Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Förra avdelningen - Gordonisterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den gamle hade inte fått något särskilt men av olyckan,
men den unge hade lidit stor skada. Skräcken hade varit
så överväldigande stark, att den kom tillbaka till honom
i drömmen varje natt. Så snart han somnade, drömde han,
att de två fartygen stötte samman, och han såg seglaren som
en jättestor fågel slå ner på ångaren och borra sig in i den.
Han ropade till sjömännen på det främmande fartyget, att
de skulle rädda sig över till L’Univers, och de skreko till
honom, att det var ångbåten, som skulle sjunka, och försökte
att med en båtshake dra honom över till sig. Slutligen, när
fartygen hade skilts åt, förstod han, att ångaren var nära att
gå under. Han greps av den förskräckligaste förtvivlan,
därför att han inte hade räddat sig över till det andra fartyget,
och denna förtvivlan var så häftig, att den väckte honom.
Då låg han skälvande och gråtande av skräck och ångest
och led outhärdligt, innan han kom till sans och kunde
säga sig, att alltsammans bara var en dröm.
Detta kunde kanske inte kallas en stor plåga, men
eftersom det kom tillbaka natt efter natt, vållade det honom
sådant lidande, att det hotade att förstöra hela hans liv.
Många nätter gick han inte till sängs, utan höll sig vaken
för att slippa drömmen. Ibland vakade han flera nätter i rad,
men till sist måste han ändå sova, och strax kom drömmen.
Han for från land till land, och varje gång han seglade in
i en ny hamn, hoppades han, att han nu skulle vara på
en plats, där drömmen inte skulle hitta honom, men ännu
hade han inte kommit till en fristad, dit den inte hade följt
honom.
De två sjömännen hade knappt anlänt till Jerusalem,
förrän de mötte miss Hoggs på gatan, och hon kände genast
igen dem och tog dem med sig till kolonien. Där blevo de
utmärkt väl mottagna, som man nog kan tänka sig. Eliahu
gick med dem och visade dem alla stadens märkvärdigheter,
och kolonisterna bjödo dem dessutom både på mat och
natthärbärge, eftersom de trodde, att detta kunde vara
välkommet för två fattiga matroser.
Fransmännen voro emellertid inte så glada åt detta, som
Gordonisterna trodde. De hade hört talas om dem redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
