Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Förra avdelningen - Gordonisterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som gingo i långa, brunrandiga mantlar och hade
bindlar av kamelhår om huvudet och sågo ut som Moses
eller Abraham. De tyckte om att se de stora hjordarna av
får och getter, som betade i bergssluttningarna, och förstodo
nu bättre än förr varför det i den heliga skrift var så mycket
tal om herdar och herdeliv. När de sågo de långa
kamelkaravanerna stryka fram på vägen, tänkte de på hur de
heliga tre konungar hade kommit tågande till Jesu vagga.
De sågo kvinnor gå till brunnen, som merendels låg ett
stycke utanför byn, med vattenkrukor på huvudet såsom den
samaritanska kvinnan, med vilken Jesus hade talat, de sågo
krukomakaren forma sina kärl i fria luften utanför sin
bostad och fiskarna vid Tiberias’ sjö gå ut i vattnet med
uppskörtade kläder för att lägga ut näten, såsom de hade
gjort på Kristi tid.
Eliahu hade lärt sig svenska under sommarens lopp av
svenskamerikanarna, och under vandringen berättade han
för de nykomna om de gamla Gordonisternas strider och
segrar. Och på det heliga landets vägar och stigar hördes
än en gång underfullt tal om att Gud skulle se till sitt land
för de heliga människors skull, som bebodde det, och befria
det från dess förtryckare.
När svenskarna hörde berättelsen om skeppsbrottet och allt,
som hörde samman därmed, kunde de stundom känna sig
en smula oroliga. De tyckte inte, att de riktigt hörde med
i detta. De skulle också ha velat dela Gordonisternas glada
tro, att Gud för deras skull ville låta landet uppblomstra,
men de visste inte om de vågade tänka, att det var annat
än sorg och vedermöda, som väntade dem.
En kväll, sedan de hade slagit läger, sutto de åter och
talade om dessa saker. Då tog också Hellgum till ordet och
berättade om sjömannen, som hade läst fadervår och sjungit
en psalm över de döda.
— Hur vet ni detta, Hellgum? frågade då Gertrud. Har
ni råkat den där sjömannen?
— Jag vet det därför, att den sjömannen förut hade varit
en kringdrivande man och frestat på mångahanda, sade
Hellgum. Men efter den stunden tänkte han, att endast ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
