Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Förra avdelningen - På morgonrodnadens vingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det var allt förfärligt för Gabriel att finna henne
liggande död på vägen, när han kom gående och inte väntade
någon olycka, sade Hellgum. Gertrud vet väl, att han tyckte
om henne.
Gertrud såg sig omkring som en nyvaknad. Ja visst, ja
visst, det kände hon ju till av gammalt, att Gabriel hade
tyckt om Gunhild. De skulle ju ha gift sig med varandra,
om inte Jerusalemsresan hade kommit i vägen. Men de hade
båda kommit överens om att de ville fara till Palestina,
fastän de visste, att Gordonisterna inte tilläto, att deras
anhängare gifte sig. Och nu hade Gabriel funnit Gunhild
död på vägen!
Gertrud gick bort mot Gabriel, som stod orörlig nere vid
porten och inte tog ett steg emot henne. Han höll läpparna
sammanknipna, ögonen stirrade stelt, och han stod och
borrade ner spaden mellan ett par stenar. När Gertrud
stannade framför honom, började han röra läpparna, men inte
ett hörbart ljud kom fram.
— Det skulle vara gott för Gabriel, om han kunde få
gråta, viskade Hellgum till Gertrud.
Gertrud räckte Gabriel tyst handen, såsom man gör med
de närmaste anförvanterna på en begravning. Gabriels hand
låg slapp och kall i hennes.
— Hellgum säger, att det var du, som fann henne, sade
Gertrud.
Gabriel stod lika orörlig.
— Det var allt bra svårt för dig, fortfor hon, medan
Gabriel stod som en stenbild. Gertrud hade nu hunnit att
tänka sig in i hans sorg. Hon förstod hur förfärligt det hade
varit för honom.
— Men jag tror, att Gunhild tyckte om, att det var du,
som fann henne, sade hon.
Gabriel ryckte till. Han såg stort på Gertrud.
— Tror du, att hon tyckte om det?
— Ja, sade Gertrud, jag förstår, att det var svårt för dig,
men jag tror, att hon hade velat, att det skulle vara du, som
fann henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
