Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Senare avdelningen - Ingmars brev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om, men det förefaller mig rentav, som om här inte skulle
finnas ett så litet barn, att det inte vet mycket mer än jag."
Flera av bönderna kommo fram till Ingmar och frågade
honom om han inte tyckte, att de hade det bra.
— Jo, sade Ingmar, han kunde inte säga annat.
— Du trodde väl, att vi bodde i jordkulor, sade Ljung
Björn.
— Å nej, nog visste jag, att det inte var så illa, svarade
Ingmar.
— Vi har hört sägas, att de skulle ha spritt ut sådant
där hemma.
Denna kväll blev Ingmar mycket utfrågad om hur det stod
till i hemsocknen. En efter annan kom fram, satte sig
bredvid honom och sporde om sina närmaste. Nästan alla frågade
efter gamla Eva Gunnarsdotter.
— Hon är kry och rask, sade Ingmar, och aldrig råkar
hon en människa, utan att hon talar illa om Hellgumianerna.
Ingmar lade märke till att det var två, som hela kvällen
undveko att komma i hans närhet, och dessa två voro Gabriel
och Gertrud. Han undrade mest på att Gabriel inte kom och
frågade honom efter sin far. Vad Gertrud angick, kunde han
nog förstå varför hon höll sig undan. Han såg inte heller,
att de talade med varandra, men han tyckte sig märka, att
Gabriel följde Gertrud med ögonen, vart hon gick. Ingmar
förvånade sig med detsamma över hur präktig Gabriel såg ut.
Han hade alltid varit en vacker gosse, men nu hade han
både vuxit och lagt ut, så att han hade blivit en ståtlig karl.
Dessutom hade det kommit ett liv och en vakenhet över
hans anletsdrag, som alls inte funnos där förut.
"Om nu Gabriel komme hem, så tror jag, att han skulle
bli hållen för en mycket förnämligare man än jag", tänkte
Ingmar.
Nästan i samma ögonblick, som Ingmar hade kommit på
dessa tankar, gick han litet hastigt fram till Ljung Björn
och frågade om denne kunde skaffa honom papper och
penna. Björn såg en smula förvånad ut. Ingmar strök sig
över pannan och sade, att han hade ett angeläget brev att
skriva. Han hade rent glömt av det förut på dagen, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
