Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Senare avdelningen - Blommor från palestina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och snart vandra alla dessa blommor från Sion, blommor
från Hebron, blommor från Oljoberget, blommor från
Jeriko ut i världen.
De säljas i butikerna, de sändas bort i brev, de skänkas
som minnen, de givas i utbyte mot fromma gåvor. Längre
än pärlor från Indien och siden från Brussa spridas de
små ängsblommorna, det fattiga, heliga landets enda
rikedom.
Det var en vacker vårmorgon. I den Gordonska kolonien
rådde stor brådska, alla människor gjorde sig i ordning
att dra ut och insamla blommor. Barnen, som skulle få
vara fria från skolan hela dagen, sprungo omkring i vild
lek och bådo alla att låna dem korgar för
blomsterplockningen. Kvinnorna hade varit uppe sedan fyra på morgonen
för att laga till matsäck, de sysslade ännu i köket med
plättjärn och syltburkar. Några av männen packade ränslarna
fulla med smörgåspaket och mjölkbuteljer, med kallt kött
och bröd. Andra togo i handen flaskor med vatten eller
korgar med tekoppar och bröd. Äntligen öppnades porten.
Barnen stormade först ut, så kommo alla de andra i stora
och små grupper. Ingen stannade hemma. Det stora huset
stod snart alldeles öde.
Hök Gabriel Mattsson var mycket lycklig den dagen. Han
lagade så, att han fick gå bredvid Gertrud, och han hjälpte
henne i backarna med allt, vad hon hade att bära. Gertrud
gick med huvudduken långt framskjuten i pannan, så att
Gabriel inte såg mer än hakan och den dunvita kinden. Han
gick och smålog åt sig själv, som kunde vara så nöjd, bara
därför att han fick gå bredvid Gertrud, fastän han varken
såg hennes ansikte eller talade med henne.
Gabriel hade känt en bitter oro och ängslan första tiden
efter Ingmars ankomst till kolonien, därför att han hade
fruktat, att Ingmar hade kommit dit i avsikt att föra Gertrud
med sig till Sverige. Men Gertrud var Gabriels förtrogna och
vän. Det skulle ha blivit en förfärlig saknad för honom att
mista henne. Ibland hade han känt ett sådant uppror inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
