Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Förra avdelningen - Gordonisterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Jaffa, och folk hade yttrat sig ogillande om dem och sagt,
att dessa amerikanare, som hade flyttat till Jerusalem för
att vara en föresyn för andra kristna, nu hade kommit
därhän, att de bara umgingos med judar och muhammedaner.
Det var, som om folk ville säga, att de hade övergivit
kristendomen och levde som hedningar.
Matroserna voro ändå för blyga för att avslå
amerikanarnas gästfrihet. De tyckte sig inte kunna neka att sova
natten över i kolonien, men de lovade sig, att de skulle
lämna den i god tid nästa morgon.
Men när de vaknade nästa dag, satte sig den unge upp
i bädden med ett glädjerop. Han hade sovit den natten utan
att drömma sin skräckdröm, och det var första gången
sedan skeppsbrottet, som detta hade hänt honom.
Nu blevo han och hans kamrat eftertänksamma, och de
sade till varandra:
— Det är omöjligt, att de människor, som vi har råkat
här, kan vara ogudaktiga, eftersom det råder en så god frid
i deras hus, att den onda drömmen inte vågar sig hit. Och
de stannade hela dagen i kolonien för att ge akt på
kolonisternas levnadssätt och utfråga dem om deras lära.
Sedan sovo de än en natt i kolonien, och inte nu heller
kom drömmen tillbaka.
Då trodde båda, att de hade fått ett tecken från Gud, att
de borde sluta sig till kolonisterna och hjälpa dem i deras
strävan. När de skildes från dem, sade de, att deras önskan
var att få förena sig med dem, så snart som de kunde göra
sig fria från sin tjänst.
Så skedde det också, och för Gordonisterna blev detta ett
stort glädjeämne. De tyckte, att detta var ett nytt bevis på
att de inte hade misstagit sig om Guds vilja, utan att de
borde fortfara att vandra på den väg, som de hade beträtt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
