Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Senare avdelningen - Ingmars brev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Karin sökte nu på sitt försiktiga vis förmå Ingmar att tala
om hur han hade haft det och varför han hade rest till
Jerusalem.
— Det var bra, att du kommer in till mig, så att jag kan
få litet reda på hur det står till i hemtrakten, sade hon.
— Ja, svarade Ingmar, jag tänker, att det kan vara en
hel mängd saker, som du vill veta besked om.
— Det har alltid varit så med folket där hemma, sade
Karin och talade långsamt, likt en, som försöker att sätta
sig in i en sak, som har varit länge borta ur tankarna,
att de har velat ha någon att rätta sig efter. Än var det far,
och än var det Halvor, och en lång tid var det skolmästarn.
Jag undrar vem det kan vara nuförtiden?
Karin hade inte väl ställt denna fråga på Ingmar, förrän
han fällde ner ögonlocken och blev sittande tyst utan att
ändra en min.
— Kanske att det är kyrkoherden, som nu har blivit den
styrande? gissade Karin.
Ingmar satt styv och rak och svarade alltjämt ingenting.
— Jag har tänkt för mig själv, att det väl nu är Ljung
Björns bror, Per, som är den ypperste mannen i hela socken,
envisades Karin, men även denna gång blev hon utan svar.
— Jag vet ju, började hon på nytt, att det har varit
vanligt, att folk rättar sig efter husbonden på
Ingmarsgården, men ingen kan begära, att de ska låta styra sig av
en, som är så ung som du. Hon höll upp, och Ingmar gav
nu äntligen ett svar.
— Du vet nog, att jag är för ung för att bli invald i råd
eller nämnder.
— Man kan nog styra folk utan att ha så många ämbeten,
sade Karin.
— Ja, svarade Ingmar, det kan man.
När Ingmar yttrade detta, genomfors Karin av en
glädjekänsla. "Ack, inte frågar jag numera efter allt detta!" tänkte
hon, men hon kunde i alla fall inte låta bli att vara glad
åt att ättens gamla makt och anseende hade övergått till
Ingmar. Hon rätade upp sig och började tala i myndigare
ton än hittills.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
