Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Förra avdelningen - Korsbäraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gamla Gordonisterna, som hade bott i Jerusalem i snart
fjorton år, och svensk-amerikanarna, som hade farit över
med Hellgum, och de nykomna dalbönderna hade varit
församlade till aftongudstjänst, men för hettans skull hade de
inte kunnat hålla den inomhus, utan de hade flyttat ut stolar
på takterrassen utanför församlingssalen och talat och sjungit
under bar himmel.
När gudstjänsten var slut, hade de andra gått till sina
sysslor, men dalfolket hade blivit sittande kvar, därför att
de inte tyckte, att det var passande att företa sig något
på en begravningsdag. De sutto på sina stolar raka och
högtidliga, och det var nästan alldeles tyst ibland dem. Birger
hade efterlämnat hustru och åtta barn, och de sutto där och
småsnyftade. Till dem sade en och annan ett par ord då och
då för att påminna dem om att de inte behövde vara
bekymrade för sin framtid.
— Det är inte så med er som med änkor och faderlösa
ute i världen, sade de till dem. Ni får det lika bra som
förut. Ni har nu mer än hundra bröder och systrar, som tar
hand om er.
Solen gick ner, medan de sutto där, och sedan mörknade
det hastigt, så att måne och stjärnor blevo synliga. Men det
strök ingen kylande vind fram över bergen denna kväll,
utan hettan och kvalmet fortforo. Det hade varit olidligt
varmt förut på dagen, och flera av dalfolket kände
feberrysningar ila genom kroppen. De började tro, att det skulle
gå med dem alla som med Birger Larsson, och när de sutto
i mörkret och tystnaden, undrade de vad Guds mening var
med att sända dem ut till detta land, om de inte skulle kunna
leva där.
Allt annat här ute hade varit mycket bättre, än de hade
vågat vänta. De hade trott, att de skulle möta endast
svårigheter och försakelser, men i stället föreföll det, som om
kolonisterna här ute voro välmående och hade det bra ställt
för sig. Utom det stora huset utanför Damaskusporten, där
de hade församlingssal och matrum och kök och tvättrum,
och där dessutom de förnämsta dalbönderna hade fått var
sitt stora, präktiga rum för sig och sin familj, hyrde kolonisterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
