Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Senare avdelningen - Dervischen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men här i Jerusalem såg han bara bortkommen och omöjlig
ut. Hon kunde inte förstå vad de i hemsocknen hade sett
för märkvärdigt hos honom.
Gertrud hade inte heller känt någon ovilja mot Ingmar,
och hon skulle gärna ha visat sig vänlig mot honom. Men
så hade någon sagt henne, att Ingmar nu var skild från
sin hustru och var kommen till Jerusalem för att återvinna
henne, Gertrud. Då hade hon blivit förskräckt och tänkt:
"Nu törs jag inte en gång tala med honom. Jag måste visa
honom, att jag inte bryr mig om honom. Det går inte an,
att jag ett ögonblick låter honom tro, att han kan få mig
åter. Han har väl kommit hit, därför att han anser sig ha
gjort mig en så stor orätt, men när han ser, att jag inte mer
bryr mig om honom, ska han nog snart ta sitt förnuft
till fånga och fara hem."
Men nu, då Gertrud mötte Ingmar utanför kolonien, tänkte
hon inte på något annat, än att hon äntligen hade råkat
en människa, som hon kunde anförtro sin stora,
förunderliga upptäckt. Hon rusade mot honom och utropade:
— Jag har sett Kristus!
Ett så hänfört utrop hade knappast ljudit över de kala
markerna och kullarna utanför Jerusalem sedan de dagar,
då de fromma kvinnorna vände om från den övergivna
graven och ropade till apostlarna: "Herren är uppstånden!"
Ingmar stannade och fällde ner ögonlocken, som han
brukade, då han ville dölja sina tankar.
— Jaså, sade han till Gertrud, har du sett Kristus?
Gertrud blev otålig, alldeles som i forna dagar, då Ingmar
inte hade kunnat nog hastigt sätta sig in i hennes drömmar
och idéer. Hon önskade, att hon i stället hade mött Gabriel,
han kunde vida bättre förstå henne. Men hon började i alla
fall berätta vad hon hade sett.
Ingmar sade inte ett ord, som förrådde, att han inte trodde
henne, men i alla fall tyckte Gertrud, att när hon skulle
berätta historien, smalt den ihop till ingenting. Hon hade
mött en man på gatan, som var lik Kristus, det var
alltsammans. Den här saken blev alldeles lik en dröm. Den hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
