en början gick tåget rätt öster ut upp i en ödslig och
vild bergstrakt. Där funnos ännu inga blommor, myllan var
bortsköljd från de branta kullarnas sidor, allt var naket,
gulgrått berg.
"Det är dock besynnerligt", tänkte Gabriel. "Jag har
aldrig förr sett en himmel så blå som den, som reser sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
