Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- I det heliga landet
- Förra avdelningen
- Ingmar Ingmarsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
INGMAR INGMARSSON.
En söndagseftermiddag, då dalbönderna hade varit ett och
ett halvt år i Jerusalem, voro de och de andra
kolonisterna samlade till gudstjänst. Det led mot jul, och vintern
var inträdd, men dagen var mycket varm och mild, så att
fönsterna i den stora församlingssalen kunde stå öppna.
Mittunder det man höll på att sjunga en av Sankeys
sånger, hördes en ringning på portklockan. Det var en svag
och ödmjuk ringning, bara ett enda klämtande, om inte
fönsterna hade stått öppna, skulle ingen ha hört den. En
av de unga karlarna, som satt nere vid dörren, gick för att
Öppna, och sedan tänkte ingen mer på vem som kunde ha
kommit.
En stund efteråt hördes tunga steg komma långsamt och
försiktigt uppför marmortrappan. När den gående hade nått
till det översta trappsteget, gjorde han ett långt uppehåll.
Han tycktes stå stilla och betänka sig, innan han med än
större tvekan gick över marmorgolvet i den stora öppna
förstugan utanför församlingssalen. Äntligen lade han sin
hand på låsvredet och klämde ner det. Därpå öppnades
dörren så mycket som en fjärdedels tum, och längre tycktes
den inte vilja komma.
När stegen först hördes, hade dalbönderna alldeles
ofrivilligt sänkt rösterna för att höra bättre, och nu vände de
alla sina ansikten mot ingången. Det där försiktiga sättet
att öppna en dörr var dem så välbekant. De glömde rent
bort var de befunno sig, tyckte, att de sutto hemma i Dalarne
i en av sina egna små stugor. Men ögonblicket därefter
kommo de åter till sig själva och sågo ner i sina sångböcker.
Dörren gled nu upp sakta och ljudlöst, utan att den, som
stod utanför, ännu lät se sig. På Karin Ingmarsdotter och
ett par andra gick rodnaden som en röd sky över ansiktet,
alltmedan de sökte hålla tankarna samlade och följa med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 20 20:31:55 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/jerusalm/0351.html
