Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Senare avdelningen - Barbro Svensdotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hennes blick, tänkte han: "Hon ser allt ut, som skulle hon
veta vad hon vill."
— Jag tror inte, att du hör till dem, som det är lätt att
tvinga, sade han.
— Å nej, sade hustrun, men far är inte så god att tas
med. Den räven han inte kan jaga opp med hund, den fångar
han i en fälla.
Ingmar svarade inte. Han hade redan börjat tänka på sitt
och hörde knappt vad hon sade. Men hustrun tyckte väl, att
när hon hade sagt så mycket, var det bäst att fortsätta.
— Nu ska jag säga dig något, sade hon, far har alltid
varit så kär i Ingmarsgården, där han har levat i barndomen.
Han skröt alltid med den och med Ingmarssönerna. Jag har
inte hört så mycket talas om något annat ställe i världen,
och jag tror, att jag vet mer om alla, som har levat här, än
vad du gör.
När hustrun hade hunnit så långt i sin berättelse, reste sig
Ingmar från bordet, där han hade suttit och ätit, och gick
och tog plats på spishällen med ryggen åt elden, så att han
kunde se hennes ansikte.
— Så gick det med mig, som du vet, sade hustrun.
— Det behöver du inte röra vid, sade Ingmar hastigt.
Han skämdes, när han tänkte på hur han hade låtit henne
sitta och plågas på gästgivargården.
— Men du måste veta, att efter det Stig hade övergivit
mig, fick far en sådan ångest för att ingen skulle vilja ha
mig, att han bjöd ut mig till höger och vänster. Det blev
jag snart led åt. Inte var jag väl så dålig ändå, att han skulle
behöva tigga folk om att gifta sig med mig.
När hon sade detta, såg Ingmar, att hon rätade upp sig
en smula. Hon kastade ner rocken på en stol och såg honom
fast in i ögonen.
— Jag visste inte hur jag skulle få slut på det, fortfor
hon, men så en dag hittade jag på att säga till far: "Jag
gifter mig inte, om jag inte får Ingmar Ingmarsson på
Ingmarsgården." När jag sa detta, visste jag likaväl som
någon annan, att Tims Halvor ägde Ingmarsgården och att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
