Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- I det heliga landet
- Senare avdelningen
- Barbro Svensdotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SENARE AVDELNINGEN
BARBRO SVENSDOTTER.
Den första tiden, som Ingmar Ingmarsson var gift, tänkte
han inte mycket på att han hade en hustru. När han
avstod från Gertrud för att få gården, såg han i tankarna
för sig åkrar och bohag, byggnader och boskap, som nu
skulle bli hans, men han tycktes rakt inte ha tagit med
i räkningen, att han också skulle få en hustru. Och då
de hade firat bröllop och flyttat samman, var det alltjämt,
som om han inte kunde förstå, att hustrun hörde honom till.
Aldrig undrade han på hur hon kunde ha det, om hon
trivdes eller längtade. Inte heller lade han märke till hur
hon skötte sina sysslor, om hushållet gick väl eller illa. Han
tänkte så mycket på Gertrud, att han rakt inte kom ihåg,
att hustrun fanns till. Hon var som annat värdelöst lösöre,
som hade följt med gården. Hon fick sköta sig bäst hon
kunde, han ville inte göra sig några bekymmer för hennes
skull.
Men det var allt också en särskild sak, som gjorde, att
Ingmar inte satte något värde på hustrun. Han hyste
missaktning för henne, därför att hon hade velat ta honom, som
tyckte om en annan. "Det måtte vara något fel på henne",
tänkte han, "eftersom hennes far på det där sättet rentav
hade måst köpa henne en man."
Om Ingmar någonsin lade märke till hustrun, så var det
för att göra jämförelser med henne, som han hade mistat.
Han kunde nog se, att hustrun också såg bra ut, men inte
var hon så fager som den han hade förlorat. Inte gick hon
så lätt, och inte kunde hon röra händerna så där vackert,
och inte hade hon så mycket fint och lustigt att tala om.
Hon gick tyst och tålmodig och skötte sitt arbete, det var
vad hon dugde till.
Man får väl ändå göra Ingmar den rättvisan att erkänna,
att han inte kunde tala med hustrun om det, som han oftast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 20 20:31:55 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/jerusalm/0353.html
