Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Förra avdelningen - I Gehenna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sade han. De, som bor där, har inte fört bort en
enda av de sina.
— Till oss har det inte kommit något bud, sade Halvor.
Han stod alltjämt och svängde med blommorna. Hans ansikte
såg ut att ha förvandlats till sten, under det han bemödade
sig att inte visa de främmande karlarna hur han plågades.
— De, som inte är avhämtade, ligger där borta, sade
arbetaren och pekade neråt kullen. Jag ska visa dig var
de är, så att ni kan komma och begrava dem.
Karlen gick före och Halvor följde efter honom. När de
klättrade över den nervräkta muren, tog Halvor upp en
sten. Arbetaren gick lugn och obesvärad, medan Halvor
kom efter med stenen i handen.
— Det är besynnerligt, att han inte är rädd för mig, sade
Halvor högt på svenska, att han törs gå så nära mig. Och
han har ändå varit med om att kasta ut henne. Han har
vräkt ut Lill Greta på sopbacken.
— Lill Greta, Lill Greta, fortfor han, hon var så fin,
att hon väl hade förtjänat ligga i marmorkista. Och så har
hon inte en gång fått vara i ro i den här usla graven.
— Kanske att det var just den här karlen, som tog opp
henne, mumlade Halvor och gick och måttade med stenen.
Aldrig har jag haft sådan lust att slå sönder något som den
rakade skallen under den där röda luvan.
— Jag ska tala om för dig, att det var Lill Greta från
Ingmarsgården, sade han, under det att han gick och retade
upp sig, och hon skulle med rätta ha legat vid sidan av
Stor Ingmar. Hon var av sådant folkslag, hon, att hon hade
rätt att sova i egen grav till världens yttersta tid. Här blev
det inte firat något ordentligt gravöl över henne, och inte
kom hon ut till kyrkogården med klockringning, och ingen
riktig präst var det, som läste över henne. Men inte hade
du därför rätt att kasta henne ur graven. Om jag än inte
har visat mig som en riktig far mot henne härvidlag, så
kan du väl förstå, att jag inte är så dålig, att jag kan tåla,
att du kastar henne ur graven.
Halvor höjde stenen och skulle säkert ha kastat den, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
