Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Förra avdelningen - Korsbäraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med små stentavlor. Men han stannade inte förrän utanför
Sionssystrarnas kloster i närheten av Ecce-Homobågen, där
Pilatus visade Kristus för folkmassan. Här slängde han ner
korset i gatan som en börda, den han aldrig mer skulle
behöva lyfta, och bultade på klosterporten med tre starka,
pockande slag. Innan ännu någon hade hunnit öppna, hade
han ryckt törnekronan av huvudet, och ibland var han så
viss på sin sak, att han kastade den till en av de hundar,
som hade sin sovplats i närheten av klostret.
Där inne i klostret kände man till hans bultning. En av
de fromma systrarna öppnade portluckan och stack ut till
honom ett litet runt bröd.
Härvid råkade han i en förfärlig vrede. Han tog inte emot
brödet, utan lät det falla ner på gatan. Han stampade
i marken och upphävde vilda skrik av förtvivlan. En lång
stund stod han kvar utanför porten. Äntligen återfick han
sitt utseende av tålmodigt lidande. Han böjde sig ner efter
brödet och åt upp det med rovgirig hunger. Han sökte reda
på törnekransen, och han lyfte åter upp korset.
Endast ett par ögonblick senare stod han i strålande
förväntan utanför det lilla kapell, som kallas Sankta Veronikas
hus, och nedtyngd av missräkning vandrade han därifrån.
Han gick hela gatan uppför från station till station, väntade
med samma visshet sin befrielse vid kapellet, som betecknar
läget för Rättvisans port, genom vilken Jesus lämnade staden,
och vid platsen, där frälsaren talade till Jerusalems kvinnor.
När han sålunda hade tillryggalagt Kristi lidandes väg,
hände honom någon gång, att han kom in på den trånga
gården till den heliga gravens kyrka. Men här lade inte den
stackars korsbäraren ner sin börda, här ryckte han inte
törnekronan från huvudet. Så snart han varseblev den dystra,
grå fasaden, vände han sig bort och flydde. Den gamle
botgöraren tycktes vara övertygad om att på detta enda ställe
skulle han omöjligt kunna finna vad han sökte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
